Välfärden håller på att braka ihop! Då fordras större grepp än ”kvalitetssäkringar”
Jag ställer mig frågan har vi Socialdemokrater med Stefan Lövén i spetsen ett verkligt alternativ till vänster om Högerregeringen? Ja när det gäller arbete och påbyggnadsutbildning! Men också när det gäller sjukvård, omsorg och skola? Vi mesar ju när det gäller välfärden, där larmrapporterna finns i varje nyhetssändning. I senaste AiP, som ännu inte finns på nätet, har professor Jonas Hinnfors, Göteborg, med socialdemokrati som specialitet, talat om att ”S har blivit skeptiska socialliberaler”. Av yttrandena över de nästan 300 motionerna till Partikongressen framgår – fortfarande enligt Hinnfors - ”tydligt att man inte vill gå tillbaka till en mer traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik, där större delen av välfärden ägdes och drevs offentligt”.
Allvarliga systemfel i välfärdens organisation som Socialdemokratin saknar lösningar på.
Ytterligare ett problen för svensk välfärd är att den är behäftad med allvarliga systemfel som berör vinstfrågan, alltså privatiseringen av välfärden. Maciej Zaremba har skrivit en rad artiklar om sjukvård och omsorg: Vad var det som dödae her B , Hur mycket bonus ger ett benbrott, På vilken prislista står din njursvikt och Hur mycket oro tål en människa, där marknadens logik genom New public management, DRG-prissättning, ”Lean Six Sigma” mm slår sönder sättet att behandla patienter och brukare. I går i DN angrep Sven-Erik Liedman att ”marknadens logik”, kommunallisering och friskolereform tillåtits sänka den svenska skolan . Och vad gör vi Socialdemokrater? Har vi en kärna av socialdemokratiska tänkare som funderar över en grundlig översyn av hela välfärden? Det duger alltså inte att finsnickra om ”kvalitetssäkringar”! Vi måste ju kunna ta över och styra välfärden rätt!
Det fordras kraftgrepp för att styra upp!
Det finns anledning att ta till sig vad Stefan Jarl säger i filmen Godheten. I Nya upplagan har Lars Yngves en intervju med Stefan Jarl. Varför är detta intressant? Jo, därför att efter två regeringsperioder av borgerligt vanstyre så fordas det kraftgrepp för att styra upp. Rikedomar i ett samhälle är beroende av en gemensam ansträngning – arbete och kapital – i en komplex samhällsorganisation, men resultatet fördelas inte gemensamt/rättvist – och kampen om överskottet leder till konflikt. I den konflikten har de rika med Högerregeringens hjälp haft fördel. Det gäller att återställa en rimlig balans.
Sveket är värst!
I Godheten lyssnar Tommy Berggren på Palmes ”Demokratin och människovärdet”, nästan med en uppgivenhet: ”Demokratins rättigheter kan inte vara förbehållna ett visst skikt i samhället, det måste vara hela folkets egendom”. Sveket, det är värst. Ingen står längre upp för de grundläggande värderingarna inom arbetarrörelsen. Man har utan protester låtit Alliansen montera ner allt som har med empati och solidaritet att göra. De som en gång byggde det här landet ligger nu i sina nedpissade blöjor och får betala priset för riskkapitalisternas miljarder i skatteparadisen. Inget land har nånsin genomgått en så snabb förändring som vårt. Från välfärd till sönderfall på nolltid! Och denna situation bemöter Stefan Lövén med tystnad och en ”affärsplan”. Vänstern ägnar sig åt interna strider och Miljöpartiets två språkrör är båda föräldralediga. Och detta i en tid då 16 procent av ungdomar mellan 16-24 är arbetslösa och 58 procent i samma grupp har tillfällighetsjobb. Vi har på några få år fått ett nytt klass-samhälle. Det finns ju ingen opposition värd namnet...
I välfärden bjuds människor ut till lägsta pris
Stefan Jarl fortsätter: Välfärden har industrialiserats och människorna är råvaror som bjuds ut till lågpris... Oppositionen accepterar i princip allt vad Högerregeringen föreslår. Och nu har Alliansen bråttom. Kanske har de bara ett drygt år på sig till nästa val att fullborda nedmonteringen av välfärden... Ett ojämlikt samhälle skadar hela samhället, inte bara dom längst ner. Ökat gatuvåld, fler i fängelse, fler utslagna i skolan, sämre hälsa osv... Det där är en tragisk effekt av ett ojämlikt samhälle, som vi nu bygger upp och som professorerna Richard Wilkingson och Kate Picket forskat om länge och skrivit om i ”Jämlikhetsanden”.
På partikongressen måste vi Socialdemokrater formulera ett svar till svenska folket. Partiledningen har ännu inte lämnat ett godtagbart alternativ. Vi måste tillbaka till vårt idéarv, inte till den föråldrade politiken. Men vårt politiska svar måste vara grundat på vår ideologiska grund, där den enskilda människans väl klart prioriteras framför vinst, banker och de rika.
