Agenda marknadsför SvT-medarbetarens Margit Silbersteins halvkvädna visor såsom dagens sanning
Agenda, som skall ge en fördjupad bild av nyheter under veckan, ägnade den 10 mars ca 12 minuter av sin sändningstid till en spekulativ bok av Margit
Silberstein, Svts egen kommentator, och Tommy Möller, professor i statsvetenskap, kallad ”En marsch mot avgrunden”. Boken handlar om de 489 dagarna från förlustvalet 2010 till valet av Stefan Löfven som partiordförande den 27 januari 2012. I Agendainslaget talas om "en gris i säcken" när
författarna talar om vår förre partiordförande.  Som förklaring anförde man ett "fult maktspel" där två faktorer kom att samverka  

•  partivänstern blockerade vissa kandidater medan Juholt saknade
  fiender och 
• Pär Nuder ville hämnas på Mona Sahlin genom att värva Håkan Juholt som partiledare

Antydningar om Pär Nuders inblandning i brottslighet

Till yttermera visso spekulerade både Möller och Silberstein i att det fanns orsaker i Pär Nuders förflutna som gjorde att han själv inte ville ställa upp,    nämligen att han inte ville förknippas med de smutsiga affärer, för vilka Jan    Emanuel stod åtalad. Margit Silberstein antyder alltså att Pär Nuder på något sätt själv skulle ha begått brott. Inslaget i Agenda gör alltså troligt att Pär Nuder inte bara banade vägen för Håkan Juholt genom "ett smutsigt spel i kulisserna" utan att han inte själv ställde upp p.g.a risk att avslöja lik i garderoben.

Partidemokratin är "ett spel för gallerierna" enligt Silberstein

Margit Silberstein söker också misskreditera den process som fanns i Socialdemokratiska partiet för att bland oss alla på fältet formulera en lämplig kravprofil som beskrivs som "ett spel för gallerierna" detta utan minsta underlag. Alla grundlösa påståenden gavs ett intryck av ett klarlagt historiskt skeende genom de i och för sig adekvata övriga inslagen som visades i anslutning till intervjun med författarna Möller-Silberstein.

Juholt anknöt till Socialdemokratins ideologiska tankebas
Tanken att namn inte skulle diskuteras var just det att undvika det som ändå förekom, nämligen kampanjande mot vissa kandidater. Möller/Silberstein
påstår att detta är året som vi socialdemokrater vill glömma. Även det är osanning för mig och många andra. Som skåning var jag helt enig med mitt
distrikt när vi på ett tidigt stadium framförde Håkan Juholt som partiordförandekandidat och detta utan att vi visste något om Nuders preferenser. Vi hade ju alla hört vad Mona Sahlin, som jag stödde in det sista, yttrade i sitt tal till förtroenderådet. Detta fick mig och många fler att smärtsamt omvärdera henne och de ledande kring henne.  Jag insåg att det var skönt att en annan person i fortsättningen skulle leda partiet. Att det sedan blev som det blev är inget som jag anser vi Socialdemokrater bör smyga med, än mindre skämmas för. En sak som inte nämns är nämligen att Håkan Juholt stod för en ideologisk debatt som kändes fräsch då den återanknöt till Socialdemokratins ideologiska tankebas.

Möllers och Silbersteins analys ifrågasätts från flera håll
På SvTs hemsida finns en artikel om inslaget med rubriken ”Pär Nuder bakom Håkan Juholts uppgång och fall” som är skriven av Margit Silbersteins kollega på SvT Örjan Magnusson. Där finns inslaget i Agenda upprepat i text så att var och en skall förstå vilket "smutsigt spel som bedrevs" enligt författarna. På DNkultur finns i dag en artikel av Daniel Suhonen som hanterar en episod där Silbersteins och Möllers politiska vän Svenska Dagbladets P.J. Anders Linder ljuger ihop en historia om Suhonen som Juholts talskrivare. Ledarskribenten på Östran Peter Akinder skriver Sahlin beredde vägen för Juholt och avvisar den Möllerska/Sibersteinska historieskrivningen. Det handlade istället om "en besvikelse över valresultatet 2010... Ansvaret för detta föll starkt på Mona Sahlin."..."Många ville att hon och hela partiledningen skulle ställa sina platser till förfogande för att få förtroendet prövat"... "Bekräftelsen på att Sahlin verkligen ville någonting annat än sitt parti fick ..många i samband med hennes tal på Förtroenderådet innan jul år 2010... där hon ansågs ha dragit för långt åt höger. Efter detta tal fanns en stark opinion om att byta politisk kurs efter Sahlin."... Alltså var det Sahlins tal snarare än Pär Nuders påstådda revanschism som undergrävde möjligheterna för Östros, Damberg eller Österberg att bli valda. De ansågs stå henne alltför nära, inte minst ideologiskt".."Det faller dessutom på sin egen orimlighet att Pär Nuder skulle ha kraften och förmågan att själv övertyga de socialdemokratiska distrikten om att först avsätta Sahlin och sedan övertala både valberedning samt majoriteten att tillsätta Juholt. Så fungerar det möjligen i sagornas och filmernas värld, men inte inom Socialdemokraterna. Partiet är för stort för att kunna dirigeras av en enskild person på det sätt som framställs. Vi ifrågasätter dessutom att Nuder skulle ha så simpla motiv för en ledarförändring som duon Silberstein och Möller ger uttryck för."  Akinder har fel på en punkt det är inte bara i sagornas värld som det fungerar så utan även i huvet på en professor och i en Svt-kommentators fantasi.