Fult maktspel i skvallerbok blev Agendas flopp
Jag skrev igår om Agenda låter moderater presentera skvaller utan ifrågasättande för att misskreditera Socialdemokratin! varvid jag åsyftade inslaget om Tommy Möllers och Margit Silbersteins skvallerbok . Det jag sa då kan kompletteras med att beskriva hur utstuderat Agendas reklaminslag för boken byggts upp. Inslaget inleddes med att Anna Hedemo satte agendan ”en ny bok som avslöjar det fula maktspelet när Håkan Juholt valdes till partiledare”.
Bl.a. Skånedistriktet nämnde tidigt Håkan Juholt
Inslaget inleds med en rad autentiska inslag från olika tillfällen under skeendet kring partiordförandevalet efter Mona Sahlins avgång. Flera av dessa ger en felaktig bild, bl.a. pressas valberedningens ordförande Berit Andnor om när Håkan Juholt fick frågan att bli partiledare. Vidare lästes bokens uppgifter att socialdemokrater inte trodde namnet Håkan Juholt var sant och en journalistkollega på Expressen tillåts stärka ”argumenteringen” med att han antog det var ett skämt. Sanningen är ju den att Håkan Juholts namn framfördes på ett ganska tidigt stadium i processen av flera stora partidistrikt, bl.a. Skåne, som jag själv tillhör.
Intervjun med Lars Stjernkvist missbrukas som stöd för författarnas teser
Det enda ”sanningsvittnet” Lars Stjernkvist serveras i brottstycken och manipuleras av en försåtlig speakerröst, som anpassar vad Stjernkist säger till bokens spektakulära och påhittade slutsatser. Jag har tillskrivit honom för att ta reda på hur detta tillkommit. Han har svarat: ”Intervjun med mig gjordes ett par dagar före programmet och jag hade inte läst boken. Det jag sa i inslaget stämmer med vad jag ville få fram och jag har sagt samma sak till bokförfattarna. Det var ingen bra process och kandidater blockerades. Vad som i övrigt kom fram i agenda och i boken får däremot andra stå för”.
Lars Stjernkvist säger alltså
• ingenting om att Pär Nuder ville hämnas på Mona Sahlin och hennes betrodda,
• ingenting om att Nuder med maktspel verkade för att Håkan Juholt skulle väljas
• ingenting om Pär Nuders motiv till något verkande i saken och naturligtvis ingenting om det som författarna antydde i Agenda om skumma affärer
Det manipulativa sättet att klippa isär intervjun och varva den med speakerröst gör emellertid att hans ”vittnesmål” för tittaren kommer att framstå som en bekräftelse av författarnas teser. Detta är helt uppenbart inte Lars Stjernkvists mening.
Författarnas teser faller platt till marken
Trots att det alltså inte finns något stöd för detta så slår Möller/Silberstein fast det bedrevs ett smutsigt spel där
• partivänstern blockerade vissa kandidater medan Juholt saknade
fiender och
• Pär Nuder ville hämnas på Mona Sahlin genom att värva Håkan Juholt som partiledare
Särskilt det sista borde ha framstått som taget ur luften: Hur kunde en enskild föredetting få sådan makt i partiet att han kunde agera "kungamakare". En seriös nyhetsbedömare borde i vart fall ha ställt frågan.
Mot detta står erfarna socialdemokraters beskrivning av situationen.
Ledarskribenten i Östran Peter Akinder skriver Sahlin beredde vägen för Juholt och i Aktuellt i Politiken Anne-Marie Lindgren "Det fanns ingen mästerstrateg" Båda avvisar den Möllerska/Sibersteinska historieskrivningen. Det handlade helt enkelt om en organisation i kris, inte ett planerat spel av någon eller några centrala aktörer. Processen drevs fram av sin egen dynamik och av flera parallella skeenden, som ledde till ständiga omkast på spelplanen. Ingen aktör hade styrka eller överblick nog för att kunna styra det.
• Det fanns inga "säkra källor". Ingen vet nämligen allt. Alla gör tolkningar, en blandning av kunskap, andrahandsuppgifter och rykten vilket görs om till sanningar
• Det fanns ingen ”mästerstrateg” som ledde processen. Ingen hade sådan kontroll över skeendet. Ingen hade sådan position som skulle krävts för att få en sådan kontroll
När kommer dessa att intervjuas i Agenda som motvikt?
Brott mot sändningsreglerna: vänskapskorruption ledde till bristande saklighet
När man så överväger materialet och inte hittar något egentligt stöd för Möller/Silbersteins teser så undrar man hur Agenda helt okrtiskt kunde sluka de uppenbarligen ganska spekulativa teser som boken kom med. Det är mycket möjligt att författarna har några ”säkra bevis” av socialdemokrater – bl.a. ”en minister” som Margit Silberstein åberopade – men vad säger dessa bevis om det som faktiskt förekom? Ja, enligt både Akinder och Lindgren ingenting: ”det finns inga säkra källor”. Inslaget och boken säger ingenting om något ”smutsigt maktspel” som både författarna och Anna Hedemo uttryckte saken utan enbart att det finns några socialdemokrater som eventuellt uppfattat saken så. Ja naturligtvis kompletterat med författarnas brokiga fantasi. Detta är emellertid knappast något bidrag till skildring av verkligheten. Det finns ”ingen mästerstrateg”. Här blir man ännu mer förvånad över inslaget, då detta rymmer ett hutlöst osakligt personangrepp på Pär Nuder, som redan vid lätt eftertanke förefaller orimligt. Genom sin ytlighet skapade inslaget i Agenda en falsk verklighetsbild därför att man p.g.a. vänskapsrelationer med författarna inte iddes – eller ville - granska vad som framfördes. Det kan förmodas att författarna skrivit boken i ett politiskt syfte, eller i vart fall genom borgerlig infallsvinkel inte hade grundkunskapen för att bedöma skeendet. Eftersomn det i inslaget i Agenda uppenbarligen handlar om en av vänskapskorruption betingad underlåtenhet till saklighet, så anser jag att detta är ett allvarligt brott mot sändningsreglerna. Detta bör granskningsnämnden för TV pröva.
Kommentar av 
