Jag tycker att det är otroligt svagt att vår public service inte har någon nyhetsutsändning en påskdag? Visst finns TV 4, men där är det också mycket korta nyhetssändningar under helgerna.

Den principiella frågan är hur public service kan lämna walk over till sina privata konkurrenter. Det framstår som särskilt underligt mot bakgrund av SVT: s egna propagering när det gäller betydelsen av public service.

Rolf L.

Var går egentligen gränsen för muta om man efterskänker 80 miljoner i tomträttsavgäld och låter den klagande fastighetsägaren köpa och själv bygga de hus som man tidigare klagat över?

Den principiella planfrågan är om gällande detaljplans förbud mot att bygga för "Glashuset" i detta riksintresseområde kan upphävas bara för att nuvarande fastighetsägare är beredda att göra det i egen regi - mot rundlig ersättning!

Denna maktutövning av bara ett halvt kommunfullmäktige i en så långsiktig fråga smakar särskilt illa när det nu finns utarbetade alternativ till den plan som Stockholms moderater till varje pris vill trumfa igenom!

Rolf L.

- pyjamasparty hos Fredrik

- ryska posten hos Jan

- disco hos Göran

Det borde bli fullt upp med analysmöjligheter inför valet 2014!

Det saknades inte varningsklockor. Utöver de politiska invändningar som bl. a. kom från oss socialdemokrater fanns rättsliga utslag och varningar från statskontoret som visade att metoden inte var acceptabel. Men moderater och alliansens företrädare i övrigt var så ivriga med sina privatiseringsplaner att de sålde ut verksamheterna till reapris. Till grund för försäljningspriset låg bara värdet av lokaler och inventarier, medan värdet för varumärke och verksamhet inte togs med, trots invändningar från både politiker och tjänstemän. Alltså ett medvetet val av de ivriga utförsäljarna.

DN har i sin serie DN granskar gått igenom Stockholms avknoppningar och konstaterar i reportaget "så blåstes Stockholms skattebetalare" (17/1) att elva kommunala verksamheter som 2008 såldes ut för 3,4 miljoner idag värderas till 81,7 miljoner kronor! DN:s chefredaktör Peter Wolodarski kommenterar samma dag i DN.se det som hände att "det är en politisk skandal, på samma sätt som när landstinget i Stockholm sålde ut Serafens vårdcentral till kraftigt underpris (såldes för ca 700 000, köptes nyligen av Capio för ca 20 miljoner(!), min anm.). På frågan om ansvar framhåller Wolodarski att det faller på personer som dåvarande "finansborgarrådet Kristina Axén Olin (M), skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och ädreborgarrådet Ewa Samuelsson (KD). I fallet Serafen faller ett tungt ansvar på nuvarande landshövdingen i Stockholm Chtis Heister", tidigare finanslandstingsråd i landstinget.

Det blir nu intressant att se om någon av de ansvariga politikerna har modet att träda fram och ta sitt ansvar. Hittills har alla fegat ur och vägrat kommentera sitt handlande. Nu när förundersökningarna om eventuell brottslighet har lagts ner kvarstår ändå en moralisk plikt att inte fortsätta att gömma sig i anvarsfrågan, utan att stå upp för vad man beslutat om. I Stockholms läns landsting har inget av de landstingsråd som i olika grad har varit med om utförsäljningen av Serafen vågat träda fram - exempelvis moderata landstingsråden Filippa Reinfeldt och Christer G. Wennerholm - och personer som liksom Chri Heister inte längre är verksamma på samma plats låtsas att de inte behöver kommentera frågan då de nu är verksamma på annan plats.

Visst är det ett ynkligt skådespel! Vi kräver av ungdomar och vanligt folk att stå för vad man gör och ta ansvar, medan politiker i högsta ansvariga ställningar hukar och gömmer sig bakom formalia och ordridåer. Men om inte förr så lär de i samband med kommande valrörelse tvingas fram och förklara sig. Det är en sak att fela, men varför så fega?

Men, säger han sen, "det är inte väljarnas det är fel på utan oss", vilket nog får sägas vara det mest tydliga i hela artikeln!

Resten är närmast en orgie i otydlighet. Han antyder att ett skäl till att centern har uppfattats som otydlig kan hänföras till "1970-talets kärnkraftspolitik och motståndet mot Öresundsbron", men säger sedan ingenting om hur man ser på framtidens energipolitik. I stället åberopar han "de värderingar som genomsyrade partiets första program 1912. Han förtydligar sen att centern är "ett liberalt decentralistiskt parti" vilket leder honom till att föreslå en "flytt av rätt till viss lagstiftning och beskattning till regioner", oklart hur och vilka.

I sin strävan att bli tydligare vill Per Ankersjö sedan att alla människor ska garanteras "utbildning och såväl digital som fysisk infrastruktur i hela landet. Till sist konkluderar han att "förändring är inte alltid lätt".

Inte heller tydlighet, kan man lägga till.

Rolf L.

