Bildts och etablissemangets folk- och demokratiförakt
Bildts haranger var som en återupprepning av dagarna efter den 14 september 2003 då ”nejsidan förknippades med nazism, stalinism, främlingsfienlighet, högmod, dumdryghet, isolationism, inskränkthet, okunskap och bristande intresse för Europa”. Det var så 56 procent av Sveriges befolkning kallades av de 42 procent som förlorade vid ett valdeltagande på 82 procent. Redan i och med EMU-omröstningen blottlades detta folk- och demokratiförakt på politisk och kulturell elitnivå. Dåvarande statsministern Carl Bildt svarade tillfrågad om  han såg några demokratiska problem med EU: ”Folk i Alingsås bryr sig inte om hur och var besluten fattas. Huvudsaken är att vi (=de styrande) levererar’ the goods’, miljö och jobb” (källa: ledarskribenten Magnus Karaveli). Det är alltså återigen samma visa.

Bildts historieförfalskning
Bildt försöker med utgångspunkt i historien 1914 med skotten i Sarajevo då ”den stora europeiska katastrofen tog sin början” måla upp en bild där EU framstår som en fredens bevarare. ”Dagens europeiska union växte fram ur strävan att bygga en struktur av samarbete och integration som skulle göra krig i vår del av världen omöjligt.” Det låter sig kanske sägas om de ursprungliga motiven men vad hjälper det i dag om man skapar social oro med misär och social orättvisa med sina politiska åtgärder. Bildt talar om den framgångsrika krisbekämpningen och tror att ”den akuta krisen förefaller över”. Detta är en drastisk nödlögn om man läser Björn Elmbrandts och Alexandra Pascalidous böcker om Grekland och Marianne Björklunds reportage om bl.a. Grekland och England. Det är faktiskt den EU-politik som bl.a. Bildt står för som nu är orsaken till de totalitära och fascistiska rörelser som nu växer fram i Europa. Det är EU-ekonomins misslyckande som ger grogrunden för främlingshat och önskemål om isolationism, det Bildt kallar ”aggressiv provinsialism”.

BIG DOG skäller hellre, än kommer med konstruktiva lösningar
I de flesta medlemsländer har man inte tillåtit folket att säga sin mening om Euron utan bara genomfört den överhuvudet på medborgarna. Det är denna politik som nu resulterar i att länder är hänvisas till att skära ner utgifterna  istället för att möta kriser med en aktiv penningpolitik. Man låter folket betala för politikernas missgrepp och dessutom för lång framtid, då bankerna som      spekulerat i lån som de fattiga staterna tvingas ta. I Sverige försökte vid EMU-omröstningen genom att sätta munkavle på alla som var emot både inom näringsliv och politik, genom att sabotera den fria opinionsbildningen, genom aktiv medverkan av LO, TCO och Saco, Metall, Papper, SEKO. Man räknar med att Näringslivet och alla förgreningar satsade minst en halv miljard på framgång för JA medan nej-sidan bara hade en liten bråkdel. Om de påståenden som som JA gjorde om resultatet av ett nej skulle köras i en sanningsdektor, så skulle den snart osa bränt av alla osanningar. Carl Bildt fortsätter i denna tradition. Istället för att ta ansvar för sin politik och ändra den så kör han med munväder, ”a medium size dog with big dog attitude”