TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

120,6 procent är mer än 100 procent – hur är det möjligt?
Dagens Nyheter har genom journalisten Jens Kärrman gjort ett helt uppslag ned rubriken Miljöpartiet den största vinnaren. Den illustreras av DNs grafik här nedanför. Det anges på första sidan vara DNs toppnyhet! Summerar man de angivna siffrorna 49,4 för S+V+MP med 42,1 för C+FP+KD+M så får man 91,5. Lägger man därtill 7,0 för SD och 1,5 för övriga så får man 100 procent och då borde väl alla vara nöjda, ty mer än 100 procent skulle ju antyda att uppgifterna var felaktiga. Läser man emellertid det finstilta på sidan så får man klart för sig att undersökningen är utförd av DN/Ipsos ”på 2159 telefonintervjuer under tiden 13-28 maj 2013. Mätningen visar fördelningen av partisympatierna om det vore riksdagsval i dag. Andelen osäkra väljare är 20,6 procent." Det sista med fetstil av mig. Lägger jag till osäkra väljare så får jag summan 120,6 procent. Då blir jag misstänksam mot sanningshalten i DNs nyhetsartikel. Blir du?

 

lö


Statistiskt sett verklighetsförfalskning = Hur man ljuger med statistik! I artikeln förklarar man inte hur man trollat med knäna för att få siffrorna att stämma trots att man uppenbarligen uteslutit en femtedel av deltagarsvaren i undersökningen. Möjligen kan man tänka sig att man proportionellt delat de osäkra väljarna på de olika partierna. Men detta måste ju vara en ren chansning som inte kan förenas med annat än vad Darrell Huff skrev någon gång på 60-talet Hur man ljuger med statistik. Redan flera av de i grafiken angivna siffrorna ligger inom felmarginalen. Dessutom så har undersökningen skett medelst telefonintervjuer med stora felkällor, där automatiskt alla som saknar telefon bortfallit eller alla som inte haft fast telefon fallit bort om samplingen utgått från telefonkatalogen eller alla som inte svarat fallit bort om dessa inte återuppringts senare. Slutligen då detta med att en femtedel av undersökningsperonerna trollats bort. Bara en tanke: kanske är det just de som visat sig ha lämnat KD och C som är majoriteten i den osäkra gruppen. Summa summarum: Vad DN presenterat är alltså varken nyhet eller underlag att dra några slutsatser från utan rena verklighetsförfalskningen.

 

”Nyhetsartikeln” som är rena tyckandet grundad på faktaförfalskning Layoutmässigt är artikeln utformad som en nyhetsartikel med kommentar av Maria Croft på samma uppslag. Men Kärrmans artikel innehåller det ena påståendet staplat på det andra utan redovisning av fakta. Bl.a. påstår man att ”Ipsos majmätning visar att tankarna på ett sådant regerings¬alternativ ter sig allt mer realistiska. Social¬demokraterna och Miljöpartiet är för andra gången i år större än samtliga fyra allianspartier”. Ser man då till de redovisade siffrorna och bortser från alla statistiska ovan redovisade brister så får man ett övertag på 0.3 procent för S+Mp över Högerregeringen. Det är förvisso inget att hänga i julgran för att glädja tindrande ögon. Nej, det är först när V läggs till som man får ett övertag som rimligen kan räknas, hjnämligen 7,3 procent. Kärrman inte bara kommer med dumma utan helt ovederhäftiga påståenden.

 

Samla hela vänstern i nytt regeringsalternativ S+V+MP

Maria Ctroft, som är bra mycket klokare än Jens Kärrman, skriver beträffande Ipsosundersökningen nästan enbart om Centerns kräftgång att partiet gått vilse i storstaden. Hon tycker också att MP fått credit för att MP tagit ställning för samarbete med Socialdemokraterna. Hon glömmer också bort att MP dessutom kommit att framstå som den som kan stipulera så konstiga villkor som att V skall lämnas utanför, m.a.o. samarbete med MP sker helt på MPs villkor. Ganska smart vilket borde få vilken politiker som helst att dra öronen åt sig. Inte minst av detta skäl – förutom MPs samarbete med Högerregeringen – bör S tänka sig för. Enda slutsatsen som kan dras i detta sammanhang är att vi Socialdemokrater bör akta oss att enbart inrikta oss på MP. Vi Socialdemokrater bör istället klart samla hela vänstern - och då nödtorftigt räkna MP dit - till en nytt regeringsalternativ. Det är också ett märkligt politiskt spel Dagens Nyheter bedriver med falska politiska nyheter .



Tror du verkligen att partiledningen räknar med V längre, i ett regeringsunderlag? Personligen tror jag att de är alltför extrema i sitt agerande för "Nej till riskkapitalets vinster i skolan och vården" för att få vara med. (S) står ju mycket närmre Tobe och Björklund i denna fråga, något som inte minst visade sig i friskoleöverenskommelsen.

