Blåste vänstervinden förbi oss Socialdemokrater?
Under rubriken missade S en vänstervind skriver AB en ledare . Irene Wernemo säger att i detta val ökade partier som brinner för något – inte de som är bäst på att räkna ut budgetunderskottets storlek. Det är miljöengagemang, feminism och antirasism som varit de viktigaste drivkrafterna i detta val... Men S har inte gått fram. De stampar på samma nivå... Stöd inte bara vinns genom att verka pålitlig och kompetent. Man måste brinna för något mer än stabila statsfinanser. De politiska visionerna kan inte läggas ut på entreprenad till andra partier... Värderingar vinner val. Även i Sverige. Jag noterar att socialdemokraten Alexandra Einerstam, som valde ett annat parti denna gång, skriver om det i SvD (sic!) . Hon menar att Socialdemokraterna inte lyckats fånga upp de feministiska, gröna och antirasistiska vindar som blåser just nu.  

I valet har vi faktiskt bara tangerat ett av våra sämsta valresultat. OK vi har ”hållit ställningarna”. Men räcker det om vi vill ta makten och genomföra en    rödgrön agenda?

Finns det S-tankar att till hösten fånga vänstervinden?
På Tankesmedjan Tiden har Jesper Bengtsson en spännande valanalys Omskakande resultat av EU-valet. Jag delar hans analys och pekar på
1. Extremhögerns valframgång. - de etablerade partiernas oförmåga att hantera globaliseringens och den ekonomiska krisens sociala konsekvenser.
2. Valdeltagandet ökade och det kan inte skrivas ut som något mindre än en demokratisk framgång.
3. Moderaterna gjorde ett riktigt skitval. Väljarna är uppenbarligen trötta på regeringens politik.
4. Centern och kristdemokraterna lyckades sparka nytt liv i sina partiorganisationer. (Aduktosson är så luddig och svepande i sina politiska ställningstaganden..)
5. Socialdemokraterna har svårt, förfärligt svårt, att fånga upp nya politiska frågor, trender och värderingsförskjutningar bland väljarna. Det är tänkvärt att ideologiskt skulle alla de röd-gröna partierna (och dit måste man räkna även Feministiskt initiativ) rymmas inom socialdemokratin. Väljarna vill se ett röd-grönt alternativ, och en väldigt stor grupp av väljarkåren vill se en tydligare politik mot den dagordning. 

Går det att fördjupa detta? Är vi regeringsdugliga?
När (1) det gäller invandring och integration borde vi rimligen ta upp en diskussion både med utbildande kunskaper om vad Sverige är skyldigt att internationellt göra, tala mer om hur beroende hela det svenska samhället är av tillskott på arbetskraft men också ta en etisk-human debatt om vad Sverige som medmänniskor till sämre lottade bör göra. Jag tror att SD vinner på tigandet.

När det gäller (2) är det mest märkliga att ungdomsväljarna gick till V, FI och Mp medan både M och S fick förhållandevis mycket litet. Är det tänkvärt? Detta gäller naturligtvis både vilka frågor vi tar upp, hur vi förklarar dem och vilka kandidater vi har.

När det gäller (3) så vore det skönt om man hädanefter slapp talet om att vi måste ligga i mitten och så nära M som möjligt. Vore ganska skönt om Magdalena Andersson kunde uppdatera sin tanke om överskottsmålet med en Keynesiansk tankemodell och Stefan Löfven ville gå igenom om det möjligen finns fler användbara gamla socialdemokratiska sanningar som att sätta grimma på riksbanken och satsa stort på infrastruktursatsningar för att minska arbetslösheten, exempelvis fräscha upp Los 70-miljarders satsning för något år sedan!

När det gäller (4) så behöver vi inte oroa oss. Jag tror inte på detta med korkade kändisar. Skall det vara en kändis så får det inte vara en torris utan en som brinner för en juste fråga som exempelvis Conchita Wurts eller annan liknande (Det vore ju roligt att reta Putin, Påven, vissa Präster och Politiker).

Är det några frågor vi bör resonera om?

När det gäller (5) så har jag tyckt det vara ganska knepigt att lyssna till mina egna: 
• att vi inte lämnat något adekvat svar ifråga om vinster i välfärden
• att vi behållit det femte jobbskatteavdraget trots att pengarna behövs i välfärden
• att vi tjatat om ett överskottsmål när pengar är billiga och behövs för en upprustning av vägar, järnvägar, miljonprogrammets bostäder, nybyggnation av hyresrätter mm som tillåtits förfalla under oftast mer än de 8 borgerliga åren
• att vi överbjudit regeringen i den patetiska satningen på försvaret
• att vi inte lämnat förslag om krafttag mot ojämlikheten i samhället
• att vi varit tysta om Snowden och NSA-övervakningen samt den omfattande samverkan som Sverige har med NSA
• att vi inte talat ur skägget om miljön och klimatförstöringen
Vi måste helt enkelt lista frågor och inte vara rädda att vissa frågor är kontroversiella. Att ta ställning även i sådana frågor är just det som är tecken på regeringsduglighet.

Media skriver om valet
Per Gudmundson skriver i SvD om en käftsmäll mot makten och kompletterar senare med det gråtmilda Sargat Europa går vidare . DN vitsar Stormen Gudruns kväll. Eva Franchell fyller på med Fredrik Reinfeldt blir biggest loser och Karin Pettersson talar om Fredrik Reinfeldts totala skeppsbrott . Hon målar upp jämlikhet, miljö och Hökmark som förlustorsaker. I Expressen formulerar Anna Dahlberg redan temat för höstens val att klumpa ihop V med SD Säg nej till nejsägarna medan ledarredaktionen formulerar rubriken En kalldusch för för Europa.