Reinfeldteffekten - gåtan hur M kunnat vinna och behålla makten

Reinfeldteffekten - gåtan hur M kunnat vinna och behålla makten

På 85 år högerregering bara 4 år 8 månader!
ABF, Efterarbetet och Vänsterpartiet stod som arrangör för ett spännande samtal med anledning av Aron Etzlers bok Reinfeldteffekten; SvD , AB , Dagens Arena , Dagens Opinion , Tvärdrag . Etzler var själv där tillsammans med f.d. moderata riksdagskvinnan Ann-Marie Pålsson och författaren Nina Björk. Reinfeldteffekten är enligt Etzler skriven för att ge svaret på gåtan hur Moderaterna med Reinfeldt i spetsen kunnat vinna makten och faktiskt behålla den. Sanningen är ju den att Högerpartiet eller moderaterna innehaft statsministerposten i sammanlagt ung 4 år och 8 månasder från den första Brantingministären 1921till 2006. Att Reinfeldt är en hårdför ledare framgick av Pålssons framställning Knapptryckarkompaniet med recension.

Flera teorier som ingen verifieras
• Media är borgerliga och skriver borgerligt? Men så har det alltid varit och det har varit en total borgerlig övervikt sedan Arbetet gick i kvav. Men trots att de rika alltid haft tidningar så har faktiskt Socialdemokraterna innehaft regeringsmakten och vunnit val hela tiden sedan allmänna rösträtten infördes. Teorin haltar alltså.
• Globaliseringen? Knappast men stämmer med Bilödts tankar om Den enda vägen.
• Väljarna har blivit mer borgerliga? Men undersökningar visar att en stor majoritet i Sverige vill minska inkomstklyftorna, ha ett mer jämställt samhälle och önskan att skatterna skall sänkas har minskat från 78 % 1960 till 48 % i dag. En majoritet ville intye heller genomföra 5. Jobbskatteavdraget. Teorin haltar!
• Moderaterna har gått mer påt mitten? Knappast : man har genomfört den största skattesänkningen i modern tid med drygt 130 miljarder och därigenom utarmat välfärden, man har sålt ut gemensam egendom, man har minskat försäkringssystemen så att en ökande skara hänvisats till socialbidrag/försörjningsstöd, antalet vräkningar av barnfamiljer har aldrig varit så stort, arbetslösheten har ökat utan att adekvata arbetspolitiska åtgärder vidtagits, inte i modern tid har inkomstskillnaderna varit så stora och ökat så. Moderaterna har alltså trots retoriken i praktiken varit ett utpräglat rikemansparti.

Detta gör Moderaternas framgång än mer förvånande.
Det är alltså klart jämfört med de tidigare 85 åren har Moderaterna inte förändrat sin politik. Däremot har man ändrat sin attityd, sin retorik. Man gillar välfärd men inskränker de ekonomiska förutsättningarna och stärker privata intressen i välfärden under påstående om större valfrihet. Man påstår sig bekämpa arbetslösheten och minskar samtidigt anslagen till arbetslivsforskning och frigör samtidigt möjligheter till bemanningsföretag osv. Man påstår att man sänker skatterna för vanliga människor men samtidigt visar statistiken att klyftorna ökar så att fattiggruppen tredubblas.

Reinfeldt vill diskutera på maktplanet – men vi bör tala om värderingar och konkret utfall avhögerpolitiken

I korta drag lyckas detta falskspel genom följande tankemodell politiken kan röra sig på olika plan

Värderingar Rättvisa Girighet
_______________________________________

Makt Personlig förmåga Kompetens

Vad Reinfeldt & co lyckats med är att i stora drag utplåna diskussion kring värderingsplanet, där han bara blankt förnekade att M det största systemskiftet i modern tid och gjorde om den politiska debatten till en ”presidentvalskampanj” där egna åtgärder byggde på kompetens och regeringsförmåga medan en omfattande negativ kampanj betr Persson och Sahlin fördes, på sätt närmare utvecklas i Etzlers bok.

Även i det kommande valet kommer Reinfeldt försöka att föra den politiska debatten på maktplanet. Vi bör naturligtvis föra värderingsdiskussionen, särskilt som så många fakta talar för att den nuvarande regeringen gynnat girigheten och de rika på de fattigas bekostnad. Det är ju i dag en sanning att inkomstklyftorna ökar mest i Sverige , vilket Timbroekonom tycker är bra . Det gäller också att identifioera den negativa kampanj som man riktar mot Stefan Löfven.

2014-03-01, 01:47 Permalink
Andra bloggar om: Vänsterpartiet • abf • efterarbetet • aron etzler • bo widegren • reinfeldteffekten • socioaldemokratin

Kommentar av Leif Andersson - 1 mars 08:54, 2014

Endast baserat på ditt inlägg tycker jag att analysen om den s.k. "Reinfeldteffekten" bortser från det absolut viktigaste. Med detta menar jag oppositionsalternativet.

