Primegata och politiska lögner
Det är upprörande när det nyliberala Svenskt Näringsliv betalade en PR-byrå för att inför valet 2010 förmå S att gå mer mot höger . Att namnkunniga socialdemokrater på detta sätt inte riktigt förstår vad gränslinjen går anmärkningsvärt. S-politikern Niklas Nordström som hade en central roll i vad kallades Primegate har kring nyår 2014 dykt upp som kommunalråd i Luleå . Att den tidigare försvarsministern i Högerregeringen, när han föll på lögner om försvarsaffärer med Saudiarabien, gick till industrin är knappast anmärkningsvärt då han bara återvände till fadershuset – däremot är det osmakligt att han åtog sig lobbyarbete för försvarsindustrin .

Skulle Sträng Palme eller Carlsson ta jobb SAF hos Walllenberg?
Men detta är egentligen småpotatis. Kan någon tänka sig att Branting eller Hansson, Sträng, Skiöld, Erlander, Palme eller Carlsson skulle när deras tid som statsråd av en eller annan anledning var slut skulle engagera sig på högerorganisationer som Bankföreningen, lobbyister för Svenskt Näringsliv/Arbetsgivareföreningen eller bli rådgivare åt storkapitalister som Wallenberg och Peje Emilsson?  Vi är naturligtvis överens om att det är fullständigt omöjligt. Enligt affärsvärlden har Göran Persson gått till JKL, Margot Wallström Hakon Invest, Björn Rosengren Stenbeck, Thomas Östros Svenska Bankföreningen, Pär Nuder Wallenbergsfären, Swedgas. Fabege och Skistar, Erik Åsbrink Goldman Sachs, Wallenstam, ordförande för Handelshögskolan i Stockholm, Annika Åhnberg Axfood, Klas Eklund Wallenbergsfären och Stefan Stern Mangora och Investor, Vidar Andersson Akademedia mfl.

Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna?
Daniel Suhonen och Felix Antman Debels har skrivit i SSUs tidning Tiden och på DNdebatt Politikens dubbelagenter hot mot demokratins kärna om detta. Ja det är så allvarligt att det orsakar strukturproblem. Svensk demokrati bygger nämligen traditionellt på intressegrupper som står mot varandra. I dag smälter eliterna alltmer samman och tidigare toppolitiker fungerar ofta som dörröppnare åt näringslivet. I statliga Maktutredningen (1990) slogs fast att Sverige präglades av två eliter – en demokratisk och en ekonomisk. Den ena präglad av Socialdemokraterna och LO och den andra av de stora industriföretagen och SAF – i dag Svenskt Näringsliv. Dessa eliter utgjorde ideologiska antagonister som möttes vid förhandlingsbordet. Man skulle kunna säga att Wennerström sålde sitt land för ”bevara balansen mellan öst och väst”. Eftersom det fanns en skälig balans mellan höger och vänster i Sverige fram till 1990-talet så undrar man vad motiven var för Socialdemokrater att gå över till ”fienden”. Tja, det brukar ju alltid vara bra betalt på den sidan. Något annat är svårt att komma på. Man kan konstatera att de av egoistiska skäl i vart fall skitat ner vårt anseende rejält. Och vad hände 1990-2000 som så tydligt innebar en omsvängning i lojaliteterna.