Som Karin Pettersson skriver i AB 2012-11-22 har inte de nazistiska åsikterna försvunnit, de tonas bara ner i en ordentligt tvättad kommunikationsplan (http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article15815509.ab ). Hon menar att Expressens avslöjande om SD är journalistik när den är som bäst. Några av Sveriges ledande politiker uttrycker sig rasistiskt, beväpnar sig med järnrör, kallar en kvinna för hora och hotar en man med våld. Sedan ljuger de upprepade gånger om det inträffade. Karin Pettersson menar att detta är en påminnelse om att medierna har svikit sitt uppdrag; SD är ett rasistiskt parti.

Johan Croneman är inne på samma spår i sin krönika i DN 19 november (http://www.dn.se/kultur-noje/johan-croneman-agendas-och-anna-hedenmos-kris-var-varre-an-jimmie-akessons ). Croneman menar att Jimmie Åkessons framträdande i SVT:s Agenda den 18 november kan ha förvandlat SD: s kris till en framgång. Han menar att Anna Hedenmo helt förvirrande tog oss bort från kärnfrågan genom att fördjupa sig i tolkningen av en viss mening i partiets partiprogram och hur man skulle skilja mellan det skrivna och det talade. ”Anna Hedenmo spelade inte hem en enda poäng”.

I SR:s Studio 1 den 22 november får partiets nye talesman i rättsfrågor breda ut sig om sin syn på partiets kris och hur allvarligt de publicerade filmerna med invandrarfientliga utfall, järnrör m.m. egentligen är. Man hör hur reportrarna har förberett sig för riktigt avslöjande frågor som dock faller platt till marken.

Det verkar som om journalisterna inte har förstått att framträdanden i olika journalistiska finrum är Sverigedemokraternas livsrum, oavsett om det gäller försvar av helt uppenbart negativa händelser. Partiet vill och måste helt enkelt synas så mycket som möjligt i former och sammanhang som gäller de etablerade partierna.

Ska man då inte redovisa vad SD har för sig och står för? Självklart! Nyheter är nyheter och ska naturligtvis redovisas. Men om man ska lyssna till Karin Petterssons och Johan Cronemans budskap, så måste intervjuarna i efterföljande uppföljningsprogram våga utgå från det faktum att man pratar med en företrädare för ett rasistiskt parti och att man är ordentligt påläst om bakgrund och framtidsmål. Och – man kan mycket väl uppfylla alla krav på opartisk nyhetsförmedling utan att fördenskull släppa in partiets företrädare i medias olika finrum. Allra minst behöver man för att visa sin opartiskhet bjuda in Jimmie Åkesson och andra företrädare för SD i olika morgonsoffor med sina puttriga samtal. Det är trots allt ingen demokratisk rättighet att få delta i underhållningsprogram av skilda slag. Public service och andra journalistiska fora har ingen anledning att fjäska för Sverigedemokraterna.

Rolf L.

Men problemen är djupare än så när man blickar utåt. Pilkorsarna i Ungern är på frammarsch, Gyllene gryning växer i Grekland liksom fascismen/nazismen i Ryssland och andra östländer. Lägg sen till Le Pen i Frankrike och den illavarslande utvecklingen i Belgien och Holland.

Det är alltså något av en tidsanda som sköljer över bl. a. Europa. Den enda mellannationella företeelse som kan hålla denna tendens stången är EU. Så mycket viktigare då att vi slutar med det allmänna surmulna gnället på EU och bidrar till att unionen kan förbli en kraft som verkar för fred och motverkar sönderfall.

Det behöver inte betyda att vi lägger oss platt för Bryssel i alla frågor, men att vi driver våra nationella frågor inom ramen för fredstanken och med hänsyn till andra medlemmars intressen, särskilt de länder som idag har så stora problem: Grekland, Spanien, Portugal och i värsta fall några till. Ett land som Ungern, vars regering ligger nära brunhögern, måste punktbevakas och hårda demokratiska och rättsliga villkor måste ställas upp för de länder på Balkan som vill komma in i EU-gemenskapen.

Här hemma har vi en uppgift i att visa vad Sverigedeomkraterna egentligen står för och hur det svenska samhället skulle förändras om de fick något att säga till om.

Rolf L.

När man nu har kringgått det moderata trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm, som ägnat sig mest åt spårväg i stället för tunnelbana, och banat väg för en T-bana mot Nacka så slår man till med sin smarta idé: bygg tunnelbanetunnlar samtidigt med vägtunnlar mellan Nacka och Östermalm!

Men om man då missar folktäta områden som östra Södermalm och Hammarby Sjöstad; hur smart är det? Inte kan man känna respekt för politiker som drar en tunnelbana så att den missar de stora upptagningsområdena bara för att kunna bygga en billigare motorled?

Tunnelbanan ska naturligtvis gå där den gör mest nytta. Om Österleden ska byggas måste den kunna motiveras på egna meriter.

Rolf L.

Numera saknar man ofta en intellektuell hederlighet i argumentationen när när det bränner till i den politiska debatten. I synnerhet när det gäller olikheter över den politiska blockgränsen. Men Anders Borg tar ändå priset när det gäller sättet att argumentera.

Som Alliansfritt Sverige har visat så kallar Borg konsekvent en ovilja från socialdemokraterna att acceptera en föreslagen moderat sänkning för en höjning Vill man exempelvis inte sänka bolagsskatten ner till 24 procent utan stannar vid 26,3 procent, så är det enligt Borg - simsalabim - att ses som en skattehöjning!

