Rövknullare och mordhot är näthat men knappast apa!
Är det näthat att kalla Pär Ström en apa eller liten stropp eller ens Annika Ström Melin en EU-tant och Reinfeldt en tråkmåns? Knappast. Kanske litet torftigt som argument, men möjligen en ganska adekvat beskrivning av känslor. Däremot liknar det hat när machoister anonymt vill köra upp snickeridetaljer i kroppsöppningar på kvinnor eller bögar. Eller pastorer vill
angripa homosexuella såsom en cancersvulst i samhällskroppen eller ömkliga dödshotelser framförs mot konstnärer som spelar debattpjäs. Bland antifeministiska krafter talas ofta om ”statsfeminism i Sverige” varvid man avser de särskilda stimulansbidrag man politiskt beslutat för att öka kvinnors deltagande på olika plan i samhället. Men föraktet faller bara tillbaka på dem som använder begreppet, då de uttalar sig emot ekonomiska styrmedel att vända den ojämlika situation i arbetslivet o. likn.
Näthatet bara en sida av förtrycket
Hela det här som den aktuella kulturdebatten handlar om är något ganska märkligt. Samtidigt som en stor debattartikel i DNKultur med utdrag ur Maria Svelands bok Hatet inte finns omnämnt i DNs nätupplaga, så redogör första sidan för nyheterna för att Kvinnliga chefer når sällan vd-post. Går man till månadens nyheter så vimlar det av uppgifter om att kvinnolöner är lägre än manslöner och att låglönepåslag väcker ilska hos arbetsgivare. Jag vet inte hur många kvinnor som mördats av sina manliga bekantskaper eller äkta män. För att nu inte tala om hur många som misshandlats. Även bögar råkar illa ut i
möten med ömkliga machoister. Tydligen är mer än var tredje kvinna rädd för någon nära manlig bekant. Märkliga saker lärs ut om kvinnor och homosexuella i flera av de stora frikyrkorna, katolicism och islam. I Aftonbladet hittade jag artikel om ett postorderföretag som säljer T-shirt med texten Don't Keep Calm Slap the Bitch Hard” (”Behåll inte lugnet slå slynan hårt”). Är det då säreget att feminister organiserar sig mot detta manliga förtryck. Mycket av förtrycket mot kvinnor – liksom det mot bögar och lesbiska – finns i tystnaden, eller som man säger ”sitter i väggarna”.
Vi måste regaera mot mansfascistiska yttringar!
Naturligtvis är det också bra med reaktioner mot förtrycket och patriarkala samhällsnivåer. Därför är ju sådana yttringar som Valerie Solanas ”Scummanifestet” och Turteaterns uppsättning av pjäsen eller Maria Svelands ”Hatet” värda allt stöd såsom brandfacklor mot mansfascistiska yttringar. När bloggarna och debattörerna Pelle Billing och Pär Ström börjar tala om att män förtrycks av feminister så är det mot ovan skissade
samhällsbakgrund av patriarkalt förtryck enbart patetiskt. En helt annan sak är att enskilda manspersoner kan känna sig kränkta av att kvinnor, som regelmässigt är beredda att satsa mer av sin tid för vården, ofta tillerkänns vårdnad om familjens barn vid skilsmässa. Eftersom man inte kan klyva barn mitt itu så får mannen ofta nöja sig med en begränsad umgängesrätt. Att detta ger en svartsyn på den aktuella kvinnan, domstolen och samhället är inget att förvånas över, men kan när den sätts i system såsom kvinnohat inte tolereras. Och visst förekommer det att enskilda kvinnor utnyttjar läget med falska utsagor om mannens beteende, men detta är ingen rimlig grund för allmänna uttalanden om kvinnor och än mindre för tolerans mot kvinnovåld.
Provocera de mörka antidemokratiska krafterna och konfrontera orättvisor!
Det är riktigt att konfrontera machoism, patriarkala idéer om heterosexuella mannens överhöghet, bög- och kvinnohat. Inte bara därför att kvinnohat och homofobi leder till oacceptabla förhållanden för kvinnor, bögar och lesbiska
utan därför att dessa yttringar är ett angrepp på vår demokrati. Bristande jämlikhet är också en dålig strategi om man strävar efter ett gott samhälle. Vetenskapliga undersökningar visar nämligen att vi blir friskare och mer tillfreds om vi odlar jämlikhet och delar samhällets kaka mer rättvist och solidariskt. Ett sätt att öppna för en diskussion är just genom bl.a. film, teater, litteratur, konst och media ständigt provocera de mörka antidemokratiska krafterna och konfrontera orättvisor. Med andra ord det är naturligt att vara feminist och ta avstånd från machoistiska och homofobiska yttringar.