Säger Göran Persson verkligen det som Wolodarski påstår?
Chefsdemagogen Peter Wolodarski på DN skriver i dag 2/3: Göran Persson vågar säga det som alla tiger om . Och vad är det Göran Persson, numera lejd av näringslivet, skulle ha sagt? Jo, det Wolodarski med ett finurligt skamgrepp vill få oss att tro är att GP anser hyresreglering är något enbart ont som leder till att hushållens skuldkvot ökat, vilket i sin tur lett till att Riksbanken hållit en hög styrränta, något som skapat arbetslöshet i onödan.
Fy hyresreglering, som dessutom ”framkallat decennielånga köer, svarta kontrakt och korruption, en situationen på bostadsmarknaden i Stockholm som för tankarna till de forna öststaterna”. När man läser detta så förstå man hur ledarkollegan Hanne Kjöller plockat fram titel till sin bok "En halv sanning är också en lögn".
Den vinst som en strikt hyresreglering skulle ha inneburit har urholkats
Nu hör det till saken att 1940-talets hyresreglering i form en ren prisreglering 1968 ersattes av ett bruksvärdessystem. Detta innebär en kontroll av okontrollerade hyresstegringar och bygger på att hyrorna bestäms vid förhandling mellan fastighetsägarna och hyresgästerna med hänsyn bl.a. till fastighetens och lägenhetens standard och närhet till centrum. Genom ytterligarte lagändring 2011 närmade man sig marknadshyror. Det hör också till saken att hyresreglertingen haft till syfte att motverka segregering och att fattiga människor inte skall tvingas flytta långt ut i förorterna. På goda grunder kan man säga att genom Högerregeringens strävan att införa marknadshyror och den omfattande utförsäljningen av kommunala hyresrätter till bostadsrätter – inte minst i moderaternas Stockholm - har den vinst som en strikt hyresreglering skulle ha inneburit urvattnats, eller snarare urholkats. En övergång till rena marknadshyror skulle få allvarliga konsekvenser för fattiga hushåll som skulle tvingas flytta. Frågan är egentligen skall plånbokens tjocklek få avgöra var du kan få bostad, vilket tydligen inte rör Wolodarski eller DN i ryggen.
Wolodarski ljuger om Nybyggarkommissionen och falskciterar Göran
Persson
När Wolodarski hånar den liberale Ohlin för hans varningar, när det gäller avregleringen av hyresmarknaden, så beror det naturligtvis på att denne forskade och verkade inom den så kallade Stockholmsskolan, som tillsammans med Keynes lade grunden för modern stabiliseringspolitik. Detta kommer naturligtvis i konflikt med DNs nuvarande (inrikespolitiskt) nyliberala hållning. Men direkt ohederligt är det när Wolodarski använder sig av Nybyggarkommissionen och Göran Persson i sitt försök att döma ut hyresregeleringen. Nybyggarkommissionen sysslar nämligen med åtgärder att motverka bostadsbristen. Och det hör till saken att man – tvärtemot vad Wolodarski påstår - inte ger hushållens skuldsättning skulden utan rakt av det bristande bostadsbyggandet. Det är ren skandal att denna falskcitering framgår av ett inlägg i samma tidning 12 dagar tidigare!!
Wolodarskis falskspel för att höja den egna argumentationen
Nybyggarkommissionmen konstaterar istället: Det låga bostadsbyggandet är ett hot mot Sveriges ekonomi. Hushållens skuld är ett mindre problem än barriärerna till bomarknaden. Av kollegan på den nyliberala fronten SvD får man bekräftelse på Wolodarskis falska bevisföring genom att läsa Hyresregleringen – Persson och synden . Nybyggarkommissionen (och Persson) har nämligen inte alls tagit ställning till hyresregleringen som sådan utan kommit med förslag med ett mer ”socialt perspektiv”.
Då kan man dessutom peka på att byggandet av hyresrätter minskat till följd av att Högerregeringen tagit bort ränte- och byggnadssubventioner för hyresrätter och istället infört regler som gynnar bl.a. bostadsrätter i olika avseenden. Wolodarski försöker misstänkliggöra Bertil Ohlin med ”man skulle kunna tro att en sådan person höll den akademiska fanan högt, även när han verkade långt bortom universitetets seminariemiljö”. Detta framstår som ett skamgrepp inte minst vid tanke på att Wolodarski själv bedrivit grovt falskspel för att den egna argumentationen skall framstå som oövervinnlig.