Hur rent mjöl i påsen har Neuman/Norell?
Jo, jag är i grunden positiv till en judisk stat vid sidan av en palestinsk. Men någon rim och reson i argumentationen måste ju upprätthållas. Jag började fundera över hur man kan få så olika synsätt. Gideon Levy presenterades i DN som israelisk journalist på tidningen Haarets, vilken tidning står värd för en israelisk fredskonferens. Det är en skam att invigningen manifesterades genom att israeliskt artilleri besköt Gaza och orsakade förluster över 200 personer. Jag blev nyfiken på vad Neuman och Norell hade för CV, då de i DN presenterades båda som författare, Neuman dessutom som journalist och Norell som forskare. Det var ju ganska intetsägande. Men en kort sökning på nätet visade en artikel i Svd där Neuman presenterar sig som ”hundraprocentig svensk och hundraprocentig jude”  Han säger också att efter en tid i Israel lämnade det eftersom han kände sig mer som europé. Dessa nätfakta behöver naturligtvis inte betyda något, men för mig saknar det inte intresse att konstatera att både Lewi och Neuman är judar, den förste israel och den senare ”europé”. Norell är en mer svårfångad figur, som enligt wikipedia forskat kring frågor som rör terrorism, politiskt våld, demokratifrågor samt säkerhetspolitik i bl.a. Mellanöstern och och har tidigare varit verksam vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan (FHS), SÄPO och MUST. Det verkar ju vara betryggande och borde kanske leda till en tankeställare om hur arabiska medborgare i Israel diskrimineras p.g.a etnicitet. På nätet finns uppgifter om att Norell förutom denna rekorderliga CV även sedan 2008/09 är som expert knuten till American Israel Public Affairs Committee eller AIPAC, som själv beskriver sig som America's Pro-Israel Lobby och arbetar såsom en av de mäktigaste lobbyorganisationerna för att främja Israelvänliga åsikter i USA. Sedan årsskiftet 2013/14 är Norell även engagerad som forskare i AIPACs tankesmedja Washington Institute for Near Eastern Policy, WINEP. Jag måste ju säga att DNs presentation har vissa brister.

Skall man tro israellobbyister eller en fredsälskande journalist som riskerar mycket genom sin kritik?
Israellobbyisterna Neuman/Norell vill få oss att tro att ”Israel faktiskt vill ha fred”. Men man berör varken avspärrningen av Gaza eller bosättningarna, som både visar i handling att Israel inte vill ha en rättvis fred. Nu tillägger Neman/Norell ”... men på sina villkor” och tillägger ”Inget märkligt med det”. Vad dessa rimliga villkor består i finns i artikeln inte ett spår. Det är så här man lobbar en slags halvsanning som skulle vara ägnad att släta över. Man t.o.m. har mage att jämföra det med av palestinierna ställda villkor, nämligen att inte längre bli utsatta för aggression i form av avspärrning och ett stopp för de olagliga bosättningarna. Enligt min mening är en dylik argumentation djupt ohederlig.

Vad är en realistisk framtid för staten Israel?
Neuman/Norel tror sig tydligen ha producerat en Israelvänlig text ägnad att på lobbyistens sätt att förmå oss att tro att det är mer palestiniernas fel att krigstillstånd ideligen blossar upp. Men många börjar -i likhet med mig - med sorg i hjärtat konstatera att Israel blivit en apartheidliknande stat som självsvåldigt bryter mot internationell rätt och vedertagna umgängesregler. Neuman/Norell underblåser en hållning som i grunden är grovt orealistisk. Den rådande situationen kan nämligen inte vara för evigt. Palestinierna kan inte tänkas utan motstånd fortleva under en arrogant ockupation. Samtidigt så är det troligt att det internationella samfundet en dag kommer att vidta åtgärder mot Israels aggressivt olagliga ockupation och hantering av grannskapsförhållanden. Slutligen kommer israelerna själva i ökande utsträckning inte vara villiga att ta på sig de ekonomiska och andra uppoffringar som påkallas för att upprätthålla staten Israels militärmakt och kulturella isolering. Neuman/Norells inställning är därför problematisk för var sann Israelvän.