En del är nöjda om vi vinner valet - men sen da?
För någar dagar sedan ställde jag i en blogg den frågan. I dagens DN har Daniel Suhonen, Katalys – institutet för facklig idéutveckling, skrivit en artikel som varje Socialdemokrat borde läsa ”Nu har Reinfeldt genomfört Lundgrens ratade politik”. I den redogör han för en ny undersökning och med den som bas konstaterar han
• Väljarna vill nu satsa på välfärd i stället för skattesänkningar.
• Efterkrigstidens reformer byggde förtroende för en generell ¬välfärd, medan de nya ¬Moderaternas reformer gått ut på att med sänkta skatter göra egenintresset nödvändigt.
• ¬Socialdemokraterna måste formulera ett tydligt alternativ
Skattesänkningarna syftar till att utarma välfärden och bädda för privata lösningar – bara för de rika.
Valet 2002 blev Moderaternas Kosackval: Bo Lundgren ville då sänka skatterna med 130 miljarder på en mandatperiod, men avvisades av väljarna. Borg och Reinfeldt har på två mandatperioder lyckats med Lundgrens mål. I och med det femte jobbskatteavdraget på 12 miljarder och den höjda brytpunkten, har de sänkt skatterna med drygt 130 miljarder kronor...Där välfärdsstaten modell 1.0 med generella reformer gjorde solidaritet möjlig, handlar den borgerliga reformismen om att göra egenintresset nödvändigt för medborgarna. Sänker man skatten ger det mer i plånboken åt alla som är friska och har ett jobb. Men sänkta skatter minskar resurserna och kvaliteten i välfärden... Pressen på privata lösningar ökar. De som ännu inte har råd kräver sänkta skatter så att även de har råd med privata försäkringar. Här har man alltså i ett nötskal de borgerligas gnöl under hela 1900-talet att välfärden kostade för mycket – men omsatt i praktisk politik: egenintresse istället för solidaritet.
Suhonen anger flera exempel
Daniel Suhonen tar exempel från skolan och bostadspolitiken men samma sak gäller de flesta offentliga verksamheter. Överallt rivs det offentliga systemet ner och privata system som gynnar de rikare i samhället tar över, vilket i sin tur medför krav på ännu lägre skatter av dem som ännu inte har råd med privata lösningar, allt i en ond spiral. Det är Milton Friedman och Thatcher satt i system och Reinfeldt litar på att folket fortsätter att sova.
Undersökningar tyder på att folket börjar vakna
Människor verkar koppla samman bristerna i välfärd och trygghet med skattenivån. I en färsk opinionsmätning, Katalys/Novus ställde vi frågan: Om du måste välja mellan ett femte jobbskatteavdrag på cirka 250 kr i sänkt inkomstskatt per månad eller att motsvarande pengar i stället används till att satsa på kvalitetsförbättringar i skolan, vilket väljer du då? På detta svarade 76 procent att de föredrog pengar till skolan, endast 16 procent föredrog sänkt skatt. Bland de rödgröna väljarna skulle 93 procent prioritera pengar till skolan. Även bland de borgerliga väljarna är det en majoritet – 59 procent som prioriterar den gemensamma skolan framför den egna plånboken. Det finns också ett mycket starkt stöd för progressivitet: 60 procent tycker att de som tjänar mest också ska betala mest procentuellt av sin inkomst. Det finns även upprepade undersökningar som anger att en majoritet av väljarna anser att vinster i välfärd skall begränsas och återföras till verksamheten.
Folket vaknar men fortsätter Socialdemokratin att sova!?
Daniel Suhonen talar om det ”paradoxala att socialdemokratins tycks ha oförmåga att formulera en tydlig linje. Till skillnad från väljarna tycks man ha svalt moderaternas strategi och missförstått tidsandan. Den generella välfärdsstaten är omtyckt, men folk vet i dag inte vad S står för. I fallet jobbskatteavdraget intar man alla positioner samtidigt. Man säger sig prioritera skolan men berövas med accepterande av skattesänkningarna möjligheten till ett tydligt reformprogram. Att riva upp alla jobbskatteavdragen vore dumt. Däremot, att adressera ett nej till ett femte och sjätte jobbskatteavdrag med löfte att riva upp detta och att pengarna går till skolan och sjukvården har man inget att förlora på”.
Upphäv ett femte jobbskatteavdrag och satsa pengarna på välfärd!
När det gäller nej till vinster i välfärden har vi visserligen fattat ett kongressbeslut om ”kvalitetssäkring”. Vid kompromissen angavs det att denna skulle bli så radikal att i vart fall välfärdssektorn skulle saneras från de värsta riskkapitalisterna som gett upp vårdintresse för vinstmaximering. Då måste detta klargöras för väljarna. Men när det gäller femte jobbskatteavdraget så föreligger inget kongressbeslut. Jag tror att det oroar väljarna väsentligt mer, när vi Socialdemokrater hänvisar till att det finns ”andra inkomstkällor”. Vad jag förstår är det då mest inkomstbringande omsättningsskatten. Men det är en ”platt” skatt som drabbar i huvudsak fattiga och barnfamiljer mest. Detta är en orimlig lösning för Socildemokratin. Då är upphävande av ett femte jobbskatteavdrag att föredra. Då formulerar vi dessutom ett tydligt alternativ.
