Lämpar sig alla typer av verksamhet för vinstdrift?
Privat vinstdrift är naturligtvis inte i sig av ondo men på områden där konkurrens saknas kan lockelsen för att öka vinsten genom att spara på personal, material eller underhåll bli så stor att längtan efter större vinst tar över tanken på god kvalitet. Vinsterna och kringgåendet av skatteregler är så monumental att det bara kan betecknas som rovdrift . Förutom att äldre, sjuka och elever blir lidande så går rovdriften också ut över personalen  som utsätts för stress och onödig press  samt får sämre löner . Konkurrens kan här minska möjligheten att sänka kvaliteten, i vart fall under den som konkurrenten erbjuder. Ett annat sätt är att övervaka den privata vinstverksamheten noga men här är svårigheterna stora då övervakningsbehovet ökar allteftersom den privata vinstdriften med alla medel söker vägar att kringgå kontrollen eftersom vinstintresset är överordnat vård-, utbildnings, underhållsintresset eller vad nu verksamheten ifråga gäller. Dessutom kan både kvalitetskontrollen både kort- och långsiktigt försvinna i en dimma av oöverblickbart genom både genom konstlad uppdelning av verksamheten ifråga och genom kreativ bokföring. När man konstaterat detta är det kanske dags att fråga sig: lämpar sig all verksamhet för vinstdrift? Har vi råd att vara utan välfärd för alla ?

Exemplet Statens Järnvägar
Spår- och kontaktledningsnätet har ett bristfälligt underhåll så att tåg spårar ur och ledningar rasar. Det riskerar passagerarnas hälsa och liv, orsakar jättelika ekonomiska förluster och ett uppdämt missnöje med en grundbult i samhällets trafiksystem, Tåget går inte som tåget. Allt har accelererat när avregleringen genom bolagsuppdelning gjort underhållsöversikt omöjlig, se trafikverkets fadäser, och enskilda bolags vinstbegär tillåtits styra vad som    behöver ses över och repareras. Nu har svenska folket kommit på något som politikerna inte vill se: SJ behöver återförenas i ett bolag . Detta så att biljettkostnaderna (kan hållas ned med statliga miljösatsningar) sätts i relation till säkra spår, kontaktledningar och välunderhållna lok och vagnar. Alla dessa som varit skilda kassakor med separata vinstbegär skall återigen sättas under ett styre och ett ansvar. Ekonomitänkandet måste alltså åter bli långsiktigt och övergripande kvalitetsmässigt. Allt annat är urbotligt korkat.

Exemplet skolan
Frågan är om kommunaliseringen var så lyckad. Visst kan man se att det är av värde att skolan får direkt ansvar i förhållande till den kommun där utbildningen skall bedrivas. Det verkar emellertid som om särskilt borgerliga kommuner inte vill utöva detta ansvar utan, såsom exempelvis Stockholms stad, överlämna detta ansvar till privata vinstintressen, som hela tiden vill öka vinsten genom besparingar på personal, skolgård, skolhälsa, lokaler och studiematerial. Den kommunaldemokratiska vinst som åsyftades med kommunaliseringen har alltså i hög grad minimerats . Det allvarligaste med skolan är emellertid just att privata aktörer tagit över så pass mycket av skolutbildningen. Det är klart att man kan försöka stoppa huvudet i sanden och försöka förklara att Sverige sjunkit från topplats skolmässigt till långt ner på listan, ja så långt ned att det är synnerligen anmärkningsvärt. Man kan också sprida dimma över brister i skolutbildningen genom att ideligen ändra skolbetygen. Det blir nästan sjukliga förklaringar när man påstår att eleverna inte tagit PISA-proven på allvar ! Förutom att skolutbildningen kraftigt försämrats så är segregeringen ett allvarligt problem. Alla skolor ger inte längre en adekvat och över hela landet likvärdig utbildning. Att stoppa huvudet i sanden och inte vidta genomgripande åtgärder i skolan är ett grundskott mot demokratin och det framtida Sverige.
Det finns ett stort antal frågor – vad är socialdemokratins berättelse? Det frågade jag redan igår