Aldrig tidigare har väl en socialdemokratiskt partiledning (inte gräsrötterna) hållit vänsterpartiet på ett sådant markerat avstånd som idag. Inte som jag upplevt det i varje fall.



Bo Widegren: Det var en märklig kommentar, du har Ragnar. När det gäller partiledningen så vet den var partiet står och minns Monas fadäs att utesluta V. Men till stöd för att kalla V alltför extrema anför du "Nej till riskkapitalets vinster i skolan och vården". Har du kollat på vad MP-kongressen beslutade. Det var ju just det. Är det också för extrema? Och när det gäller friskoleöverenskommelsen så han ju underskrifterna knappt torka på papperet förrän MP-språkrören får antingen avvika från uppgörelsen eller gå emot sin kongress! F.ö. anser jag det är skamligt av vår partiledning att hymla om V. Det är ju det enda parti som står oss nära ideologiskt. Och börjar man regera tillsamman med MP och Folkpartiet då orkar i vart fall inte jag vara socialdemokrat längre. Jag tror vi är flera som känner så. Fram för en mer utpräglad blockpolitik!
Så särskilt misstänksam behöver man inte vara - de osäkra 20 procenten uteslöt sig själva efter att först ha blivit tillfrågade vilket parti de skulle rösta på och sedan om de först tvekade vilket parti "det lutar mest åt", och den obeslutsamma skaran innehåller även blankröstare och soffliggare.

Se det mer som ett valdeltagande på (förvisso ganska låga) 79,4% och räkna de röster som verkligen kom i urnan, och gläds sedan över att S+MP+V samlar över 175 mandat även om möjliga stödröster inom högern räknas in och alla fyra allianspartierna skulle klara spärren!

Siffror och en del ord är hämtade härifrån: http://www.ipsos.se/sites/default/files/pdf/valjarbarometern-2013-05.pdf


Bo Widegren: Jag visste inte att man böra kunde mörka att en femtedel inte ville delta i undersökningen. När jag läste en orienterande kurs i statistik var det en väsentlig belastning för trovärdigheten i undersökningen. Jag tycker inte Ipsos presentation av sin väljarbarometer ger ytterligare stöd för trovärdigheten. Resultatet 175 mandat är visserligen glädjande. Problemet är om glädjen bygger på falska premisser och den har du, Anders, inte berört.
Jo, naturligtvis är jag medveten om MP:s kongress. Men till skillnad från V:s partiledning (som är uttalat kritisk) så låter det på Romson som att det inte kommer att betyda något för överenskommelsen om friskolorna. MP har en partitopp som liksom sossarna har en helt annan uppfattning på vinsterna i välfärden än den som funnits representerad på kongresserna.

Jag skulle inte tro att en majoritet av ledamötena på (S)- kongressen, som kokade av vinstmotstånd skulle vilja skriva under på dessa ord som är inledningen av överenskommelsen:
"Friskolorna har kommit för att stanna. Kommittén anser att möjligheten att välja skola är av stort
värde, både för den enskilde eleven och för att stimulera utvecklingen inom skolväsendet."

Var tog kritiken mot segregeringen och bristen på likvärdighet vägen då Baylan skrev på? Men han gjorde gladeligen upp i frågan där V var utestängda eftersom de är "för extrema."

Jag hoppas också innerligt att S inte tar klivet ut till samarbete med nyliberala Folkpartiet. Ett alliansen light är inte vad Sverige behöver.


Bo Widegren: Ragnar, du hanterar ju sanningen lika lösligt som en del statistiker tydligen vill få oss att tro på bluffsiffror. MP-ledningen kan uppenbarligen inte bara strunta i partiets kongressbeslut, vilket innebär att friskoleöverenskommelsen i den delen inte gäller MP.

S-ledningen har inte en annan uppfattning än partiet. Du tycks tro att partiledningen kan frångå den kompromiss som sattes på kongressen, vilket antyder att dina rötter i partiet är bristfälliga. Det "kokande vinstmotståndet" i S kommer att hålla ögonen på partiledningen att kavlitetskraven blir så pass omfattande att skolkvaliten upprätthålls, vilket i sig kommer att medföra bortfall av de värsta företagen. I och med idrotsgymnasiets kavsikonkurs och JBkoncernens försäljning kommer en kommunal vetorätt att i princip införas. Utmaningsrätten kommer också att stoppas. Inte ens M kommer att våga utvidga den rätten. Det är ju faktiskt 70 a 80 procent som vill att vinster skall gå tillbaka.

Nej en alliansen light är verkligen inte det Sverige behöver.
Om Fridolin ska bestämma vilka partier som får vara med i regeringen, får han väl först se till att han själv blir vald till statsminister. Och det är väl det han försöker bli genom att retoriskt lägga sig så nära S som det bara går. Finns sedan sossar som säger att det är orealistiskt att S skulle kunna få över 40 % valresultat. Tja. Vad som fattas är ju i stort sett inte mer än vad Mp lyckades sno från S efter Monas fadäs med Mp i oktober 2008, när hon legitimerade Mp som ett regeringsfähigt parti. Resultatet då blev emellertid att S backade mer än Mp ökade.

