Enligt juristerna bör skattebrottslingarna gå fria! 
Resultatet för detta säregna resonemang innebär alltså att om en person har fått skattetillägg på grund av att ha lämnat felaktiga skatteuppgifter, så går det inte åtala för samma oriktiga uppgift enligt meddelande från näst Högsta domstolen. Grunden anges vara att enligt ett tillägg i Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga - så som den tolkats av EU-domstolen - har en enskild person ett skydd mot att en och samma gärning prövas i två olika förfaranden. Man talar om ”dubbelbestraffning”! Märk väl att denna ”dubbelbestraffning” anses helt ok när det gäller juridiska personer eftersom det bara för fysiska personer är en mänsklig rättighet att undgå ansvar för skattebrott. Alla väntar med spänning på den oreda som skulle uppkomma om samma resonemang tillämpades när någon misshandlat en person, nämligen att antingen kunde våldsverkaren bara dömas i brottmål för misshandel, men då inte i civilmål åläggas skadestånd för offrets skada och lidande – grunden är ju en och samma gärning.

Bra födkrok för jurister
Hela historien börjar naturligtvis med att jurister finner det spännande (och lukrativt) med klienter av typ skattesmitare, se exempelvis advokat Frisk  och Ernst & Young . Den praktiska följden blir att tusentals misstänkta och dömda skattesmitare berörs av domen. Skatteverket bedömer att många av dessa – personer som både fått skattetillägg och dömts för skattebrott nu kommer att begära resning. Enligt rättsvetenskaparen Martin Sunnqvist  väntar nu andra processer om någon som fått körkortet återkallat också kan dömas för trafikbrott eller om ålagt djurförbud upphäver möjligheten att åtala för djuplågeri.  Och kan en person som blir försatt i kokurs och fråntagen rådigheten över sin egendom också dömas trolöshet mot huvudman eller gäldenärsbrott. Ja snart få vi väl be perukstockarna i Strasbourg att titta igenom den lagstiftning som vår riksdag beslutat om.

Skattefifflare går fria genom juristeri!
Tidningarna tycks ha fattat galoppen. Norra Skåne skriver att HD gör en pudel med tanke på hur näst Högsta domstolen tolkar om vår gällande lagstiftning. Uppsala Nya sammanfattar Skattefiflare kan slippa åtal. Den som fuskat med skatten skall alltså inte som hittills kunnat få en straffavgift, ett så kallat skattetillägg, och dessutom riskerat att dömas för brott. Blekinge läns tidning skriver att brottslingar frias av lättja . Att brottslingar frias på löpande band enligt paragrafrytteriet är man tydligen ense om. Blekingetidningen tillfogar att skammen faller på dem som inte ”av lättja” ändrat på regelsystemet. Norrköpings tidningar, liksom flera kolleger, talar om Rött ljus för svenska systemet.

Värderingarna som präglar jurisprudensen
Naturligtvis för detta tankarna till de faror som ett demokratisk parlamentariskt system löper när man underkastar sig juristers beslut. Jurister har ingen folklig förankring utan är utnämnda på sina meriter att läsa innantill men också att fylla ut det som antas stå mellan raderna. Det är det sistnämnda, något mer sofistikerat, som kallas juridisk metod. Men det är ju ett känt faktum att en metod också är beroende av uttolkarens värderingar. Och jag avslöjar knappast någon hemlighet när jag säger att antalet jurister till vänster om Björklund är ganska lätt räknade. Det är därför knappast förvånande att när jurister ger sig i kast med grundläggande rättigheter man börjar fundera över skattesmitare. Detta gäller naturligtvis även domstolsjurister. Det är också den samhällsgrupp där de flesta skattesmitarna finns, som generellt har så pass rikligt med pengar att de kan leja de ”bästa” advokaterna.                         

Peruker, mantlar och krås och upphöjt domarpodium för att ge ett hycklande sken av objektiv rättvisa. 

För att dölja att det ytterst rör sig om värderingar sitter domarna oftast högre än övriga i rättssalen och under någon slags tronhimmel. EU-domarna är dessutom för att visa sin överhöghet utstyrda med röda mantlar, vita krås och små pikanta hattar. På kontinenten liknar dagens utstyrsel fortfarande de juristkarikatyrer som finns på gamla etsningar.

Land skall med lag byggas men då måste man påtala lagvrängeri
I Sverige fanns det ett system där lagstiftningen togs fram genom en process som garanterade eftertanke och att alla fick ett ord med genom utredning, remisser och yttranden samt en parlamentarisk beslutsodning som avsattes i förarbeten  Härigenom preciserades lagens innehåll. I dessa förarbeten kunde domstolsjuristerna återfinna vad som åsyftats med lagen och också tankar om hur lagens ord skulle tolkas. Utrymmet för lagvrängeri var alltså begränsat. Så är inte alls fallet med EU-domstolen eftersom EU-rätten i stort saknar förarbeten. Från en rubrik i ett fördrag eller en naken bestämmelse i ett beslutsdokument ges EU-domstolen fullständig frihet att ange vad som ”är rätt”. Tolkningsdata är domarnas egna värderingar av EU-samarbetets essens och vad domstolen tidigare sagt i sina domar. Man kan på goda grunder – även om naturligtvis fördragen och övriga grunddokument accepterats av medlemsnationernas beslutande organ – fråga sig om EU är demokratiskt styrt, när avgörande frågor lagts i händerna på domstolsjurister. Som syns i detta fall och exempelvis Vaxholmsmålet kan EU-domarna upphäva i ett medlemsland beslutad lagstiftning eller vedertagen avtalspraxis. Och det är verkligen ingen gudomlig rättvisa utan beslut som ger hänsynslösa arbetsgivare och skattesmitare rätt.