Wolodarski vill bra åtgärder, men brister i juste demokratisk analys
Peter Wolodarski har ämnet lobbyism i sin söndagskrönika i dagens 5/12 DN Sverige förenar naivitet med självgodhet . För att upptäcka korruption måste man leta efter problemet. Svenska politiker har länge inte brytt sig om det. Säger Wolodarski. Han menar att politisk etik inte är en privatsak utan att man måste lagreglera lobbyismen och föreslår en rad åtgärder. Det som jag hängt upp mig på är följande slutsats ”Det finns ingen anledning att misstänkliggöra lobbying eller politiska konsulter per se. De är en del av demokratin, i likhet med intresseorganisationer och andra påverkare. Deras argument och faktauppgifter ska bedömas på sina egna meriter.” Detta är ett säreget yttrande, ja rent rappakalja som analys. Varför detta då?

Lobbyism betyder att den som har pengar kan köpa beslut, i vart fall påverka beslut.
Lobbning eller lobbyism betyder politiskt påtryckningsarbete, där professionella företrädare för intressegrupper och särintressen i organiserad form framför sina åsikter till politiska makthavare. Lobbyister är ofta PR-konsulter som bedriver sin verksamhet affärsmässigt, dvs den som kan betala får större möjligheter att påverka utgången av en ”demokratisk process”. Före demokratins genombrott hade bara förmögna rösträtt efter graderad skala i förhållande till förmögenhetens storlek. Först på 1909 fick män rösträtt men fortfarande fanns en 40-gradig skala för rika vid kommunal rösträtt och först 1921 genomfördes allmän rösträtt med en röst för varje medborgare man som kvinna. Fortfarande gällde inskränkningar för värnplikt, fängelse, omyndighet, socialhjälp, vilka slutligt togs bort först 1989. Lobbyism är en företeelse som utgör en åtgärd för undergräva grundtanken i demokratin, där var medborgare har en röst i den politiska diskussionen. Den 100- eller 40-gradiga skalan innebar att de rika hade mer att säga till om när det gällde offentligt beslutsfattande. Lobbning innebär att pengarna återigen spelar roll. Ja, lobbyister t.o.m. erbjuder finansiella intressen att för pengar köpa politiska beslut av visst innehåll. Redan tanken att finansiella resurser kan lobba på bred front och med olika metoder dominera debatten är enligt min mening något som borde få en sann demokrat att bli upprörd.

Gränsen är hårfin till muta.
Ett sätt att påverka beslut är att muta beslutsfattare. Det är straffbart. Lobbyister erbjuder på olika sätt utredningar eller övertygande material och förmår beslutsfattaren att fatta visst beslut som är förmånligt för lobbyistens uppdragsgivare. Som Wolodarski framhåller så är den vidare definitionen av muta, nämligen missbruk av makt och förtroende. Om Moderaterna tar till sig ett underlag som utarbetats av Allmega eller Timbro utan att tala om källan är det naturligtvis ett sådant missbruk. Men här finns en stor gråzon, som inte i något avseende regleras. Inte ens en sä självklar sak som när direkta penningmedel ställs till partiers eller politikers förfogande för kampanjer är reglerat. En känslig fråga är personövergångar mellan politik och marknad. Debatten om problemen med lobbyister har särskilt aktualiserats av statsministern Göran Persson, försvarsminister Tolgfors, utbildningsmionistern Lars Leijonberg konverterat till konsulter. Vad som erbjuds är exempelvis ”Vi har så bra nätverk, så ganska ofta har vi kunnat medverka till förändringar som har gått snabbare än vad de kanske behöver göra enligt vissa regelböcker”.

Lobbyism sätter politikens regler ur spel för att gynna den egna gruppen
Man har t.o.m. myntat begreppet ”laglig korruption” skriver Katrrine Kielos i AB Lobbyism ett hot att ta seriöst . Genom lobbying, nätverk och pengar kan man i dag påverka det ekonomiska och politiska spelets lagar. Förskjuta dem så att de gynnar den egna gruppen. Fyra av tio som slutar i rikspolitiken går till lobbyistbranschen visade Aftonbladet i veckan. För de som rör sig 
i politiska och mediala kretsar i Stockholm är det inget nytt att lobbyister påverkar lagar och motioner. Självklar måste dessa saker utredas och lagregleras, i vart fall så att man skall veta vem som ligger bakom lobbyisten. Exporessen har ledare Pengarnas makt måste granskas : Medan de politiska partierna dräneras på medlemmar och den tredje statsmakten - medierna - tvingas rationalisera växer sig PR- och lobbyistbranschen allt starkare. Det rör sig om en dold maktutövning, där de anonyma pengarna sätter dagordningen.

Innebörden av lobbyism är att rika skaffar sig ett extra sätt att påverka demokratiska beslut så att de gynnar den egna gruppen. Vi har avskaffat den 40-gradiga förmögenhetsskalan – är det kanske dag att granska lobbyismen?