Här pläderar regeringen för vikten av utbildning och forskning. Studenter utbildas i statsvetenskap, nationalekonomi och statistik, och så hanterar landets finansminister viktiga politiska frågor på detta sätt. "Svagt" är ett alltför svagt ord i detta sammanhang! Kanske är det helt enkelt ett tidigt tecken på deperation över att man nu möter en socialdemokrati med företrädare som får allt större gehör i väljarkåren!

Rolf L.

När jag ser filmen så förstår jag varför jag gick in i det socialdemokratiska partiet 1968!

Och på den vägen är det.

Rolf L.

Genom att lyfta fram behovet av utbyggnad av tunnelbanan - något som socialdemokraterna har drivit under flera år - försöker han rädda anseendet på stockholmsmoderaterna, anförda av Christer G. Wennerholm som länge drivit tesen att tunnelbanan är färdigbyggd. Men varför stanna vid utbyggnad till Nacka? En stor skandal som väntar runt hörnet är om man inte förstår att det nya prestigeområdet Hagastaden - med nytt ultramodernt sjukhus, internationella och nationella forskningsinstitutioner och företag och ett stort antal bostadslägenheter - måste få en trafikförsörjning som svarar mot den kvalitet och kvantitet som området kommer att föra med sig. Det räcker inte med spårvagn här, hur trevligt det än kan vara med spårvagn i stadsbilden. Dessutom kan en tunnelbanedragning till Hagastaden vara en framtida utgångspunkt för tunnelbana till Nordostsektorn och Täby - något som moderaterna långt för Reinfeldt satte stopp för på 1970-talet. Få se om de nu vill inse verklighetens krav!

Även bostadsbyggandet har blivit ett moderat sorgebarn. Vi har fått se den katastrofala utvecklingen av antalet studentbostäder. Men inte bara studenterna har svikits. Nu när den långsiktiga planering och planberedskap som härstammar från tidigare socialdemokratiskt maktinnehav börjar ebba ut efter sex års moderatstyre, blir bostadsbristen i regionen värre och värre. Och i denna svåra situation har man dessutom ägnat kraft och resurser på att sälja ut en stor del av de attraktiva hyreslägenheter som de allmännyttiga bostadsbolagen har förfogat över. Av ideologiskt partinit.

Klart att fredrik Reinfeldt ser nödvändigheten av att rädda ansiktet på sina partivänner i Stockholsregionen!

Rolf L.

Notan för Grand Hotell, chokladprovningar etc. är naturligtvis en sak i sig, men minst lika illa är den dåliga koll på hur Tillväxtverkets resurser har använts. Sen är det lika illa att generaldirektören inte heller verkar ha förstått problemet när det uppdagats.

Nu dyker ytterligare en händelse i bakgrunden upp: det visar sig att Christina Lugnet tidigare har kandiderat till Riksdagen på Centerpartiets Norrbottenlista. Om detta har Annie Lööf (C) inte sagt ett pip. Istället har man mörkat denna lilla detalj, och enbart talat om att hon rekryterats av kompetensskäl. Det har också antytts att hon headhuntades. Av vem, undrar man; ansvarig näringsminister var i alla fall - Maud Olofsson (C)!

Att tillhöra ett politiskt parti innebär inte på något sätt att man behöver brista i kompetens. Men hela frågan blir litet pikant då man mörkat om partitillhörigheten och då inte minst Maud Olofsson själv hör till dem som högljutt har anklagat andra för att rekrytera efter partimeriter.

Den fråga som då anmäler sig är: rekryterades Christina Lugnet efter partibok?

Men jag blev besviken. Han redovisade litet tillbakalutat en sorts betraktelse över en massa saker som han hade "upptäckt" under sina resor landet runt. Det visade sig att det var observationer som var och en av oss med litet erfarenhet av svensk arbetsmarknad sedan länge har registrerat. Han mer eller mindre lovprisade det gamla (socialdemokratiska) välfärdssamhället och levererade mellan alla titten i manus några "spontana" skämt. För att illustrera hur modernt det moderata arbetarpartiet vill bli, passade han på att utnämna alla skiftjobbare till hjältar (man väntade bara på att få höra John Lennon om att en 'Working Class Hero is something to be' spelas samtidigt).

Den stora "nyheten" var något som han kallar jobbpakt, något som arbetsgivare och fack (bl.a. under Löfvens ordförandeskap) har tillämpat redan tidigare, men som nu eventuellt kan förhandlas fram till 2014.

Jag medger att jag är partisk när det gäller M:s politik generellt, men jag hade faktiskt väntat mig mer av Reinfeldt den kväller. Jag menar, han är ju ändå statsminister! Lite mer kan man väl ändå kräva av en politiker på den nivån. Det var inget bra tal.

Här har ju, trots det stora behovet av bostäder för en starkt växande befolkning, moderaterna låtit ombilda stadens och stockholmarnas egna allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrätter. Detta trots att segregationen mellan stadsdelar och inkomstgrupper är utmanande.

