Står religionsfrihet över all annan lagstiftning?
Jag frågar mig kan jag tolerera
• En lärare i niqab och som i pedagogisk undervisning i skola vägrar visa ansiktet
• En polis som är nazist och hatar judar eller yttrar sig nedsättande om vissa medborgargrupper
• En patriarkal pappa som vägrar låta sina ungdomar välja yrke och partner
• En pastor som uttalar sig kränkande om homosexuella
• En präst som vägrar samarbeta med en kvinnlig kollega
Det finns de som hävdar att religionsfriheten på något sätt ställer en samhällsmedborgare över lagen. Jag tycker inte att läraren, polisen, pappan, pastorn eller prästen bör få verka i offentliganställd tjänst eller i politiska uppdrag under åberopande av att religiös tro är privatsak. Tillhör någon en religion där här nämnda seder eller åsikter är förhärskande så tycker jag att det är självklart att man skall och bör tillfråga vederbörande vilka värderingar hen tänker tillämpa i sitt ämbete. Sveriges Högsta domstol har varit inne på en farlig väg när man friat en pastor från grovt kränkande uttalanden om och hets mot homosexuella under hänvisning till religionsfrihet såsom mänsklig rättighet. Precis som om det skulle upphäva den mänskliga rättighet homosexuella har att inte bli förföljda och grovt påhoppade.
Många är arga över ”intolerans” mot troende eftersom tro är privat!
Hanne Kjöller skriver i DN Bevare oss för politiska karriärister /. Kjöller kräks på ”den intoleranta blogg- och twittersfären". Ivar Arpi är i SvD lika indignerad över Ful häxjakt på nya jobbministern som egentligen handlar om ”förakt mot religiösa, men också en strategisk dubbelmoral.. och ”häxjakt”. Malin Siwe stämmer in i den borgerliga kören om bristande tolerans för religiösa. Timbromedarbetaren Eli Göndör skriver Vår svenska syn på tro unikt aggressiv ”Hur hon ber eller vad hon ber till i glädje eller sorg borde vara hennes ensak”. Louis Herrey skriver att Hyckleri att stämpla abortmotstånd som fundamentalism. Han jämför antalet aborter med antalet döda under andra världskriget. Man kan påminna om att Herrey tjänstgör som biskop i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, dvs mormonkyrkan med känd uppfattning om både aborter och homosexuella. Isak Fearon, som liksom jag tillhör ”familjen”, har skrivit Man ska inte behöva dölja sin sexualitet – eller tro. Inte heller tycker han att Svantesson inte är homofob eftersom man då måste ” besitta extrem aversion gentemot homosexuella”. Det hör till saken att Feuron ansett sig p.g.a. sin sexuella läggning nödsakad att lämna den församling Svantesson tillhör.
Men det handlar ju inte om tro eller religion utan politiska åsikter.
Jessica Svedin skriver Svantesson måste ta avstånd från abortmotståndarna eftersom jag inte känner trygghet med att antiabortlobbyns åsikter finns representerade i regeringen. Det relevanta är inte Elisabeth Svantesson religion, utan vilket synsätt hon har på sin politiska gärning, nämligen att hon har låtit Ja till Livet använda henne som en bricka för avancerad politisk lobbying vars mål är att inskränka kvinnors rättigheter. Folkpartisten Robert Hannah skriver Svantesson snurrar M:s liberala kompass. Kristet Center ser homosexualitet som en synd. De anser att HBTQ-personer har drabbats av en ond ande eller en demon som kan drivas ut och... har även ägnat sig åt att försöka ”omvända” HBTQ-personer som varit församlingsmedlemmar... Borgerligt sinnade HBTQ-personer bör rösta på FP eller C. Peter Johansson skriver bra om detta Elisabeth Svantesson och the amish bus driver rule .
Journalist med uppgift att stryka medhårs
Nej vi skall inte ha en minister som är
• i en krets med en kvinnosyn som innesluter abortmotstånd och eventeuellt själv är detta,
• i en församling med en familjesyn där pappaledighet inte är godtagbart,
• i en krets där man försöker ”omvända” homosexuella och inte godtar möjlighet att ingå äktenskap.
Alla dessa omständigheter för med sig en rad andra komplikationer i situationer där dessa saker blir föremål för politisk bedömning. Så som jag ser det är det varken mobbning eller intolerans att fråga den person det gäller om dessa saker. Det gäller ju faktiskt inte en religiös tjänst som förtroendehavare i Livets Ord. Ursäkta det gäller faktiskt ett politiskt uppdrag som statsråd i Sverige. Snarare har alla de journalister som förtvivlat försvarar Svantessons rätt att inte svara på dessa frågor en säregen inställning till sitt eget revir: en journalist med uppgift att stryka medhårs.
