Vi är så pragmatiska och lovar att inte tala om tråkiga saker
I dag undrar jag faktiskt hur de ser ut i ansiktet som sa att det är väl inte så farligt med litet avlyssning. Och finns tekniken så är det väl inte underligt att den används. Tydligen är det få journalister och politiker som slagits av tanken att man måste ”dra en röd linje” för vad man tillåter. Och drar man en röd linje så säger man åt den andre jag vill inte ha något med dig att göra förrän du sätter i kraft ett regelsystem som garanterar demokrati i form av privatlivets helgd och demokratiskt yttrandefrihet och källskydd. Man helt enkelt bestraffar dataintrång och brott mot grundläggande demokratiska spelregler. Obama var inte bara en president på besök, han var en utstuderad

brottsling som satt i system att bygga sina politiska beslut på straffbart dataintrång. Rakel Chukri har på Sydsvenskan väl formulerat i Business as usual den upprördhet som borde prägla den svenska journalistkåren och politiker av alla schatteringar . Eller är det så att hela eliten i svensk politik och journalistik redan när man utövade sin pragmatism sög på en hemlig karamell:  svenska FRAs samarbete?

FRA:s samarbete med amerikanska underrättelsetjänsten NSA och Storbritanniens GCHQ under kodnamnet Sardine - m.a.o. vi är medskyldiga!?
I samband med Obama-besöket svarade han på frågor om detta och uttalade bl.a. att frågan skulle ses över eftersom det inte är självklart att ”vi skall avlyssna allt som vi kan avlyssna”. Och hans smilfinkande värd Reinfeldt fyllde då på: ”Jag måste åtminstone uttrycka förståelse för att det finns underrättelseinhämtning eftersom också Sverige ägnar sig åt detta...” I senare uttalande spär Reinfeldt på med det var väl inget konstigt med samarbete med USA. Förmodligen var det då FRA-NSA-GCHQ-samarbetet han åsyftade. Ja, svenska FRA var ju helt enkelt en viktig samarbetspartner för att avlyssna bl.a. kablarna i Östersjön. Reinfeldt hade ju f.ö. redan i sin hemliga inbjudan till ”Dear Barack”  lovat att det bara skulle bli frihandel och Raol Wallenberg. Snacka om hyckleri! Till saken hör att

underrättelsesamarbetet var en hemlighet men som avslöjats av den för demokratin ovärderlige Edward Snowden, se dagens Arena, Sveriges Radio och SvT Aktuellt. Den engelske journalisten Duncan Campbel anser att av dokumenten framgår att just Sverige spelat en huvudroll såsom hjälpaktör till amerikanska och brittiska underrättelsetjänsten. Detta ger onekligen ett annat sken över Reinfeldts mesiga uppträdande när det gäller frågor om avlyssningen – han kanske rent av visste/anade att Sveriges FRA var medskyldig. Urban Ahlin måste hänga på Vänsterpartiets  och Miljöpartiets begäran om korten på bordet.

Media har fjäskat och bugat så att journalister har ryggskott.
Den 5 september skrev SvD en fjäskande ledare om besöket som En historisk händelse och i dag har man krav på första sidan Regeringen måste ge besked. Också på DN, som inför besöket skrev på ledarplats om Den omistlige amerikanen, är vår medverkan i NSA-övervakningen huvudnyhet , Aftonbladet konstaterar att Reinfeldt inte tog chansen att ställa intrikata frågor till Obama och Eva Franchell tar bladet från munnen Sverige har alltid fjäskat för USA, allt medan Lena Melin blev alldeles till sig i trasorna ”Till slut stod han där, världens mäktigaste man. Ungefär tre meter ifrån mig. Rolig. Pedagogisk. Och med hög etisk svansföring.”! Hög etisk svansföring – jo pyttsan! Varje journalist borde på sin av USA/England avlyssnade dator ha The Guardians sammanställning av NSAdokumenten.

DN tog fjäskpriset

Men för att återkomma till DN så tror jag att det tog priset när tidningen den 4 september verkligen kröp med utformningen av hela upplägget som VÄLKOMMEN TILL Lilla USA, Mr President, som chefredaktören Peter Wolodarski sammanfattar det i sin personliga välkomsthälsning. Det är tänkvärt att denna hälsning bara finns i papperstidningen och alltså inte på nätet. I dag finns det kanske anledning att mer sansat fundera över vad man skrev. Framförallt om Sverige är en medlöpare i spionaget på oss alla. Eller är detta en komplott där alla spelare – inklusive Wolodarski, Reinfeldt, Bildt m.fl. - bara utför sin roll för att mörka för oss godtrogna vad som pågår. Den journalist eller politiker som i morgon inte kräver alla kort på bordet borde avskedas och aldrig mer få syssla med nyhetsförmedling eller tas upp på valbar plats. Stillsamt kan man bara konstatera att i borgerlig press man sökt blåsa upp den 40 år gamla IB-affären (i och för sig en skamfläck) några dagar innan nu detta med den borgerliga regeringen, FRA och Sveriges huvudroll i NSA-avlysningen, särskilt av Balticum och Ryssland, dyker upp. Ännu en karamell att suga på!
.