I Stockholm har man också medverkat i att, vid sidan av alla överenskommelser, mellan Djurgården och NK bygga världens kanske dyraste spårvagnslinje, dessutom utan ökning av resandeantalet. Därav namnet NK-expressen i folkmun. Samtidigt verkar man vara på väg att begå det uppseendeväckande misstaget att accptera landstingsmoderaternas inriktning att inte satsa på en tunnelbanelinje till det nya prestigeområdet Hagastaden, trots starka invändningar från bl.a. företrädare för näringsliv och forskningsinstitutioner som kommer att vara verksamma i området.

Vidare famlar man i blindo när det gäller viktiga stadsbyggnadsfrågor: Slussen omformas och får en överdimensionerad bilbro in mot Skeppsbron samtidigt som alla busspendlare från NO-kommunerna verkar få inrikta sig mot ett kanske åttaårigt provisorium på pontoner, betydligt längre från T-banestationen än idag. Och inom alliansen pågår en uppslitande strid mellan dem som vill placera ut skyskrapor litet varstans (M m.fl.) och andra som inte verkar kunna tänka sig några alls (Fp). Resultatet blir otroligt kostsamma förgävesprojekt som kastas i papperskorgen.

När man summerar effekterna av den här typen av beslut, och som moderaterna har huvudansvaret för, och till detta lägger de skandaler i form av utförsäljning och realisation av olika slags vårdinrättningar (exempelvis förskolor och vårdcentralen Serafen) är det ett mysterium att valvinden ännu inte har gått lika hårt åt (M) i Stockholm som i övriga landet.

Rolf L.

En sådan händelse är möjligheten för Aung San Suu Kui att börja det mödosamma arbetet i sitt land genom sin plats i parlamentet.

En mistolpe i detta arbete är också det faktum att hon nu för första gången på 24 år ges möjlighet att representera sitt land internationellt. Se hur hennes anhängare i Thailand hälsar henne välkommen i detta CNN-reportage: http://edition.cnn.com/2012/05/29/world/asia/suu-kyi-bangkok-trip/index.html

Rolf L.

Det är klart att man inför valet behöver ha debatter mellan de olika kandiderande partierna. Men som debatt betraktat blir det ryckigt och svåröverblickbart när åtta personer ska föra fram sina åsikter och kanske replikera mot fyra-fem andra och jag tror att många vanliga väljare gärna skulle se en debatt mellan de båda statsministerkandidaterna för att få en bild av hur en blivande statsminister resonerar och tänker sig att agera, gärna med mer resonemang och mindre av typ boxningsmatch.

Det vore bra om någon kanal tog initiativ till en serie statministerdueller mellan de båda konkurrenterna om statministerposten, Löfven och Reinfeldt.

Rolf L.

Rolf L.

Principiellt kan man idag undra om det här självklart bra att utnämna en yrkesmilitär som försvarsminister. Ska vi ha expertstyre istället för folkstyre?

Men nu finns det där och uppenbarligen tog avtalet en ny, särskilt märklig vändning, då "någon", någon gång under/efter 2007, startar ett mörkläggningsbolag, senare åtföljt av ett annat, med syfte att lyfta ut projektet ur statsförvaltningen. Samtidigt har FOI varit representerat och information har naturligtvis lämnats fortlöpande till (åtminstone) försvarsdepartementet. Tolgfors krumbukter när det gäller egna kunskaper (han var ju handelsminister innan han fick bli försvarsminister) och företrädarens aktiviteter inger ingen respekt.

Efter ca 30 år i Regeringskansliet är det för mig självklart att alla typer av extraordinära händelser och planer rapporteras uppåt i hierarkin i berörda departement i olika föredragningar. Allt annat skulle vara tjänstefel av handläggare och huvudmän.

Tolgfors och Reinfeldts sätt att svänga sig är pinsamt. Och när grillas Bildt? Det är bra att det blir ett ordentligt KU-förhör så att alla partiledares olika roller i denna motbjudande affär blir belysta.

Rolf L.

Man får närmast intrycket av en kollektiv suck av lättnad: äntligen en sosse som är som sossar brukar vara! Nu gör det ingenting om Reinfeldt och hans regering sjunker ihop, det kommer en trygg sosse som tar över! Längtan verkar ha varit stor i alla läger ...

Rolf L.

De andra borgerliga landstingsråden försöker åtminstone föra relevanta resonemang i debatterna, även om någon, särkilt Filippa Reinfeldt (M), odlar konsten att kasta över ansvaret på andra än de ansvariga politikerna när något har gått snett. Senaste exemplet är försäljningen av vårdcentralen Serafen som borgarna sålde för ca 700 000 och som nu är till salu för ca 20 miljoner!

Rolf L.

Är inte det konstigt att vilja bestämma men inta ta ansvar när det brinner? Och ger inte detta märkliga signaler till vanliga väljare och sympatisörer?

Rolf L.

Problemet med detta är att den demokratiska beslutsprocessen inskränks. Det visar sig i arrogans och totalt ointresse av verklig dialog med opposition och oliktänkande. Och sämre demokratiskt förankrade beslut i stora framtidsfrågor leder i förlängningen till sämre beredda beslut. I nästa steg kan det också devalvera förtroendet för det öppna och demokratiska beslutssystemet. En annan effekt av impulsstyrd verksamhet är att risken för rädda och osjälvständiga tjänstemän ökar. Obekväma fakta uppskattas inte alltid, utan kan istället resultera i smisk på fingrarna.

