Kommer Storbritannien att lämna EU och vad innebär det för Sverige?
Cameron kommer att lova väljarna ett en reformering av EU kombinerat med en folkomröstning om medlemskapet. Chefen för tankesmedjan Open Europe Mats Persson (inte att förväxla med EU-fanatikern, tillika regionrådet i Skåne Mats Persson) skriver ”Flera skäl för Sverige att stödja Camerons EU-vision” . Det hör till saken att Open Europe fungerat som bollplank till Cameron när han nu omformar Engalnds EU-politik. Perssons synpunkter har publicerats både i The Guardian och The Telegraph. Cameron strävar efter att genomföra nödvändiga reformer. Det handlar om ett modernare och mindre centraliserat EU. Storbritannien har – liksom Sverige - valt att stå utanför Bankunionen. 
Men i kölvattnet av krisen uppenbarar sig nu risken att EU förvandlas till en politisk förlängning av euroområdet, på bekostnad av EU:s inre marknad. Det är troligt att euroländerna kommer att börja skriva regler för samtliga EU-länder genom att använda sin inbyggda majoritet i EU:s beslutsmaskin. Man måste välja mellan att gå med i valutasamarbetet eller förpassas till ett andra klassens EU-medlemskap. England kommer då förmodligen att lämna EU.
Följderna för Sverige
Ett EU utan Storbritannien skulle innebära dåliga nyheter för Sverige. Den inre marknaden skulle krympa med 15 procent och skada svensk tillväxt. Svenska exportprodukter till Storbritannien, som förra året uppgick till nästan 140 miljarder, skulle troligtvis utsättas för handelshinder. Cirka 160 miljarder skulle försvinna ur EU:s budget, vilket delvis måste kompenseras genom att svenska skattebetalare bidrar ännu mer. Sverige skulle också gå miste om sin överlägset viktigaste allierade för ett liberalt och utåtriktat Europa. Utan britterna skulle exempelvis Europas frihandelsblock med Sverige, Nederländerna, och Danmark förlora sin förmåga att blockera oönskade beslut i EU:s ministerråd i frågor som bestäms genom så kallad kvalificerad majoritet. EU:s legitimitet skulle minska. Aftonbladet skriver att Sverige drabbas om England lämnar EU. DN skriver Alla förlorar på brexit, brittisk exit ur EU.
Hotet är de som vägrar se att EU i dag inte längre håller måttet
Vi måste inse att det inte är Storbritannien – eller f.ö. vår egen EU-tveksamhet – som är problemet. Nej hotet är istället de länder och de politiker som vägrar se att EU som det ser ut i dag inte längre håller måttet. Enligt flera opinionsmätningar vill redan nu en majoritet av britterna lämna. Sker inga reformer, så kommer britterna att säga ”nej, tack”. Om däremot nya, bättre anpassade EU-villkor finns som alternativ, visar alla mätningar att de flesta britter vill vara kvar. Utan alltför stor fantasi så kan man förmoda att bristande väljarstöd för EU-medlemsskap blir en framtid även i andra länder, kanske ett alternativ till fascistieringen i vissa medlemsländer.
EU-tanken i grunden bra men missbrukas av klåfingriga EU-fanatiker
EU är i grunden en stark och god idé, men måste förändras ifall det ska förbli globalt konkurrenskraftigt och återvinna förtroendet bland Europas väljare. Framför allt måste Sverige arbeta för att EU blir mer flexibelt i sitt upplägg. Det går inte att sitta i Bryssel och bestämma över stort och smått med samma linjal. Länder kan behöva samarbeta på olika nivåer inom olika områden. Detta är det överlägset bästa sättet att jämka behovet (påstått eller verkligt) för mer gemensamma beslut i euroområdet, med den starkt upplevda känslan bland väljare i länder som Sverige och Storbritannien att EU blandar sig i för mycket. Där det finns ett tydligt demokratiskt eller ekonomiskt argument för att EU ska göra mindre, måste makt även kunna rullas tillbaka från Bryssel till medlemsstater. Det s.k. demokratiska underskottet ökar med centralstyrningen och kommer om inget görs åt det att fräta sönder grunden för EU-gemenskapen. Detta gäller inte minst arbetsmarknadspolitiken eller det groteska jordbruksstödet. Man kan tillfoga att kapitalets frihet måste regleras i lämplig mån för att stävja det missbruk som är en del av bakgrunden till den nuvarande krisen. Vidare är det helt oacceptabelt att medborgarnas sociala rättigheter ställs i skuggan av kapitalintressena.
Vill vi tänka som på 1950-talet eller för dagens situation 2013?
För att rädda EU-samarbetet måste Sverige nu ta rollen som bro mellan Berlin och London, i en ny anglo-tysk dialog, baserad på internationell handel, sunda finanser och respekt för regler. Men då måste vi i Sverige ändra vår gammeldags världssyn, där EU handlar om Ja eller Nej. Vissa ledande borgerliga politiker verkar fortfarande mena att kritik mot EU:s vardag innebär att man ”inte ställer upp på visionen”. Det är nonsens. Tvärtom är nu vägen öppen för en tredje EU väg, mellan ett okritiskt ja och ett gammaldags nej. Denna tredje väg tvingas nu fram av ekonomiskt och starka politiska krafter. Frågorna är klara:
Skall Sverige fortsätta att förespråka en centraliserande 50-talsmodell för EU, utformad efter de sex grundande staternas lika näringsliv. Eller skall man i stället arbeta fram idéer för en ny flexibel, demokratisk hållbar och konkurrenskraftig EU-struktur, redo att ta sig an det här århundradet?
Är man vulgär, egocentrisk, obstruerande om man vill diskutera villkoren?! 
Som ett drastiskt svar på den i texten ställda frågan framträder den folkpartistiske EU-ministern Birgitta Ohlsson ”Storbritanniens debatt är sorglig och vulgär”. Hon säger a EU är ingen à la carte-meny, där man fritt kan plocka rätter från menyn. Man måste ta ett större helhetsansvar.
Detta helhetsansvar innebär självklart att man skall svälja Brüssels diktat med hull och hår. Så nyanserad är alltså vår EU-minister. Nyliberalt, folkpartistiska Göteborgsposten hänger på med Camerons krav inte realistiska. GP summerar ”Trist, men vill britterna inte vara med är det bättre att de går ur än stannar kvar och obstruerar.” M.a.o. vill du ifrågasätta något så är det lika bra du lämnar sällskapet. Då är det nästan skönt att veta att Reinfeldt och Borg har en något annorlunda syn. Även om Tysklands utrikesminister pratade om att ”plocka russinen ur kakan” så var Merkel mer förstående . Björn Elmbrandt på Dagens Arena skriver om Skakig strategi från Cameron att England med Camerons ord är på väg att ”glida mot utgången”. Att ”de svenska Moderaterna under EU:s diskussioner om budget och bankunion slagit följe med Cameron, visar att också Reinfeldt och Borg, när sanningens minut kommer, kan hamna i ett utträde”.
