Vadå hotet mot Löfven?
Jan Andersson har här på S-info har i en serie bloggar skrivit om ”urspårad vinstdebatt” och prisat varenda socoialdemokrat som kläckt ur sig ett positivt ord om partiledningens linja att säga nej till vinstförbud och avvisa Los kompromissförslag. Och det är naturligtvis ok. Jag har ju i flera blogginslag redovisat motsatt uppfattning och nu stannat för LOs förslag såsom en en medelväg där huvudlinjen är nonprofit men det lämnas utrymme för kommunala beslut om driftsavtal med privata välfärdsutförare. Det senaste bidraget från Jan Andersson är emellertid så anmärkningsvärt att jag vill protestera Hotet mot Löfven är också ett hot mot en kommande valseger . Tidigare i dag skrev Aftonbladet om ”hemligt lobbyarbete” för att trumfa igenom ett vinstförbud på den socialdemokratiska partikongressen. Detta använder sig Jan Andersson av att för att måla upp en skräckbild av att Löfven skulle på samma sätt som Mona Sahlin skulle förlora all auktoritet när hon tvingades av starka krafter i partiet att välja MP+V. Nu har Aftonbladet genom en artikel med uttalanden av Carin Jämtin tagit bort ”hemlighetsmakeriet” och talar helt enkelt om den meningsskildaktighet som föreligger mellan partiledningen och en stor del av partiet ifråga om välfärdsvinster

Partledningen skulle ha valt en bra strategi – förbud uppskattas sällan
Naturligtvis höjer Jan Andersson partiledningens strategi till skyarna. Realiter innebär detta emellertid bara ett pyntande av kongressbeslutet från 2009 om – i och för sig bra - kvalitetssäkrande åtgärder. Är det någon som ens brytt sig om att fundera över vilken kvalitetssäkring av sjukvård, omsorg och skolor detta inneburit. Som alla vet är kvalitetssäkring en så gott som olöslig lagstiftningsfråga. Det öppnar dessutom för en oändlig rad av kryphålskonstruktioner. Jan Andersson talar också om att partilinjen är bra eftersom ”Förbud uppskattas sällan”. Jag vet inte om Jan Andersson prövat detta argument mot det faktum att 8 av 10 svenskar vill att vinstuttag skall förbjudas och vinster återanvändas i verksamheten ifråga.

Jan Andersson målar samma scenario som ALMEGA och borgerliga media
Han säger att om inte de nuvarande privata välfärdsinrättningarna tillåts driva verksamhet kommer skolor och vårdinrättningar att säga att de måste slå igen. Jan Andersson gör alltså gällande att vård, omsorg och skolor s.a.s slutar utanför portarna till St Görans sjukhus, Attendo Care, Carema eller Kunskapsskolan. Jan Andersson helt enkelt hoppar av en linje där välfärd inte längre skall bedriva s av solidaritet och behov för att i stället hävda en marknadsliberal princip om att sjuka, äldre och skolbarn skall vara lönsamma för investerare. Detta liknar ett känt budskap från Almega och borgerliga media.

LO är ”pestsmittat” enligt Jan Andersson
Jan Andersson tycks gilla LOs förslag eftersom det har många likheter med partistyrelsens förslag. Här är Jan och jag överens. Förslaget är helt enkelt suveränt då det har en huvudregel om nonprofitföretag precis som de flesta svenskar vill ha det men lämnar öppet för att enskilda kommuner - i den kommunala självstyrelsens namn – istället kan skriva driftsavtal med privata utförare. Man skapar alltså ett flexibelt system där det skapas politisk debatt kring detta med privata utförare i enskilda fall. Dessutom vilket är det viktigaste så skall utmaningsrätten bort, vilket ju f.ö. t.o.m. Moderaterna tycks vara inne på. Men nu kommer det sensationella: ordföranden i Helsingborgs Socialdemokratiska Arbetarekommun Jan Andersson menar att detta bra kompromissförslag inte kan tas av partiet för att det skulle uppfattas som om partiet ”går i LO:s ledband”. Han förtydligar med att ”Kålle har varit tydlig med att LO har ett annat uppdrag än partiet och att det därför är naturligt att partiet och LO har olika uppfattningar”. Ja, må så vara men menar Kålle verkligen att vi inte skall kunna lyssna på Arbetarerörelsens fackliga gren och t.o.m. anta ett förslag som vi finner bra? Helsjukt!

Väljer vi en politik och en partiledning att genomföra den politik vi bestämmer, eller...?
Det mest märkliga är emellertid ”Hotet mot Löfven är också ett hot mot en kommande valseger” och alluderingen på situationen, där Mona Sahlins förlorade auktoritet p.g.a. att partiet tvingade henne till regeringsalternativet MP+V. Man frågar sig väljer partiet en ordförande för att få en politisk inriktning på köpet eller väljer vi en politik och en partiledning att genomföra den politik vi bestämmer? Jag är förvånad över partiledningens utspel och tror faktiskt inte man kommer att ha någon framgång med den nuvarande konfrontationen. Jag är än mer förvånad att Stefan Löfven som är van pragmatisk förhandlare så målat in sig i ett hörn. Han få väl lösa det på något sätt. Men partiet kan inte gärna vika från en linje därför att detta skett. Det är i Socialdemokratin otänkbart att partiledningen i detta läge skulle ställa ”kabinettsfråga” eller på något sätt obstruera beslutet.