Kongressresultatet ett enigt Framtidskontrakt säger mycket om Stefan Löfvens styrka och partiets hälsa
Det är en litet märklig läsning man har som politiskt intresserad i samband med en socialdemokratisk kongress, särskilt när det börjar närmas sig ett val. Dessutom var den för näringslivet så viktiga frågan om vinster i välfärden på tapeten. Borgerliga journalister har intagit en grinig inställning, där man ansträngt sig att brista i generositet och förståelse med uppenbart syfte att tjäna sin husse och sprida en falsk misstämning hos och visavi de röda. DN t.o.m. på löpsedeln i går påstått att ledande socialdemokrater behövde ”rädda Löfven”. Men undrar om någon av dessa näringslivets knähundar någon gång hört talas om att jämkning och kompromiss är demokratins livsmerv. Det är uppenbart att var och ens idéer inte kan styra en politisk rörelse – det blir liksom för många olika riktningar. I detta att vår kongress 2013 kunnat avslutas med att alla dessa ”stridsfrågor” lösts just genom kompromisser säger en helt del både om Stefan Löfvens styrka och socialdemokratins inre demokrati. Partiet kan med stolthet peka på det Framtidskontrakt som vi vill ingå med väljarna i 2014 års val. Stefan Löfven intervjuades efter kongressen i Agenda.

Att kompromissa är fult det enligt borgerliga journalister!
Redan i Godmorgon världens mediapanel blev det självklart hur de borgerliga Anna Dahlberg, Expressen. och Annika Ström Melin, Dagens Nyheter, svalt citroner och dessutom hade fel på gallan och därför inte fick fram ett enda konstruktivt ord. Detta medan Eric Sundström, Dagens Arena, gav en motvikt. Han sa bl.a. det uteblivna blodbadet om vinster i välfärden framstår nämligen som en välregisserad seger för den socialdemokratiska traditionen där högljudda ideologer behövs, men där resultatinriktade pragmatiker tar hem spelet. Det är en ordning som bevisligen även har varit framgångsrik när val ska vinnas. Expressens Eric Erfors  , som inte heller förstått att demokrati innebär kompromisser, vill byta namn på Framtidskontraktet till Kompromisskontraktet och broderar ut sin bristande förståelse för demokrati i beteckningen ”SM - socialdemokratiskt mästerskap i kulisskompromisser” med ”likt nyfrälsta i någon väckelserörelse har de i talarstolen sjungit halleluja om hur fantastiskt enade de stå”. Och nästan ”alla ombud var förstås med på partistyrelsens kompromiss i frågan om välfärdsvinster”.

Griniga borgare överträffar varandra i spottloskor
Sydsvenskans Henrik Bredberg, som aldrig utmärkt sig för någon djupare analytisk förmåga skrev om – apropå S-kongressen – sina erfarenheter av ”Kompis Ankan spelar räligt defensivt... Det är nog därför hon vinner oförtjänt många av våra Wordfeudmatcher – ni vet, den här virtuella versionen av Alfapet”. SvDs Maria Ludvigsson tävlade med kollegan P J Anders Linder att oroa sig för valfriheten, ja det är ju så det kallas när välfärdsföretagarnas hutlösa vinster är i farozonen. Linder visar dessutom sin bristande insikt i hur demokrati fungerar när man har olika åsikt – nej det handlar inte om kompromiss utan att någon ”räddar ansiktet”. Svenskan visar dessutom sin oerhörda generositet att att publicera under Brännpunkt Löfvens och Dambergs artikel om småföretagarsatsningar bl.a. en nyföretagargaranti. Naturligtvis försöker Maria Ludvigsson skjuta artikel i sank i samma tidning med ledaren om S gillar sylt på fingrarna.

DN, SvTs Mats Knutsson och GP skäller alla på att S kompromissat bort valfriheten (=välfärdsföretagens vinster).
DN vet inte hur man skall säga: Löfven var luddig men höll ett uppskattat tal och såg till att det blev en ”välregisserad historia”. Av misstag låter det i förkortad form som en dynamisk partiledning som enade partiet, men det var säkerligen inte meningen. Fullständigt hopplöst var ju att SvT lät de två högerjournalisterna Mats Knutsson och Margit Silberstein, skandalbokskollegan, sammanfatta betydelsen av kongressen i ordalag som att ledningen ”hotades av nederlag” och ”tvingades backa” allt präglades av att ”Löfven skulle undvika politiska nederlag”, ”begrava problem i kompromisser", ”urvattnat” osv. Skandalöst negativt tendensiöst i linje med kommentatorernas politiska inställning. Som vanligt mörkar Knutsson och Silberstein en mer objektiv syn, nämligen att båda falanger ”fick backa” för att i demokratisk anda uppnå kompromiss. Ja det där med demokratiskt samtal, alltså! GP oroar sig för ”valfriheten” Att detta primärt är en oro för vinsterna i välfärden framgår i slutklämmen, därvid man uppfattat det som om kommunerna i praktiken ges veto mot privata alternativ och etableringar. O hu, så får man ju inte göra, ty då visslar Urban!