Jurister är människor som gör fel och rättvisa inte gudomlig och bör därför underkastas demokratiskt ansvar!

I debatten om skattebrottslingarnas fria lejd har man undvikit grundproblemet. Advokater och andra kallar det "dubbelbestraffning". Men det är inte alls okristligt dubbla straff, utan den form vår riksdag beslutat som reaktion för dem som fuskar med redovisning och smiter från berättigat skatteuttag. Felet enligt EU-rätten är tydligen att man bestämmer tillägg och straff vid olika tillfällen , alltså en ren teknikalitet. Det talas också om           att trafikbrottspåföljd skulle vara i samma konflikt  om det föregåtts av körkortsindragning, så EU-cirkusen är verkligen i gång. Det väsentliga är att skattestrafflagstiftningen vilar på demokratiska beslut enligt Sveriges            grundlag av politiker, som fått vårt förtroende i allmänna val. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har på sin blogg konstaterat att det skett en ”viss maktförskjutning från politik till juridik”. Denna förskjutning av makt från demokrati till juridik är inte explicit beslutad, utan är något vi köpt i ”EU-säcken”. Den relevanta frågan är: har vi fortfarande ett demokratiskt styrelseskick om de folkvaldas beslut kan upphävas av nio jurister nere i Luxemburg utan något som helst folkligt mandat?

Hur kan Högsta domstolen frånsäga sig ansvar för alla resningar och skadestånd?
EU-domen kom 2009. Ganska snart därefter hade Högsta domstolen i Stockholm frågan uppe. Även senare har Högsta domstolen flera gånger prövat saken. Först i pleniavgörandet juni 2013 beslutade HD motsatt lösning och fogade sig i EU-domstolens beslut. Redan första gången Högsta domstolen tittade på ett ärende av detta slag var underlaget detsamma som vid pleniavgörandet juni 2013. Man kunde alltså redan 2009/10 ha ändrat praxis. Våra högsta jurister i landet tog alltså mer än tre år på sig att fatta vad som gällde!  Enligt beräkningar är det minst 400 som dömts för allvarliga skattebrott under dessa år. Den relevanta frågan är vilket ansvar har Högsta domstolen för detta haveri i tilltron som drabbat rättsväsendet?

Vad har den politiska ledningen och Justitiedepartementets för ansvar?
En rad tidningar har inte angripit Högsta domstolen , som är ansvarig för tolkningsmissen, utan det politiskt ansvariga departementet. Visst är detta departement från högsta ledningen till minsta föredragande befolkat av jurister, varför man rimligen borde dragit öronen åt sig. Ordförande i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, Morgan Johansson, talar om en praktskandal. Både i den juridiska debatten och i skiljaktiga meningar i Högsta domstolens avgöranden har ifrågasatts den svenska lagstiftningens förenlighet med EU-rätten. Det rör sig också om en teknisk-juridisk formalitet att båda påföljderna inte döms ut av domstol vid ett och samma tillfälle. Den relevanta frågan är alltså varför Justitiedepartementet varit så senfärdigt att utreda rättsläget mer noga och ändra lagstiftningen?

Är nämndemän eller jurister störst belastning för rättsväsendet?
För någon tid sedan talade många jurister om att de inte vill ha nämndemän i domstolarna, bl.a. därför att de orsakat vissa kostnader för att man inte förstått jävsbestämmelserna. Justitieministern t.o.m. utredde en minskning av antalet folkliga representanter i domstolarna.  Detta har måhända nu kommit i något annan belysning sedan rättskänslan fått sig ett par rejäla stjärnsmällar. Först kan man erinra sig Quick-målen, där den ena domen efter den andra – som dessutom bedömts i flera instanser – upphävts p.g.a. felaktig                   bevisprövning. I skattebrottsskandalen gäller att man först efter en treårig betänketid lyckats klargöra juridikens innehåll. Troligen med följd att minst 400 brottslingar får sin sak omprövad och eventuellt släpps fria med stora skadestånd (eventuella skadestånd bör dock avräknas på dessa skattebrottslingars skatteskulder). Det är en oerhörd prestigeförlust ,
som juristerna orsakat rättsväsendet. Dessutom orsakas samhället oöverblickbart stora kostnader. Frågan man kan ställa sig – om man tillämpar samma spegel som juristerna använt för nämndemännen - är nämndemän eller jurister störst belastning för rättsväsendet?