Krugman och jag!
Jag på denna blogg och nobelpristagaren Paul Krugman, bl.a. som krönikör i New York Times, senast med The Story of our Time , har i åratal talat om att man försummat att dra lärdomar av 30-talskrisen, särskilt Keynes tankegångar, nämligen att när privata skär ned så måste det allmänna spendera. Det är bra med att ”överskottsmålet ligger fast” när tider är goda, men ekonomisk fundamentalism störtar f.n. Europa i fördärvet. Bl.a. har jag flera gånger skrivit om att vi måste frigöra oss från den nyliberala tvångströjan och att EU och Euro förknippas nu med svältlöner, utslagning, kravallpoliser och spruckna drömmar . Det har också tagit lång tid för DN att förstå grundbulten trots att misären ökat i Europa som följd av den förda politiken. Men framförallt till Peter Wolodarskis heder skall sägas att han ändrat uppfattning och åtskilliga gånger gett Paul Krugman plats men också själv svängt ledarredaktionens inställning.
... grundläggande ekonomiska statistik visar hur illa Europa mår
I söndags skrev Wolodarski alltså Ska ett räknefel få europas ledare att vakna . Jag citerar slutet: ...Ingen väg ur krisen är enkel och varje alternativ är behäftat med kostnader. Men i grunden finns ett politiskt val och EU-ländernas prioritering de senaste åren har varit tydlig. Tyskland och Storbritannien hade kunnat stötta upp efterfrågan i den europeiska ekonomin, och därmed lätta på trycket för krisländerna, men har i stället gått in för budgetbalans. Europeiska centralbanken hade kunnat sänka räntan till noll och i likhet med amerikanska Fed ge ytterligare stöd i krisen, men har valt att fokusera på minimala inflationsrisker... EU:s politiska ledare har tydligt ignorerat lärdomarna från den stora depressionen på 1930-talet. I stället har man förlitat sig på ett moraliskt tänkande där skulder per definition är fel, oavsett vad de syftar till att åstadkomma. Akademiskt har dessa idéer haft svag förankring – och nu visar sig dessutom ett räknefel i Excel ingå i mixen. Vid det här laget borde det dock inte krävas något dataprogram för att upptäcka vad åtstramningspolitiken lett till. Det räcker att ta del av den mest grundläggande ekonomiska statistik för att se hur illa Europa mår.
Europas krisrecept grundat på räknefel!
Ekot uppmärksammades i dag också att Receptet mot krisen grundat på räknefel. Den ekonomiska krisen i Europa är inne på sitt fjärde år utan någon ljusning. Medicinen som beordrats har varit nedskärningar och åtstramning. Men nu visar det sig att en av de stora nationalekonomiska studier som den här idén bygger på är felaktig. När en student kontrollräknade de välkända Harvard professorerna Reinhart och Rogoffs uträkningar i Excel så stämde de inte. Är det verkligen så att en hög statsskuld ger sämre tillväxt? Karin Pettersson, Aftonbladets politiska chefredaktör, förtydligar Hög tid att slopa överskottsmålet. Hur länge har vi inte hört om detta överskottsmål. Även socialdemokrater har haft detta hugget i sten. Karin Pettersson konkluderar ”Religiösa grundsatser, inristade i sten, upprepade i det oändliga. En av dessa lyder: Överskottsmålet ligger fast. Problemet är bara att liksom tio guds bud eller Koranen så formulerades regeln i en annan tid. Hon menar att Göran Persson som en annan Moses kommit ut och sagt något. Men i så fall har han väntat länge, eftersom socialdemomkraternas goda husgud Keynes sa det redan i anledning av 30-talskrisen.
Idiotin att överskottsmålet bör ligga fast är svår att rubba!
Karin Pettersson sammanfattar: En finanskris och sex år med Anders Borg senare är problemen i svensk ekonomi helt annorlunda. Alla seriösa bedömare, från ekonomer till fackförbund och näringslivsorganisationer efterlyser en annan politik. Investeringar i bostäder, för att bostadsbristen hämmar tillväxten. Satsningar på infrastruktur, för att Sverige tappar i konkurrenskraft. Höjda lärarlöner och mer pengar till utbildning, för att en av fem går ut grund¬skolan utan godkända betyg. Statsskulden, däremot, är inte ett problem. Ändå går i genomsnitt 30 miljarder av våra skattemedel till att betala av på den varje år. Ändå detta malande mantra från Anders Borg och Magdalena Andersson: ”Överskottsmålet ligger fast”. Med resultat att knappt några pengar finns till skola, järnvägar och jobb. Nå Magdalena Andersson, har du något nytt att säga? Det är så att de högerpartier som i dag styr stora delar av Europa tvingar åldringar äta hundmat och tigga, förespråkar en ekonomi där var fjärde är arbetslös, där man inte vidtar något annat än att löner och pensioner skärs ner. Magdalena, vad är en verklig socialdemokratisk politik i detta läge?
