Avknoppning var modeordet hos moderaterna när man gick till verket för att sälja ut så mycket som möjligt av välfärdens olika institutioner. Förskolor, skolor, hemtjänst och vårdcentraler som folkligt valda ledamöter ansvarade för skulle privatiseras. Att använda sig av lagligt reglerade upphanddlingsrutiner dög inte, utan man hittade i stället på de s.k. avknoppningarna, dvs försäljning av verksamheter till redan anställda. Alltså inte till kooperativ, utan till privat drift och ägande.

Det saknades inte varningsklockor. Utöver de politiska invändningar som bl. a. kom från oss socialdemokrater fanns rättsliga utslag och varningar från statskontoret som visade att metoden inte var acceptabel. Men moderater och alliansens företrädare i övrigt var så ivriga med sina privatiseringsplaner att de sålde ut verksamheterna till reapris. Till grund för försäljningspriset låg bara värdet av lokaler och inventarier, medan värdet för varumärke och verksamhet inte togs med, trots invändningar från både politiker och tjänstemän. Alltså ett medvetet val av de ivriga utförsäljarna.

DN har i sin serie DN granskar gått igenom Stockholms avknoppningar och konstaterar i reportaget "så blåstes Stockholms skattebetalare" (17/1) att elva kommunala verksamheter som 2008 såldes ut för 3,4 miljoner idag värderas till 81,7 miljoner kronor! DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kommenterar samma dag i DN.se det som hände att "det är en politisk skandal, på samma sätt som när landstinget i Stockholm sålde ut Serafens vårdcentral till kraftigt underpris (såldes för ca 700 000, köptes nyligen av Capio för ca 20 miljoner(!), min anm.). På frågan om ansvar framhåller Wolodarski att det faller på personer som dåvarande "finansborgarrådet Kristina Axén Olin (M), skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och ädreborgarrådet Ewa Samuelsson (KD). I fallet Serafen faller ett tungt ansvar på nuvarande landshövdingen i Stockholm Chtis Heister", tidigare finanslandstingsråd i landstinget.

Det blir nu intressant att se om någon av de ansvariga politikerna har modet att träda fram och ta sitt ansvar. Hittills har alla fegat ur och vägrat kommentera sitt handlande. Nu när förundersökningarna om eventuell brottslighet har lagts ner kvarstår ändå en moralisk plikt att inte fortsätta att gömma sig i anvarsfrågan, utan att stå upp för vad man beslutat om. I Stockholms  läns landsting har inget av de landstingsråd som i olika grad har varit med om utförsäljningen av Serafen vågat träda fram - exempelvis moderata landstingsråden Filippa Reinfeldt och Christer G. Wennerholm - och personer som liksom Chri Heister inte längre är verksamma på samma plats låtsas att de inte behöver kommentera frågan då de nu är verksamma på annan plats.

Visst är det ett ynkligt skådespel! Vi kräver av ungdomar och vanligt folk att stå för vad man gör och ta ansvar, medan politiker i högsta ansvariga ställningar hukar och gömmer sig bakom formalia och ordridåer. Men om inte förr så lär de i samband med kommande valrörelse tvingas fram och förklara sig. Det är en sak att fela, men varför så fega?