Det är nämligen min övertygelse att när svenska folket går till vallokalerna så röstar man inte enbart på parti utan även ett regeringsalternativ. Tar man detta i beaktande tycker inte jag att alliansens valsegrar vid riksdagsvalen 2006 och 2010 är särskilt överraskande.

Valet 2006: En S-regering som enligt många körde på i samma hjulspår utan några nya idéer och stämplades som ett tråkigt parti utan visioner. Lägg till detta att Göran Persson vid den här tiden antagligen var ganska trött på det hela och hade tappat mycket av den energi han hade som finansminister och statsminister tidigare. När då ett alternativ i form av alliansen bildas med förslag på inkomstskattesänkningar (vid den här tiden kan man med fog hävda att inkomstskatterna var för höga) och andra förändringar är det inte konstigt att många tycker detta är ett intressant alternativ.

Valet 2010: De första åren med alliansregeringen har inneburit en hel del förändringar, vissa bra och nödvändiga samt andra direkt dåliga som aldrig borde införts. Generellt anses alliansen ha hanterat finanskrisen relativt bra men arbetslösheten är fortsatt hög och behandlingen av långtidssjuka uppmärksammas alltmer i media och får också ett större utrymme i den politiska debatten. Även många moderata privatiseringsinitiativ som t.ex. Apoteket framstår som rent idiotiska och ideologiskt drivna fiaskon. Emellertid är det politiska alternativet inte alltför attraktivt. S leds nu av Mona Sahlin som är tillbaka efter "Tobleroneskandalen" men många väljare är ytterst tveksamma till en statsministerkandidat som inte verkar kunna hantera sin egen privatekonomi. Mona kamperar nu ihop med MP som är på stark frammarsch och V företrätt av den gamle kommunisten Ohly i vad som betecknas som "De Rödgröna". Högst sannolikt blir Monas låga trovärdighet som statsministerkandidat tillsammans med tidigare VPK:s mörka historia och samröre med tidigare kommunistdiktaturer det som bäddar för en fortsatt alliansregering.

Valet 2014: Efter alliansens senaste mandatperiod som måste betraktas som ett stort fiasko och "låt-gå politik" har förtroendet rasat. För S del har Mona Sahlin senare ersatts av antagligen Sveriges mest kortlivade partiledare Håkan Juholt och därefter har Stefan Löfven tagit över och verkar ha fått ordning på partiet igen. Vis av senaste valfiaskot går man nu fram som enskilt parti utan samröre med V. I debatterna blir det alltmer tydligt att MP är det parti som man vill försöka bilda regering med medan V:s roll får bli den traditionella som ett stödparti utan praktiskt inflytande. Man navigerar nu också mycket mer försiktigt och köper mycket av de förändringar som den M-ledda alliansregeringen genomfört med endast mindre förändringar i den praktiskt politiken.

För valet 2014 är alliansregeringen helt körd enligt min mening. Antagligen kommer valet att bli jämnare än vad de aktuella opinionssiffrorna visar men ett så monumentalt misslyckande som den senaste mandatperioden utgör borde automatiskt diskvalificera regeringen Reinfeldt för ytterligare en mandatperiod. Det är också min övertygelse att så sker och att S tillsammans med MP tar över. Sen beroende på mandatfördelning kommer man antingen att använda sig av V som kravlöst stödparti eller försöka ta in FP i regeringsunderlaget. Här hänger säkert mycket samman med vad som händer kring partiledarposten. Om Birgitta Ohlsson som har en mer socialliberal profil än Jan Björklund tar över är detta inte en omöjlighet.

Bo Widegren: Som jag sa så handlade det om samtal kring en bok, Reinfeldteffekten. Jag citerade bara ett urval ur mina anteckningar från mötet. Det du tar upp berörs utförligt i boken som jag kan rekommendera.
Jag skall inte invända mot din analys men boken ger en bra och - enkligt min mening nödvändig - komplettering. nämligen det jag försökte skissa nämligen att Reinfeldt (=Moderaterna) inte argumenterade utifrån politik man tänkte föra utan lyckades få Persson 2006 att framstå som trött, tråkig och den som bestämmer medan alliansen framställdes som ett glatt, oprimistiskt korvgrillande gäng. När det gällde 2010 var det samma kör mot Sahlin man t.o.m. grävde upp Tobleronegrejen. Däremot är "Vs mörka historia bara en våt dröm på DNs och Svenskans ledarredaktioner. Däremot var det en splittring i partiet om just huruvida V skulle in i regeringen. Tyvärr hade Sahlin högerinfluerade Stern (han som numera är agitator för Näringslivet och Wallenberg) i ryggen och det blev konflikt med vänsterflygeln i S (till vilken jag själv hör) vilket undergrävde hennes trovärdighet som regeringsbildare. När det gäller 2014 så har vi ännu inte sett vad M har mage att köra ut med i negativ propaganda om S-ledningen men i övrigt har jag inte något att tillägga om den delen m.u.f. att jag inte alls tror man kommer att hålla V utanför regeringen. Och när det gäller samröre med C, KDS eller FP så är det knappast en realistiskt antagande. Ja i vart fall så kommer jag då att lämna partiet.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!