Det här belyser jag utifrån tre - sinsemellan olika - aktuella politiska frågor, nämligen Slussen, kollektivtrafiken och TV-Eken.

När det gäller Slussen, en plats av största betydelse, inte bara för oss stockholmare utan för hela landet – ett riksintresse kort sagt – driver Sten Nordin (M), finansborgarråd, sina allianskamrater framför sig för att med minsta möjliga majoritet i fullmäktige och mot ett ovanligt stort antal medborgares och organisationers uppfattning, anta ett mycket kontroversiellt förslag till stadsplan. Slussen har förvisso planerats och diskuterats i flera omgångar, men en ärligt menad dialog över blockgränsen har inte prioriterats. Inte heller verkar professionen, dvs. tjänstemännen i staden, ha fått resonera sig fram till vad som de anser bör ske, utan någon politisk tjänsteman sägs helt enkelt under beredningen ha pekat med hela handen och sagt att ”det här alternativet ska ni utgå från”.

Om staden och regionen inte ska storkna i trafikinfarkt så måste kollektivtrafiken byggas ut kraftfullt. Detta – vilket naturligtvis är positivt – verkar dagens moderater förhoppningsvis inse. Däremot verkar det ansvariga trafiklandstingsrådet, Christer G Wennerholm (M), helt ointresserad av en dialog med andra än sig själv. Ett förtroligt tankeutbyte över blockgränsen finns inte i hans tankevärld. Som aktiv lobbyist i ett spårvägssällskap driver han ståndpunkten att spårvägar är så viktiga att de får gå före både tunnelbaneutbyggnad och busslösningar. Och detta trots att allianskollegor i t.ex. Solna och Nacka protesterar, samtidigt som man kan konstatera att bortåt 40 miljarders kostnader för Wennerholms spårvägsvision bara ger ca en (1) procents ökning i kollektivtrafikresor. Inte heller i det här fallet spelar alltså kostnaderna så stor roll för moderaten Wennerström. Och även i detta fall blir relationen mellan politik och profession förvrängd. Wennerholm talar om för SL: s tjänstemän vad de ska tycka. Priset blir ”ministerstyrda” utvecklingsförslag och redan har en verkställande direktör med integritet valt att sluta.

I en helt annan fråga, TV-Eken, drev stadens trafikkontor sedan flera år tesen att eken måste fällas av trafiksäkerhetsskäl. En sådan ståndpunkt vore självklart helt OK om det hade funnits en akut risk, vilket det inte gjorde, inte ens enligt kontorets egen konsult. I det här fallet drevs frågan i symbios mellan kontor och ansvarigt borgarråd, Ulla Hamilton (M). Den utvecklades till en märklig konstellation av karaktären ”vi mot en oförstående omvärld”. Inte heller här fanns något intresse för politisk dialog. Hamilton hävdade i stället, märkligt nog, att det inte alls var en politisk fråga om denna särskilt skyddsvärda gamla ek skulle fällas eller inte, trots att hon bara något år tidigare hade lagt fram ett program för fullmäktige om särskilt skydd för gamla träd i närmiljön. I denna osunda koalition mellan politik och profession höll man omvärlden helt utanför, antingen det gällde oppositionspartier, engagerade organisationer eller vanliga intresserade medborgare. Att fälla eken blev till sist så viktigt att man inte ens ville invänta undersökningsresultat från fristående arborister för att få ett bredare beslutsunderlag när det gäller säkerhetsläget.

Vad kan man nu dra för slutsatser av dessa tre exempel? Jo, Sten Nordin, Christer G Wennerholm, Ulla Hamilton och alla andra moderater i ledningsposition måste våga möta omvärlden på ett öppnare sätt. I en vital demokrati är man inte så rädd för öppen och aktiv dialog över gränserna; opposition och medborgare aldrig farliga! Dialog skapar djupare förståelse för beslutsprocessen, ger bättre beslut, stärker tilltron till det politiska systemet och därmed demokratin.

Rolf L.

Utan tillstymmelse till analys eller historisk betraktelse dömer han ut nämndemannasystemet vid våra domstolar. Om vi börjar med ett historiskt perspektiv så har systemet med nämndemän vuxit fram som et behov av representation från det lokala samhället som komplement till överhetens expertis.

I demokratiseringen av Sverige, till vilken den höger som Ingerö representerar till slut har anpassat sig, är även lagstiftning och domstolsväsende anpassade till ett demokratiskt samhälle. I detta moderna demokratiska samhälle sker såväl myndighetsutövning som rättsskipning i samspel mellan expertis och lekmän, amatörer om man så vill. Det är som bekant regel i offentliga sammanhang: Kommunfullmäktige och kommunala nämnder t.ex. eller varför inte alla lekmän i riksdagen, som dessutom stiftar de lagar som rättssystemet ska hantera?

Jag har själv aldrig varit nämndeman, men har däremot deltagit i nomineringar och utseende av nämndemän. De representerar för mig kloka, eftertänksamma människor, långt ifrån de partipolitiska "hetsporrar" som Ingerö lyfter fram som exempel. Skulle sådana tendenser komma fram, så blir de helt enkelt inte utsedda.

