Vad innebar S-kongressbeslutet egentligen?
LO slog vid senaste kongressen fast  att LO skall verka för en non-profit-princip inom vård, skola och omsorg. Lagen om valfrihet, som tvingar kommunerna att öppna för privata skolor och vårdcentraler, ska rivas upp. In för S-kongressen restes krav på vinstförbud i välfärden. Vårdföretagarna  och de borgerliga tidningarna hade en kampanj mot dessa vänsterkrav – dessa sades vara ”det allvarligaste hotet mot valfriheten på många år”. Kongressbeslutet blev en kompromiss under rubriken Nationella kvalitetslagar för ordning och reda i välfärden där kommunerna skulle ges större inflytande i processen. Det lättförståeliga förbudet mot vinster i välfärden fick därigenom en för folk i allmänhet svårförståelig utformning.

Folk begriper inte vad vi socialdemokrater menar med ”kvalitetssäkring”.

 Särskilt svårförståeligt föreföll S-kongressens beslut mot bakgrund både av LOs, Vänsterpartiets och Miljöpartiets klara ställningstagande. Vi kunde ju utan att skämmas fattat ett principbeslut om vinstförbud och sedan förklarat att det förekom verksamhetsområden, där gällande ordning borde fortleva. Men inte. Då är det också partiets förbannade skyldighet att förklara hur man tänker gå till väga för att uppfylla önskan av svenska folkets kraftfulla majoritet att eventuella vinster skall återföras till verksamheten ifråga. Detta är en pedagogisk skyldighet som partiledningen än så länge inte utfört. Det är helt enkelt så att vanligt folk inte begriper vad vi socialdemokrater menar med ”kvalitetssäkring”. Vinsterna är också av den karaktären att de för vanligt folk framstår som upprörande och omoraliska.

Fungerar detta med ”kvalitetssäkring” inom EU-rätten
Skall man förklara detta med kvalitetssäkring måste man dessutom på ett mer teoretisk plan klarlägga om detta fungerar inom EU-rätten. Vi socialdemokrater

måste ge ett välundebyggt svar på denna fråga. S-riksdagsmannen Ardalan Shekarabi har avgett en rapport i frågan Vinst och den offentliga tjänstemarknaden – en rättslig analys , som utgetts av Arena idé och finns på nätet. Ardalan har sammanfattat sina tankar på DNdebatt : Så kan vinsterna begränsas i den svenska välfärden. Almega, den centrala organisationen för tjänsteföretagarna, har arvoderat advokaten Andrea Sundstrand att skriva ett rättsutlåtande om Möjligheterna för upphandlande myndigheter att enligt LOU uppställa krav på att anbudsgivarnas verksamhet skall drivas utan vinstsyfte. Den presenteras i pressrelease och på DNdebatt av Almega under rubriken Oförenligt med EU-rätten hindra vinstbolag i välfärd . Ardalan har replikerat häremot på DNdebatt Eu-rätten inget hinder för vinstbegränsning.  Det må tilläggas att Arenauniversitetet har ordnat en kurs för kommunpolitiker i upphandling som Ardalan håller, som bl.a. handlar om vilka möjligheter det finns att ta sociala hänsyn i offentliga upphandlingar? Tyvärr har jag som pensionär inte ekonomisk möjlighet att gå kursen, men den kan rekommenderas.

Ställer detta juridiska ”gränsöverskridande intresse" till problem för oss?  

Så fort EU är inblandat blir det knepig juridik och går egentligen även för mig som jurist utanför mitt fattningsomfång. Jag skall fundera vidare och använda ovanstående till att återkomma i valda delfrågor. Sundstrand har skrivit en doktorsavhandling om upphandlingsfrågor. I ett referat på nätet sägs bl.a.

Större offentliga upphandlingar regleras av bestämmelser i EU-direktiven, men vissa offentliga kontrakt har undantagits. Emellertid visar praxis att en del av dessa kontrakt ändå omfattas av EU:s primärrätt... Tre typer av offentliga kontrakt har undantagits från upphandlingsdirektiven. För det första...mindre upphandlingar. För det andra undantas kontrakt för så kallade B-tjänster som till sin natur anses vara av rent nationell karaktär, t ex. utbildning, vårdtjänster, juridiska tjänster och socialtjänster. Den tredje kategorin som undantagits är kontrakt för tjänstekoncessioner. Med koncession menas ett kontrakt där leverantören ges en rätt att bedriva viss verksamhet samtidigt som den tar den övervägande ekonomiska risken. .. Enligt praxis från EU-domstolen, kan såväl tilldelningar av kontrakt under tröskelvärdena som för B-tjänster falla under primärrätten om de anses ha ett bestämt gränsöverskridande intresse

Och vad ”gränsöverskridande intresse" är diskuteras bland jurister ... och medför naturligtvis en för gemene man obegriplig rättsosäkerhet. Jag tror att detta också är förklaringen till de två diamentralt olika rättsutlåtandena. Rätta mig om jag har fel!