Stefan Löfven och socialdemokratin vinner terräng
För ett par dagar sedan skrev Katrine Kielos en mycket viktig ledarkrönika i Aftonbladet: Vi måste prata om S - Läs samtiden, inte opinionsmätningar 
Hon börjar med att prisa Stefan Löfven för att ha lyckats så väl som partiledare, framförallt med att återupprätta respekten för Socialdemokraterna samtidigt som Moderaternas går till val på regeringsduglighet som krackelerar; jämför dagens mätningar  och kommentaren att socialdemokratiska ledaren är i kapp Reinfeldt för första gången på 10 år.

Men det är dags för en ny Socialdemokrati!
Själv skrev jag redan i september 2013 En del är nöjda med att vi vinner valet – men sen da?. Regeringens alla problem gör att vi måste börja prata om Socialdemokraterna. Stefan Löfven och hans lag har all heder för att ha återupprättat respekten för S. Men det räcker inte. Katrine Kielos sätter pekfingret på den ömma punkten: ”Stefan Löfven måste nu genom¬föra vad hans företrädare Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt inte klarade av: En ny social¬demokrati. Socialdemokratins grundläggande problem har nämligen varit för¬vånansvärt konstanta de senaste tio       åren. Det handlar om brist på uppdaterad politik, brist på egen ekonomisk analys, ointresse av att läsa sin samtid och brist på fantasi. Det handlar om tendensen att befordra människor utifrån lojalitet snarare än kompetens, bristen på humor och självdistans samt höga väggar runt partiorganisationen som håller smarta människor inne och smarta idéer ute.” Jag håller oreserverat med. Och vi kunde ju börja med att titta på det partiprogram vi antog på senaste kongressen. I dess formuleringar ligger faktiskt kärnan till en ny socialdemokrati.

Vår ängslan för att stöta oss med mittenväljarna
Katrin Kielos talar om vår ”fundamentala och minst tioåriga huvudvärk” + ”ny ängslighet.. för att stöta sig med mittenväljarna” vilket i sin tur lett till att man inte satsat på ”de frågor som lockar unga människor till politiken: utrikespolitik, miljöfrågor och feminism.” Varigenom aktualiseras tanken: ”Om Stefan Löfvens strategi för en eventuell rödgrön regering är att Social¬demokraterna ska vara gubbiga och regeringsdugliga – så kan Miljöpartiet ta allt det där moderna – då har Sverige problem.” Hon konstaterar: ”Socialdemokratins styrka har historiskt alltid kommit ur ambitionen att kombinera romantik med pragmatism och modernitet med stabilitet. Ger man upp detta, har man också delegerat en stor del av sin själ till Miljö¬partiet. Ett miljöparti som garanterat inte kommer att kunna hantera det.” I en recension av Thomas Pikettys ”Capital in the twenty-first century  beskriver hon den framväxande ojämlikheten såsom ett huvudproblem och att marknaden aldrig kan lösa detta, vilket innebär att en socialdemokratisk politik måste till föra råda bot på detta! Och det har vi ännu inte snackat om!

Hur fyller vi det nyliberala fiaskohålet med en levande ekonomisk idédebatt?
Under de 8 åren med Högerministär har Sverige och världen transformerats med nyliberalt tankegods och en global finanskris ”ritat om den ideologiska spelplanen... en ny ekonomisk idédebatt har brett ut sig nästan överallt i världen”. Ojämlikhet är i fokus och gamla dogmer ifrågasätts. Det är nödvändigt att tänka nytt om allt från arbetsmarknad till riksbanker. Detta gäller naturligtvis också Sverige. Kielos hänvisar till tankesmedjan Tidens nya antologi ”Världens kris – vänsterns lösningar” (som hon har varit en av           redaktörerna för). Där skriver Peter A Hall om den teknokratiska socialdemokratins begränsningar: ”Om dagens socialdemokrati missar att finanskrisen, förutom en kris för nyliberalismen, också är ett rop på en ny progressiv rörelse kommer den förändringspotential som finns att gå förlorad”. Kielos summerar: Tack och lov finns det en livaktig och spännande socialdemokratisk debatt internationellt. Det är dags att ta in den även i Sverige... Svensk socialdemokrati måste börja förhålla sig. Stefan Löfvens uppgift är mycket större än att bara vinna valet i höst. Social¬demokratin måste börja läsa sin samtid igen. Inte bara opinionsmätningar.”