Det Ingerö nu gör är att han bryter ut domstolsväsendet och menar att det har utvecklats till "folkdomstolar" och att systemet med nämndemän handlar "om pöbelvälde under kontrollerade former"! Där fick också alla nämndemän utsedda av moderaterna veta att de i själva verket ingår i folkdomstolar som representant för pöbeln! Något för Arkelsten att utveckla vidare, kanske, när hon ändå skriver om historien.

Varför inte gå vidare, Johan Ingerö, och ta bort lagstiftningen från alla lekmän och amatörer i riksdagen? Den kanske kan övertas av lagrådet? Kolla med Reinfeldt om det är OK!

Rolf L.

Är vi i Minsk eller Stockholm?

Rolf L.

Det sägs nu att TV-eken ska fällas kl. 06.00 i morgon, fredag 18 november.

Borgarrådet Ulla Hamilton (M) har abdikerat och ger fegt trafikkontorets tjänstemän carte blanche. Och de har redan från början bestämt sig för att eken ska ner så det finns tydligen ingen anledning att invänta någon rapport från den norske expert som anlitades för en "second opinion". Kanske visade han sig vara för positiv till att eken skulle kunna vara kvar. Man hade ju redan bestämt sig för att hugga! Kanske var det därför som han aldrig fick granska rotsystemet; det är nu det som trafikkontoret använder som ett sista trumkort.

Men ekexperter har idag kollat rotsytemet och drar inte alls samma slutsats som de prestigeladdade tjänstemännen på trafikkontoret. Eken faller inte alls, men kan behöva beskäras hänsynsfullt och få en jordförbättring för rötterna. Just nu liknar det hela mest ett prestigeladdat skådespel av både ansvariga politiker och tjänstemän!

Rolf L.

Rolf L.

Högerpopulisterna, som under sin maktställning under flera år tidigare starkt bidragit till de problem som landet nu står inför, har vägrat ta ansvar (starkt kritiserade av högervänner i EU-länderna) och yttersta vänstern verkar inte ha velat förstå eller acceptera vilka problem som landet står inför.

Vi får se om och hur en samlingsregering kan formas och om den överhuvud taget kommer att kunna verka på ett samlat sätt. Spännande att se om högerpartiet Ny Demokrati kan lämna nålstickspolitiken och gå in i ett ansvarsfullt arbete tillsammans med andra partier och ta ansvar för Grekland.

Men, när nu så många hackar på Papandreou, vem annan än han hade klarat Grekland så här långt?

Rolf L.

En magnifik ek, kanske bortåt tusen år gammal, med minnen från hela Stockholms historia fram till nu, från birger Jarl, över Gustav Vasa och fram till det demokratiska Sveriges tillkomst med Branting m. fl. som talare på Hakberget alldeles intill, får inte vara kvar.

Ett noggrant och djupt genomdiskuterat beslut? Nej ett enkelt s.k. verkställighetsbeslut fattat av tjänstemän på stadens trafikkontor. Det politiskt ansvariga borgarrådet Hamilton (M) duckar, men ett telefonsamtal från Hamilton skulle räcka för att stoppa fällningen och få en politisk behandling i berörda nämnder. Törs hon det, eller fegar hon ur?

Hur mjuka är våra nya mjukismoderater?

Rolf L.

Kanske att det borde anordnas ett ytterligare, eventuellt något modifierat drev, mot de centerpartister som verkar ha haft svårt att förstå hur regelboken ser ut. Exempelvis har uppenbarligen två centerriksdagsmän betett sig ungefär som Håkan Juholt och landsbygdsministern Erlandsson sägs ha bott i en riksdagsmannalägenhet i ca 5 år efter att ha blivit statsråd. Och nya centerledaren Lööv hade ju också svårt att förstå regelsystemet när det gäller hennes och makens bostad i Stockholm respektive hemorten.

Vad sägs, pressen? Vore det inte värt ett litet minidrev, åtminstone?

Rolf L.

Jag trodde att det möjligen var ett inslag i diskussioner eller föhandlingar om upplägg och placering, men det visade sig att det var nobben till att delta över huvud taget.

Nu vet jag inte om det var spinndoktorerna eller partiledaren själv som var den drivande i detta. Men nog stod det omedelbart klart att detta verkade överilat och övertaktiskt.

Varför då? Jo:

Nu är skadan skedd. Jag tror de flesta anser att det var fel att inte delta. Men vilka slutsatser dras framöver? Hur gör vi om debattarrangörerna inte ändrar sig om upplägg m.m. Ska vi fortsätta att utebli?

Rolf L.

Nej - låt oss aldrig tveka att ta debatten, både gentemot alliansen och SD!

Just nu pågår vad som verkar vara en utdragen slutstrid inom Kd om vem som ska vara partiledare. Jag lyssnade idag på lördagsintervjun med Göran Hägglund. Det känns smärtsamt - rent mänskligt - att lyssna på en i grunden sympatisk politikers "dödsryckningar". Hur kommer det att så få på den här nivån kan säga: "Ok, jag har gjort mitt bästa men det har uppenbarligen inte gått så bra så jag ställer min plats till förfogande så får vi se om någon annan ska ta vid"?

