Finns det befogad oro för självkritiska utslag hos prinsessan på ärten?
Älska inte för mycket heller skriver Annika Ström Melin i en ledare på DN i dag 12/2. Hon vänder sig med rätta mot näthatet. Och det har också drabbat mig när jag på min blogg skrivet om HBTQ-frågor så är jag en djävla kuksugare/rövknullare, när jag skriver i politiska frågor så är jag en satans kommunist/stalinist, när jag skriver kritisk om EU så är jag – bl.a. enligt Ström Melins vokabulär - en EU-hatare, när jag skriver kritisk om Israels övergrepp på Västbanken så är jag en antisemit. Det är väl definitionen på näthat just denna avsaknad av intellektuell grund för den nedsättande kommentaren. I Ström Melins röriga artikel tycks allt bli näthat som inte är en ”kärleksfull kommentar”. Men att lämna en sådan apropå ett resonemang, som jag tycker är fel, är att inte ta den andre på allvar. Att uttrycka sig kritiskt, kan vara mer kärleksfullt än medhåll av rädsla för att den andra såsom en prinsessa på ärten skall få självkritiska utslag. Sedan är det ju inte förbud på att se mindre vördnadsfulla kommentarer med litet humor
Stryker man medhårs, döljer man brister och behov av förnyelse.
Annika Ström Melin kan vara tårdrypande när hon ömkar sig själv: ”Som skribent inriktad på Europafrågor har jag förvisso fått min beskärda del av ilska och angrepp. Den som anser att EU, trots alla fel och brister, fortfarande i huvudsak är ett värdefullt samarbete får räkna med att drabbas av anonym vrede från både höger och vänster.” Är då just EU-älskare en utsatt grupp. Knappast, det är ju bara att gå tillbaka till medias reaktioner på EMU-Nej 2003. Jag är tillräckligt minnesstark för att komma ihåg vad bl.a. DNs ledarredaktion då skrev om oss kloka väljare: ”nationalistiskt inskränkta mörkermän”, ”undergrävande Sveriges ekonomiska framtid”, ”osolidariska med gemensamhetstanken”... Vi som faktiskt skulle bestämma var helt enkelt inte vitten värda och vi hade dragit med oss Sverige på en resa enligt DN i september 2003 Från jämlikhet till jämmerlikhet. Det var det samlade etablisemanget mot folket, där folket, bl.a. en majoritet av arbetarväljare, avgick med segern. Jag var en av dessa folkliga tokdårar. Det får jag ingen medalj för, utan kan bara i hemlighet gotta mig åt att kronan stärkts och Sveriges ekonomi är tämligen stabil. Jag tror att denna bild delvis lever kvar: Svenskt Näringliv med de borgerliga partierna och sin press i släptåg är ju per definition EU- och EMUpositiv. Annika Ström Melin kan alltså räkna med att hon fortsatt har etablisemangets stöd både mentalt och pekuniärt om hon fortsätter att valsa om EUs fördelar utan att beakta de systemfel som uppenbarligen finns. Jag skulle rent av vilja säga att skyler man över bristerna så är man ingen bra EU-vän, eftersom man då döljer brister och behov av förnyelse Att fösa in mig i gruppen EU-hatare är otillständigt bara för att jag i sak har en annorlunda syn på EU än Ström Melin.
Är Ström Melin då ingen ”EU-tant” som tar i så att ”korsetten spricker”?
De påtalade uttrycken är ensamma knappast näthat, men ändå dumt och respektlöst. Nu var de intagna i långa artiklar med ingående resonemang om det Ström Melin skrivit. Och vill man bortse från resonemang och fastna i en spetsig rubrik så är det Ström Melin i ett nötskal. Vad är f.ö. ”tantigt”? Den exakta frubriken löd i april 2012 ”EU-tanten ljuger så att skammens rodnad framträder genom pudret” apropå att Ström Melin utmålade alla vänstersocialister i det franska valet som kommunister. Ett program om pärlhalsband hade i somras rubriken Pärlor – trendigt, traditionellt eller bara tantigt? Precis det menar jag med EU-tant, något trendigt, nästan traditionellt och bara ”tantigt” precis som ”alla fina flickor och äldre tanter bär pärlhalsband” (även om det numera är förbjudet enligt modarat klädkod). Beträffande korsetter så är följande att säga. Jag har också använt uttrycket bl.a. i ett svar till ekonomen Klas Eklunds kommentar på min blogg "När det gäller dina råd så tror jag att du tar i så att korsetten spricker”. De flesta förstår vad uttrycket innebär och när Ström Melin försöker göra mig till näthatare och kvinnoföraktare så kan jag alltså bara beklaga. Ty behöver man sådana argument för att bemöta en kritiker så förefaller intellektuell svarsförmåga vara en bristvara. Men det är tydligen så man ostraffat får göra så när man har 810.000 läsare mot en som bara har några hundra.
Intellektuellt hederligt att ljuga bara namnet inte anges?
Nu tror du kanske att detta hände i går. Nej, på detta sura ägg har Ström Melin ruvat i mer än ett år. Så länge jag har skrivit på blogg – mer än 5 år - har jag varit kritisk mot överstatlighet, Euro, insatsstyrka, demoktratiskt underskott, EU-domstolens verksamhet, undantagsställningen för social rättigheter osv och redan för flera år sedan skrev jag om Ström Melins skygglappar för hur verkligheten ser ut från ett EU-medborgarperspektiv. Hon vet alltså att jag har kunskaper och en skarp penna. Och hon har t.o.m. skrivit till pressansvariga i Socialdemokratiska partiet samt anmält mig till S-blogg men utan resultat, då man ansett att de ”farliga orden” placerade i sitt sammanhang inte varit av typ hat eller otillständig kommentar. Jag trodde detta var utagerat redan i april 2012 då jag redogjorde för saken med rubriken Dagens Nyheter försöker ta mig i örat och tysta min blogg. I grämelsen över att inte kunna stoppa mig så knyter hon nu samman mig med sitt näthat, sina missuppfattade genusteorier om kvinnohatare och försöker dessutom ge S-blogg en haksmäll för att hysa näthatare. Magstarkt? När jag läser detta är Annika Ström Melin för mig inte bara en EU-tant i ovan angiven mening utan en ohederlig tant i det att hon försätligt förknippar mig med näthat och kvinnoförtryck. Jag tycker precis som hon att en skribent inte ska behöva stå ut med kränkande glåpord. Men jag anser inte heller det vara intellektuellt hederligt att ljuga om andra, inte ens om man tiger om namnet.
