"Röstvärvaren blev en bitter kritiker"
Tomas Ramberg utvecklar på SRs hemsida under rubriken ovan: Efter bara en vecka av medial upprördhet så sparkas Omar Mustafa utan någon utförligare politisk motivering. Veronica Palm, VU-ledamot och ordförande i partiets stockholmsdistrikt, nöjde sig med att säga att ”situationen blivit ohållbar” till följd av ”rykten, anklagelser och frågetecken”. Hon meddelade inte om hon har någon kritik att rikta mot Omar Mustafa själv eller hans värderingar. Vilket ytterligare förstärker bilden av att det rör sig om ren mediehantering. Det finns många frågetecken kring hur partiorganen skött fallet. Kritiken mot Mustafa har inte i första hand handlat om hans egna åsikter utan om antisemitiska och homofoba personer han haft samarbete med eller uttryckt sig ursäktande om. Och om vissa åsikter i den organisation han leder.
Ramberg påstår lögnaktigt att Socialdemokratiska partiet ”möjligen” är ”antisemitiskt” och ”homofobt”
Omar Mustafa är samma person i dag som han var när Veronica Palm och hennes partikamrater bestämde sig för att han var en god representant för det socialdemokratiska partiet. De visste vem han var och vad han stod för. Man kan således knappast klandra Mustafa för att det gått som det gått, det är inte han som har förändrats. Möjligen ansåg de socialdemokrater som lyfte upp Omar Mustafa att han är helt i linje med partiets värderingar. Och framför allt: Att han skulle mobilisera väljare åt partiet i miljöer där de traditionella svenska partierna har svårt att över huvud taget få folk att gå till valurnorna. Hur som helst blev effekten den motsatta. Mustafa försöker själv spela på detta i sitt avskedsbrev, publicerat av Aftonbladet, när han hävdar att ”partiledningens uppfattning…är en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater”.
Stockholmsdistriktet bör kritiseras för sin nominering.
Tomas Ramberger är ute och trampar i smutsigt vatten
Tomas Ramberger – liksom jag själv – kan allvarligt kritisera Stockholmsdistriktet för sin nominering som uppenbarligen var dåligt underbyggd. Det är mycket allvarligt om en partiledning och partiet i stort inte kan lita på att distrikten vid sina nomineringar gör grundliga undersökningar av vad kandidaterna i realiteten står för. Partiledningen och flera andra representanter för olika partinivåer har med önskvärd tydlighet framhållit att varken antisemitiska eller homofoba åsikter har sin plats i partiet. Att i denna välriktade kritik försåtligt smyga in misstankar om att dessa värderingar skulle vara i linje med partiets värderingar. Att de som nominerat honom medvetet skulle ha godtagit antisemitiska och homofoba värderingar för att värva en röstmagnet är så absurd och grundlös att Tomas Ramberger är skyldig oss socialdemokrater en ursäkt.
En bra signal till alla om vad som gäller i Socialdemokratiska partiet
Omar Mostafa har skrivit ett offentligt meddelande som publiceras i Aftobladet . Däri säger han bl.a. att detta är ”en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater". Detta är möjligen en åsikt som Tomas Ramberger delar. Experten i detta sammanhang Anna-Lena Lodenius skriver om Obegripligt naiv sin på islamism . Det man bör besinna är att det måste vara lovvärt att engagera olika grupper i samhället och att främlingsrädslan inte får lägra sig över politiken. Lena Mellin är inne på saklig kritik när hon säger Ännu en gång har en socialdemokratisk valberedning misslyckats men försöker senare dramatisera, när hon talar om Löfvens första kris. Själv tycker jag att detta är en viktig och bra signal alla om vad som gäller i Socialdemokratiska partiet. I vårt parti tolererar vi inga antisemiter eller homofober, eller andra personer med odemokratisk agenda, basta. Och det gäller både röstmagneter eller vanliga partimecdlemmar.