Är det helt otänkbart?

Rolf L.

Men nu verkar sympatierna allt oftare vändas i avståndstagande. Den fortsatta bosättningspolitiken, med bl. a. tusentalet nya hem i Östra Jerusalem väcker kritik och ilska även hos traditionella bundsförvanter som EU och USA. Den groteska muren, ofta dragen på palestinsk mark, provocerar. Och en fanatiker i form av utrikesminister Lieberman gör det närmast omöjligt att känna respekt för regeringen.

Göran Rosenberg hävdar i senaste numret av Fokus att den nuvarande israeliska regeringen, starkt influerad av den extrema bosättarrörelsen och radikala nationalistpartier, bedriver en politik ”som öppet syftar till att försvåra och förhindra” en tvåstatslösning. Och i DN 110925 skriver Peter Wolodarski att Israels hårdnackade motstånd mot palestiniernas krav på godkännande av ett erkännande som stat är ”inget annat än självdestruktivt”. Det ligger enligt Wolodarski ”i Israels intresse att säga ja till en palestinsk stat, precis som man gjorde 1947 när FN beslutade om två nationer”.

Så, vilken väg väljer Israel? Fortsatt arrogans med mur och nya bosättningar, eller en smartare förhandlingsstrategi i syfte att skapa verkliga förutsättningar för en tvåstatslösning?

Rolf L.

För socialdemokratin som ett konstruktivt, framtids- och handlingsinriktat parti är det inte enkelt att ta ett beslut som innebär stopp och belägg och omtag. Särskilt inte som programarbetet i olika omgångar har pågått i bortåt 20 år! Men samtidigt kan man inte säga ja till ett förslag som får så vittgående konsekvenser i ett närmast sekellångt perspektiv om man anser att grundläggande frågeställningar är otillräckligt eller felaktigt behandlade.

Några exempel:
• Ekonomin i projektet hanteras närmast fritt svävande. Från att för bara några år sedan handla om ett par miljarder talas det nu om kostnader över tio miljarder. Dessutom är kostnadsfördelningen mellan stad, landsting och näringsliv inte på något sätt klar.
• Vattenströmningen genom slussen, både avrinningen från Mälaren och risken för havsnivåhöjning med åtföljande risk för saltvatteninträngning i Mälaren, har inte alls klarlagts tillfredställande. Och en eventuell översvämning av tunnelbanan vid Gamla stan är ett riktigt skräckscenario.
• De viktiga siktlinjerna från och till Slussen är inte fredade. Det gäller också området öster om KF-husen, Katarinavägen och Katarinaberget.
• Biltrafiken in mot Gamla stan får alldeles för mycket utrymme. Visst har antalet filer totalt minskat genom att gå från två broar till en, men det viktiga är ju att vi inte kan bygga en framtida hållbar stad och samtidigt fortsätta att pumpa in biltrafik i Gamla stan och City. Kollektivtrafiken måste få regera! När Tage William-Olsson för ca 80 år sedan skapade Slussen med sina klöverblad sågs bilen som den stora oproblematiska framtidssymbolen; idag känner vi bättre bilens både välsignelser och baksidor och i den framtida hållbara storstaden kan inte privatbilismen vänta sig samma favorisering som hittills.

Vi har nu chansen att närmare analysera de många långsiktiga frågeställningar som nuvarande slussenförslag inrymmer. Ett mer mål- och systeminriktat omtag ger oss chansen att nya Slussen kan få samma praktiska och känslomässiga betydelse för flera framtida generationer, precis som Slussen har haft för oss!

Rolf L.

Alla, eller nästan alla, ser det som självklart att tunnelbanan ska dras hit. Men en person, det ansvariga trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm, har fått för sig att kollektivtrafiken till och från detta viktiga område kan klaras med spårvagn.

Hur länge kan övriga moderater och allianspartier i landstinget, Stockholm och Solna låta honom hållas?

Rolf L.

Det är inte svårt att förstå att Stockholm växer år från år. Men stadens utveckling måste vårdas och mötas med en hållbar och ansvarsfull planering. Tyvärr riskerar den nu att felplaneras, mycket beroende av ett ansvarigt trafiklandstingsråd, Christer G Wennerholm (M), som inte förstår att Stockholmsregionen och staden behöver både mera tunnelbana och buss och spårvagn där det är motiverat av behov och ekonomi. Men Wennerholm har uppenbarligen fått för sig att tunnelbanan inte bhöver byggas ut än på många år och att spårvagn i stället kan byggas oavsett kostnader och behov. NK-expressen är ju ett talande behov.

Det måste väl ändå finnas några kloka moderater och eventuellt modiga alliansföreträdare som kan tala Wennerholm till rätta!

Bygg tunnelbana till Nya Karolinska/Hagastaden och spårvagn till Ropsten först när byggandet av Norra länken, Hamnen m.m. så tillåter utan fördyrande provisorier (upp till 800 miljoner kr i sjön)!!

Rolf L.

