Löfvens ”invit” till C och Fp!!
DN skriver i dag under Nyheter om att Björklunds ”Nej till S-invit får kritik från de egna leden " och ”Våra partier har många gemensamma nämnare”. Folkpartistiska kommunalpolitiker vill bryta upp ”den här eländiga blockpolitiken” och dessutom odla ett mer socialliberalt folkparti. Jag har förståelse för att man kommunalt kan ha lättare att samverka i konkreta frågor och naturligtvis bör man också på riksplanet samverka i stora frågor som bör gälla för lång framtid för att politiken på vissa områden inte skall bli för ryckig, typ skatte-, skol- och sjukvårdspolitiken. Jag menar emellertid att detta är säregna spekulationer, som vad jag förstår saknar allt verklighetsinnehåll och detta av flera skäl.

Vad har C och Fp gjort under dessa snart 8 år? Strävat efter blocköverskridande?
Först kan man bara konstatera att Högerregeringen under sina snart 8 år vid makten inte ens tillsett att stora övergripande frågor var förankrade hos Socialdemokraterna. Jag tänker på försämringarna av arbetsmarkspolitiken och i försäkringssystemen, skatteomläggningar, utförsäljingen av statliga bolag, den ökade avregleringen av apotek, bilbesiktning, järnvägar osv. Man har kört sitt eget race därför att man kunnat med SDs stöd få en majoritet. Allt detta är frågor där man kunnat åstadkomma ”blocköverskridande” men man har varit alltför fokuserad med att riva ner det som Folkhemmet stod för. Och märk detta gäller i alla stycken även Högerregeringens småpartier som nu påstås stå i tur att samverka med S!!

Vad handlar detta med block om? Bara något fånigt?
Som jag redan i september 2013 skrev så kan vi Socialdemokrater i alla fall utesluta regering med nyliberala C och FP!. Dessa två partier har under sin regeringssamverkan med Moderaterna inta haft några svårigheter i den nyliberala politiken. Och en blind höna (eller tupp) kan tydligt urskilja att detta har sin grund i rent ideologiska överväganden. Hos Fp (och C) finns alltså ett tankemässigt hinder att medverka i en ny politik med socialdemokratiska förtecken. Denna idemässiga skillnad har lett till en uppdelning i block. Den som förnekar detta gör våld på verkligheten i någon slags consensusromantik. I nov 2013 bekräftade jag apropå debatten då ”Blocköverskridande innebär varken C- eller FP-ministrar eller accept av annat än demokratisk socialism” . Själv skulle jag knappast finnas kvar i ett parti som föredrog Fp eller C i regering framför V.

Vänsterpartiet enda självklara partnern medan Miljöpartiet mer tveksamt!
Naturligtvis är S+V+MP det självklara alternativet till en Högerregering. Det framgår att både media och opinionsinstitut klumpar ihop dessa tre såsom ett naturligt framtida regeringsalternativ. Är man inte helt döv och blind för att både S och V har sina rötter i en arbetarrörelse som slagit sig fram till den demokrati vi i dag har med rösträtt och sociala förmåner så förstår man en djupgående idegemenskap. Denna har blivit än tydligare när nu V sedan snart en mansålder har ersatt sin revolutionära strävan med reformism. Motsvarande idegemenskap finns inte med MP och det har också tagit sig uttryck i MPs samarbete på vissa punkter med Högerregeringen. Å andra sidan tillför MP till detta alternativ en genomgående miljösyn som är nödvändig för vår framtid.