När Mp var nybildat fanns inom Mp en kritik mot miljöavgifter, då man menade att det var fel att ge de rika en möjlighet att köpa sig förbi miljökraven. De välbeställda har idag inte bara möjlighet att köpa sig förbi miljökraven, utan också möjlighet att investera sig förbi miljöavgifterna. Inte nog med att man sparar pengar genom att köra energisnålt. Vi har t.ex. en fordonsbeskattning som bygger på utsläppen. Det är rena straffskatten på fattiga som inte har råd att leva upp till miljökraven. Mp använder det s.k. klimathotet till att rättfärdiga en negativ fördelningspolitik. Exemplen kan mångfaldigas

Det finns ingen anledning till att särbehandla Mp jämfört med de öppet borgerliga partierna. Vad som talar mot ministerposter till, är att S skulle tappa väljare på det. Exakt samma argument talar mot ministerposter till Mp.
Spekulationerna om flera regeringspartier i den S-ledda regeringen ger intryck av svaghet och leder till sänkt väljarstöd för S.

Naturligtvis måste en reservstrategi finnas för det fall, att S inte ens med stöd av V skulle få majoritet i riksdagen. Men om man gör reservstrategin till huvudstrategi kommer just det fallet att bli verklighet. V bör inte lovas ministerposter, och Mp har straffat ut sig själva som regeringsparti genom sitt övermodiga agerande. Men att definitivt, oavsett vad som händer i valet och ev. regeringsförhandlingar därefter, stänga dörren för gott för V kan dock få skadliga effekter.

Det borde tydliggöras att det bara finns ett riksdagsparti, som S inte kan samarbeta med under några som helst omständigheter Om man då börjar utesluta det ena partiet efter det andra (Vilka partier förutom V?) kan det till slut bli Sd som tillsätter regering.

När S i septembermätningarna 2008 nådde ett väljarstöd på 45,0 %, började golvet svikta under Mp. Under de nio första månaderna av 2008 lutade det alltmer åt att Mp inte behövdes. Därför måste V puttas ut och ersättas med Mp som stödparti. I Mp-strategernas värld tar sig det nu uttrycket att S måste söka stöd på andra sidan blockgränsen.

Andra hoppas på att V kan tvingas till att stödja en S + Mp-regering, i vilken V själva blir utan ministerposter. Det är nog riktigt att Vi inte kan tilltvinga sig ministerposter genom att hota med att stödja Reinfeldt, Jag tror dock inte att det kommer att bli så lätt att byta ut V mot Mp, som Mp-strategerna tror,
Äsch, vi är väl ganska sams om att siffrorna inte precis är huggna i sten även om jag ur min vinkel ser dem mer som luddiga än lögnaktiga.

Bortfall drar ner kvaliteten och risken är väl stor att många som ligger på soffan nu är centerpartister som med rätta inte är förtjusta i Annie Lööf men som vid valurnan blundar och tänker på Fälldin.

Just i politiska undersökningar kanske bortfallet spelar lite mindre roll för resultatets värde än i till exempel konsumentmätningar. Också i val har man ju rätten att avstå eller rösta blankt och det brukar bli ett bortfall på omkring en miljon röstberättigade - kanske blir det rentav mer om det enda som finns att välja mellan är Alliansen och Alliansen Light :)

Bland dem drygt 2000 som verkligen iddes delta i den här mätningen blev det vänstermajoritet hur som helst. Alltid något!


Bo Widegren: Nu har ju SCBs stora undersökning kommit och resultaten stämmer ju i stort sett utom att i Ipsos så får MP högre siffra. Läser man deras siffror så gör SCB tydligen på samma sätt som beskrivs på följande sätt: PSU i maj 2013 genomfördes som telefonintervju med ett riksomfattande slumpmässigt sannolikhetsurval omfattande 9 059 i riksdagsval röstberättigade personer utan övre åldersgräns. Av dessa har 22,7 procent ej anträffats (inkl. hemligt telefonnummer och saknar telefon), 3,6 procent varit alltför sjuka för att intervjuas samt 17,4 procent inte alls velat delta i intervjun. Det totala individbortfallet uppgår till 43,7 procent. Det totala antalet intervjuer är 5 098. Det förekommer också att personer inte velat besvara vissa frågor. Intervjuerna gjordes per telefon under perioden 2 till 27 maj.
Resultaten presenteras i intervall eller punktskattningar ± felmarginaler. Det intervall som bildas av procentskattningen ± felmarginalen blir här ett 95-procentigt konfidensintervall, dvs. ett intervall som med 95 procents sannolikhet innehåller det riktiga populationsvärdet om inga systematiska fel förekommer.

Man konstaterar alltså att även SCBs undersökare reserverar sig för vad man kallar "systematiska fel". Kanske har du mer rätt att det mer rör sig om "luddiga" siffror en rena lögnaaktigheten och i vart fall är det tydligen en i samhället godtagen lögnaktighet!


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!