Vilka skillnader spårade de båda moderata Public Service kommentatorerna i Löfvens och Sjösteds 1 maj-tal?
Mats Knutsson talade om att ”Sjöstedt vill skicka signalen, både till sina egna anhängare och till Socialdemokraterna, att för Vänsterpartiet är det en knäckfråga att med vinster i välfärden, de ska förbjudas. Det tycker ju inte Socialdemokraterna. De anser att man ska reglera vinsterna men inte förbjuda helt och hållet.” Margit Silberstein spädde på ”Det hör inte till vanligheterna i politikens värld att dess företrädare ställer ultimatum inför öppen ridå. Men Jonas Sjöstedt, som ägnade en stor del av sitt första majtal åt vinster i välfärden och den förbudslinje som Vänstern som enda riksdagsparti driver, löpte linan ut och lovade att det inte blir några välfärdsvinster om Vänsterpartiet finns med i en regering vid ett eventuellt maktskifte.”

Nu råkar det vara så att på SvTs hemsida finns även ett referat av Jonas Sjöstedts tal under rubriken ”Ett vägval”. I talet pratade Sjöstedt om att partiet inte ville ha några vinster i välfärden utan ville ha ett förbud. Men han sa inte att detta var ett villkor för att ingå i en regering. Vad han ordagrant sa är att ”Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering som fortsätter dagens privatiseringspolitik.” Detta är dock något helt annat än att ställa ”ultimatum” eftersom även Socialdemokraternas vid kongresssen fastlagda politik med kvalitetslagstiftning och öppen redovisning kommer att stoppa dagens privatiseringar. Mats Knutsson tänjer på sanningen medan Margit Silberstein avsiktligt felciterar Sjöstedt och direkt ljuger om att ett ultimatum framställts.

Nå vad är det borgerliga syftet med att framställa en konflikt mellan LO och SAP samt en spricka mellan två blivande regeringspartners?
Margit Silberstein är ännu mer djävulsk i sin framställning: Stefan Löfvens betoning av jämställdhet avvisas på följande sätt: ”Precis som på partikongressen höll Stefan Löfven ett brandtal för jämställdhet mellan män och kvinnor. Han sa att det är dags att göra upp med ofrivillig deltid. Men det har flera av framträdande socialdemokrater sagt före honom.” Dessutom anför Silberstein en säregen historia utifrån Mona Sahlins velande huruvida V skulle med i regeringen inför valet 2010: ”...den tilltänkte statsministern, Stefan Löfven, har hittills inte visat något intresse av att ha med Vänsterpartiet i en regering och nu kan han ha fått ett argument att stänga dörren för Vänstern vid en regeringsbildning... Istället för ett finanspolitiskt ramverk har Löfven alltså fått vinst i välfärden till sin hjälp om han vill hålla Vänsterpartiet utanför sin regering vid en valseger nästa år”. Denna spekulation bygger på hennes lögn om ”ultimatum”. Vad menas med Löfvens bristande intresse för V – mig veterligt har han inte heller lagt ut några krokar mot MP. Men det viktigaste är att partierna till vänster enats om att vart parti skall gå fram med en egen valagenda och först senare jämka ihop ett regeringsprogram. Detta kan ju knappast ens ha undgått Margit Silberstein. Hon ljuger alltså friskt.

Eftersom dessa jobbar åt alliansen så undrar man hur tolkas public i Public Service?
Helt uppenbart försöker både Knutsson och Silberstein få det att
• framstå som som om det finns oenighet i arbetarrörelsens ledning
• ultimativa krav från V skulle göra det omöjligt att skapa en vänsterregering
• att man inom socialdemokratin inte för en intensiv debatt om just överskottsmålet i lågkonjunktur.
Det framstår som helt uppenbart att dessa både moderatskolade kommentaorer utnyttjar sin ställning att inom ramen för public service svärta ner socialdemokratin.