S ligger för nära den misslyckade högerregeringspolitiken
Björn Andersson skrev i sin andra blogg som ytterligare förklaring till den första artikeln om högersosseriet: Vi ligger för nära den misslyckade högerpolitiken som regeringen för. Vi har inte lovat de äldre och sjuka att de ska få det bättre. Vi har inte ens visat på ett tillräckligt stort avståndtagande till regeringens havererade jobbpolitik, privatiseringar och miljardvinster som gömts i skatteparadis! Vi kan inte ens lova bättre skolresultat och att den gamla damen ska få mer pengar att köpa mat för. Vi borde kanske bli tydligare med hur vi ska bekämpa fattigdom och psykisk ohälsa... Vad Björn Andersson med utförlig motivering beskriver som högersosseriet handlar alltså om att han vill ha en vänstersväng i politiken. Och det är i vart falla jag beredd att hålla med om. Men det är en person som tydligen hänför sig själv tillsammans med partiledningen till högersossar som tagit illa vid sig. Han skriver - på ett känt tema - Vem är den sanne uttolkaren av vad som är goda socialdemokrater? Jan Andersson gör om verkligheten att diskutera partiets inriktning till att Björn Andersson försöker ”kategoriserar socialdemokrater i olika grupper... som vänstersossar och högersossar”. Han hoppas att denna typ av kategorisering upphör, då det innebär att ”vi värderar olika socialdemokrater olika” och ”tar på sig rollen som den sanne uttolkaren av vad som är en god socialdemokrat”.

Lektion i Hur man stryper en debatt
De flesta som läser Björn Anderssons inlägg förstår att han vill kritisera att många partikamrater vill lägga sig så nära Högerregeringen att S-identiteten blir svår att särskilja. Eftersom han (och jag) vill dra åt vänster så är vi vänstersossar. Och vi är faktiskt bra sossar också även om det finns de som kallar oss kommunister eller i vart fall kommunistanstuckna. Det vore väl märkligt om de som vill dra åt andra hållet inte skulle kunna kallas högersossar. Jag tycker att dessa ord mycket bra beskriver den dragkamp som pågår inom partiet. Det handlar egentligen inte ens om kategorisering utan en ungefärlig beskrivning av åsikterna hos olika partikamrater. Än mindre har någon ens andats om man skulle önska att högersossar lämnar partiet. När Jan Andersson hittar på dylikt nonsens så kan syftet bara vara att strypa den viktiga debatten om partiets inriktning – en god variant på hot om att lämna sammanhanget för att man blivit ifrågasatt.