Stillsam poetisk kraft, en bild av arbetarstaden Malmö

I JUSEK-tidningen har jag anmält Kristian Lundbergs nya roman En  hemstad. Berättelsen om att färdas genom klassmörkret  Wahlström & Widstrand
Jag gav den högsta betyg och skrev:  

Kristian Lundberg målar en barndom präglad av missbruk, sjukdom och fattigdom i poetiska fragment med stor, men ändå stillsam kraft. ”Jag noterar. Jag sammanfattar. Jag låter världen koncentreras till en enda mening, ett enda påstående. Jag säger det redan nu så är det sagt: en människa är okränkbar. Vi skall inte brytas sönder, kastas iväg som torra kvistar. Nu; vind i träden, fågelsång, långt långt borta. – Malmö. Det är i själva verket här, mitt i staden, som alla mina berättelser påbörjas, slingrande och sorlande. Varje del av staden, varje gata, torg, kulvert och viadukt bär på delar av min biografi, bär på delar av mitt liv... Den som tiger kommer att dö. Den som talar kommer kunna resa de döda upp ur marken. Den som talar kommer att vinna över skuggorna, över mörkret.”

Jag tog några sidor åt gången för att ta in det jag läste och orka se denna arbetarstadens grå gråhet men ändå uppfatta dess så levande själ. Har du läst Yarden så kommer du att tycka om En hemstad. Jag erinrar mig Kristian Lundbergs uttryck i debatten om de papperslösa: detta är för mig en existentiell fråga, nämligen är detta mänskligt? Med varsam hand har han skrivit en något tung, men mycket läsvärd bok.
Text: Bo Widegren |  2013-05-08, 16.11.