Så förnekas den arbetarrörelsens historiska segern över fattigdomen  
Erik Helmersson på nyliberala Dagens Nyheter, som f.ö. fått pris för sin nyliberala framtoning, skriver inspirerad av H.C Andersen Thatcher är häxan i Loachs röda saga. Filmens budskap från den illröde Loach är enkelt: 1945 var allt möjligt utom en återgång till misären före kriget. Genom solidaritet, hårt arbete och framför allt en rad nationaliseringar – av sjukvård, tåg, gruvor, gas – skapade den brittiska arbetarklassen ett vackert välfärdssamhälle. Ett ”Jerusalem in England’s green and pleasant land” som det heter i den kända hymnen av William Blake. Här kliver Labour in från vänster som en riddare i röd rustning, lägger om inte prinsessan så i alla fall halva kungariket i folkets händer och regerar lyckligen i alla sina dagar. Åtminstone fram till 1979 då den elaka häxan Thatcher plötsligen kuppar bort prinsen, snor kungariket och privatiserar prinsessan. Vad Loach förtiger i sin saga är att britterna ganska snabbt tröttnade på Labours Jerusalem. Redan 1951 var Winston Churchill tillbaka vid makten, som sedan regelbundet bytte partifärg – med konservativ övervikt – fram till Margaret Thatchers valseger. Vad Helmersson i sin nyliberala nit tycks ha missat är att Loach aldrig utgett sig för att med sin film skildra annat än just the spirit of ’45, dvs den anda som fanns efter kriget. Det står naturligtvis Helmersson fritt att försöka få poäng för privatisering och högerstyre, men då handlar det inte längre om filmen utan om ett DNs nyliberala budskap.                                              

Man kan alltid urholka välfärden med privatisering och vinstegoism
Helmersson säger ”Det går inte att försvara en cynisk ekonomi som förstärker klyftor och förslavar folket i stället för att befria det, vare sig på 1930-talet eller i dag.” och går alltså inte så långt som hans kamrater i Moderaterna som ägnar sig åt historieförfalskning och påstår att man redan under 1900-talet var för allmän rösträtt, jämställdhet mellan könen, sociala förmåner som arbetslöshets- och sjukersättning, barnbidrag, pension, sjukvård och omsorg för alla. Helmersson har lärt sig något av ”Spirit of 45”, nämligen att det kan vara helt riktigt att privatisera och släppa fram alternativ till offentliga monopol. Men det måste i så fall göras med betydligt större eftertanke och varsamhet än vad som ofta varit fallet i Storbritannien såväl som i Sverige. Det ska ske för användarnas bästa, inte som 

trubbiga självändamål.                                                                                      

Då är det på sin plats att fråga
• Är avregleringen av järnvägen för resenärernas bästa?
• Är privata skolor, som kan gå i konkurs,minska på personal och ägna sig åt fri betygsättning, för elevernas bästa
• Är privat omsorg, som kan spara på elementär omvårdnad och personal, för de äldres bästa?
• Är privat sjukvård, som organiseras efter vilka patienter som är mest lönsamma, för de vårdsökandes bästa?
• Är privata men dyra och okonventionella arbetscoacher istället för rekorderlig arbetsförmedling till förmån för de arbetssökande?
• Har avregleringen av elmarknaden lett till billigare el för elkunderna?
• Osv, osv

Är det månne dags för a new spirit!?
Kanske är det dags att summera de nyliberala idéernas framfart med välfärdssverige. Är det inte just en ojämlik tjänstesektor med bl.a. rot och rut och skattesänkningar bara för vissa grupper i samhället, som växer fram i Reinfeldts och DN/Helmerssons Sverige.  Tydligen är stora väljargrupper missnöjda med utvecklingen. Man dömer ut högerpolitiken och tycker att välfärden försämrats med Högerregeringen: 60 % tycker att sjukvården, sociala skyddsnäten, exempelvis a-kassa och socialbidrag, och 57 % att skolan blivit sämre eller mycket sämre. När det gäller detta så är sambandet klart att välfärden blir sämre om man drar bort 140 miljarder på intäktssidan. Enkel matematik om inkomster och utgifter. Samtidigt hari en ny undersökning 58 procent ansett att vinst skall inte tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg, vilket bekräftar tidigare gjorda undersökningar. Dessa siffror borde få Stefan Löfven och Magdalena Andersson att ta sig en rejäl funderare på det förnuftiga i att svälja ett femte jobbskatteavdrag och att vara istadig i vinstfrågan.  Vi Socialdemokrater måste sluta med leken "följa Fredda" och på något sätt vända utvecklingen från den egoistiska nyliberala privatiseringen mot ett solidariskt samhälle. Stefan och Magdalena, är det månne dags för a new spirit!?