Är det fel att beskriva egenupplevelse av förtryck?
Jonas Hassen Khemiri skildrar litterärt gripande hur han upplever det är att bedömas utifrån sitt utseende och ständigt utsättas för kontroll samt hur detta inverkar på en persons självkänsla. Han erbjuder Beatrice Ask och läsaren att byta skinn med honom och följa med ut i det Svenska samhället och själv uppleva hur det känns att bli diskriminerad. Det är en engagerande text som gör att läsaren förstår. Redan på ett par dagar har texten på DN lästs mer än

500 000 gånger – ett absolut rekord . Kvinnor kan på motsvarande sätt berätta om detta att ständigt bli sedd över axeln av patriarkala skäl. Själv kan jag som homosexuell redogöra för liknande reaktioner när min läggning blir uppenbarad och egenupplevelse av förtryck, även om min homosexualitet inte syns utanpå. Det finns fler som på olika sätt upplever en fördomsfull omvärld. Vissa delar av detta förtryck fångas upp av samhällsstatistik om arbetslöshet, könsmässiga löneskillnader överepresentation bland självmords- eller brottsofferstatistik. Att mesa bort detta är korkat Friggebosk ”overcome”.

Jasenko måste lära sig skillnaden på att påstå att Sverige är rasistiskt och att påtala rasisim i samhället
Det är som om Jasenko Selimović inte kan hålla två saker i luften på en gång. I en intervju i DN säger han att ”det finns något farligt i att säga att hela samhället är rasistiskt , för då är det meningslöst att jaga människor som är främlingsfientliga och diskriminerar... Min avsikt med texten var att nyansera en debatt som pågår i Sverige och att peka på den diskriminering som finns som måste bekämpas”. Hoppsan! Det märkliga är att ingen inte ens Jasenkos ”gode vän” har sagt att hela svenska samhället är rasistiskt, utan han har pekat på självupplevd särbehandling i syfte att stävja, bl.a. ”det REVA-system som står upp i halsen” på Jasenko själv. Jasenko pratar om att man gör sig till offer och övertolkar olika yttringar från andra i samhället. Detta är kvalificerat – om man så vill folkpartistiskt – skitprat, typ vad Birgit Friggebo åstadkom med sitt ”we shall overcome”. En slags konstig gosighet: Nej, men det kan du väl inte mena – nu pratar vi om hur bra vi är.

Även om man påtalar rasism, könsdiskriminering och homofobi kan man hålla med om att vi lever i ett förhållandevis bra och generöst samhälle
Däremot håller jag med Jasenko att man inte skall överdriva och dra paralleller med polis- och diktaturstater. Men det har heller inte skett. Jag har exempelvis upplevt både att bli kallad bögdjävel och diskriminering på min arbetsplats, men det hindrar naturligtvis inte att jag känner tacksamhet att jag i dag är gift precis som mina heterosexuella syskon - även om jag och min man fick vänta i 27 år på detta. Och dessutom att vi har fina grannar som aldrig visat behov att avstånd, tvärtom. Det är faktiskt besynnerligt att Jasenko, som är teaterman och hanterar språket, inte tycks ha lärt sig skillnaden på att påstå att Sverige är rasistiskt och att påtala utslag av rasism i samhället. Eller är det ett diskussionsmässigt skamgrepp för att förvirra diskussionen. Visst det svenska samhället är inte rasistiskt, kvinnoföraktande eller homofobt, men det finns sådana tendenser som var och en borde reagera kraftfullt emot. Det är tänkvärt att det är faktiskt lika   sårande när någon beter sig fördomsfullt utan ha rasistisk avsikt och därmed värt att uppmärksamma. Vidare är det både sårande och märkligt när en politiskt ansvarig går ut och slätar över när någon påtalar dylika missförhållanden. Man undrar hur är det med medvetenheten hos de styrande.

Vi som tycker att Jasenko har fel har ”misstolkat honom”
I den ovannämnda intervjun garanterar Jasenko Selimović sista ordet för sig själv: ”de som inte håller med har valt att misstolka texten” eller ”gör en medveten illtolkning av det som står”. Detta som jag skriver nu är alltså en ”medveten illtolkning” av Jasenko eftersom jag inte förstått att han haft ett vällovligt syfte att motverka fördomar och rasism. Att ens yppa misstanken att han blivit framskickad för att klara ut en situation som var besvärlig för justitieministern är naturligtvis bara grundlös elakhet. Man skall nog ha gått på Dramatiska institutet för att få detta att gå ihop. Och det har ju inte jag, Men Jasenko Selimović, om du fortfarande vill vara vän med oss "offer för fördomar" kanske du i alla fall vill titta på statistiken och göra något åt de skrämmmande arbetslöshetssiffrorna för bl.a. utlandsfödda, de lägre kvinnolönerna, REVA och andra förvaltningsmässiga strukturer som verkar diskriminerande.

DNs Helmersson skräder inte orden: "misstolkar" du Selemovics teser är du en "gläfsande sekterist" 

DNs Erik Helmersson, som haft nära till källorna skriver om intolerans från de de toleranta och missförstår precis som Jasenko Selimović avsiktligt debatten: Khemiri anser att Sverige är genomsyrat av rasism, Selimovic ifrågasätter det. Därigenom blir hans argument därefter och som vanligt är det i Helmerssons värld ”vänsterdebattörer” som bär sig illa åt och frossar i sarkasmer, ettrigt medvetet missförstår, refererar falskt, feltolkar... och Helmersson måste vara Frigebo-fan han också: Att de två texterna ...skulle kunna vara varandras komplement...finns inte en... enda öppning för tanken att Jasenko Selimovics ärende är gott. Hur kan människor, frågar Helmersson, som pläderar för tolerans visa sig vara så fundamentalt intoleranta? Med språkbruket hos denna nyansernas mästare är jag en ”gläfsande sekterist”, då jag menar att visserligen kan de två texterna läsas parallellt, men Selimovics text försöker genom sin språkliga utformning uppenbarligen utgöra en våt filt att läggas över brevet till Beatice Ask. Alltså ett kvalöificerat skamgrepp, vilket Helmersson naturligtvis förbigår.   Och som summering så måste man på Helmerssons bröst fästa medaljen med texten för visad tolerans och saklig nyansering av debatten.