Det kan omöjligt vara så att ni alla jublar över att han utan färdiga analyser, kalkyler och utredningar låter bygga världens dyraste spårvagn utan att fördenskull öka antalet resande på samma sträcka. Jag talar naturligtvis om den s.k. NK-expressen med en effektiv kostnad på ca 700 000 per meter nytillkommen spårsträckning mellan Norrmalmstorg och NK/Sergels Torg. Räknar man kostnaden per resenär kostar en resa med Spårväg City 95 kronor att jämföra med 8 kronor per T-baneresenär. Dessutom är det risk för förgävesinvestering om man inte tar sig vidare västerut.

Wennerholm har med sig ett underskott om en halv miljard, går mot ett liknande underskott inför nästa år och är utöver detta beredd att göra en ny förgävesinvestering om mer än en halv miljard om etapp 2 av NK-expressen/Spårväg City dras vidare som ett provisorium genom Värtan mot Ropsten. När Norra länken, Hamnen m.fl. stora projekt är färdigbyggda måste nämligen provisoriet rivas.

När blev moderaterna så slösaktiga och totalt ointresserade av om pengar satsas på rimliga projekt där de gör störst nytta? Hur kan Sten Nordin (M) som kollega, partivän och finansborgarråd acceptera denna penningkarusell? Och hur kan alliansens folkpartister, centerpartister och kristdemokrater stillatigande delta i denna penningkarusell?

Se där bakkgrunden till dagens fråga till alla Stockholmsmoderater m. fl.

Rolf L.

Hur många blad som än vänds kan man inte dölja det faktum att kungen själv och andra i hovet deltar i skumma eller dubiösa kretsar - alltifrån kriminellt belastade till vanliga vaskande stureplansidioter.

Om kungen vill rädda monarkin och är beredd att agera smart bör han abdikera och släppa fram Victoria. Då har han sannolikt säkrat den svenska monarkin ännu ett halvsekel. En särskild lättnad för monarkin just nu är att det är svårt att se någon politiker med tillräcklig resning och lyskraft som kan locka folket att ropa efter en president.

Rolf L.

Man trodde ju att moderaterna skulle försöka glömma bort denna fadäs, men nu återkommer de absurda minnesbilderna från denna tid.

Och kanske att det helt enkelt har blivit helt ok bland stockholmsmoderaterna att överanvända medborgarnas skattebidrag på senare år? Frågan inställer sig naturligt då nuvarande borgerliga landstingsmajoritet räddades från onödiga kostnader för Nya Karolinska på nära 15 miljarder genom att Ilija Batljan (S) grep in. Och trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) har lyckats använda ca 400 miljoner för att förlänga spårvägen några hundra meter mellan Norrmalmstorg och NK utan att fördenskull åstadkomma något ökat resande. Han saknar vidare omkring en halv miljard för nuvarande planer på trafikområdet och är beredd att kasta lika mycket i sjön för ett provisorium på några år när spårvägen ska dras vidare mot Ropsten.

Hur kan det komma sig att lättsinnet och slöseriet med skattebetalarnas pengar har blivit så accepterat av stockholmsmoderaterna? På riksplanet har vi ju en moderat finansminister som försöker göra allt för att efterlikna en Sträng rikshushållare.

Rolf L.

BE: s analys är sannolikt riktig. Man har sedan länge nu kunnat se förfallet hos ett gammalt folkrörelseparti. Redan för flera år sedan kunde man i stockholmspolitiken höra centerpartister som var mera höger än högern själv. Stureplancentern blev bara en logisk fortsättning.

Maud Olofssons kärnkraftsvek blev kanske spiken i kistan. Nu hjälper inte flera gråtattacker på mötena för att övertyga centerkollegorna över att hon bara tänker på barnen. Hur många generationer går det f.ö. på 100 000 år? 3000? 4000?

Kanske att en utmanövrering av Stureplancentern och den utpräglade marknadsliberalismen kan leda fram till ett Centerparti som mera bottnar i sin egen folkrörelsebakgrund? Kanske rentav detta kan leda till ett uppbrott från den sterila blockpolitiken?

Rolf L.

Vad kan vi göra i denna situation?

När det gäller vår egen framtid är det återigen dags med en grundläggande analys av vår framtida energipolitik - utan skygglappar åt något håll. En gransking av kärnkraften måste ta hänsyn till risker och förutsättningar i alla led: uranutvinning, hantering och drift vid kärnkraftverken, transporter av radioaktivt bränsle, risken för svinn av plutonium för kärnvapen och säker lagring av kärnbränsle i minst 100 000 år, en oerhörd tidsperiod, inte minst med tanke på att neanderthalmänniskan gjorde sin entré för ca 70 000 år sedan.

Den storsatsning som förutspåddes av forskning om förnybara energislag efter folkomröstningen måste komma nu! Varför inte ett nytt Nobelpris för hållbar energi!

Rolf L

Enligt vår förre utrikesminister Jan Eliasson (S) och folkrättsexperten Ove Brink finns inga formella hinder för att världssamfundet ska kunna ingripa för att hindra en diktatorregim att döda sina medborgare och därmed begå brott mot folkrätten. Man kan fasa för repressalierna om Gaddafi tillåts krossa motståndet. I det här fallet finns också stöd för handling från Arabförbundet. Men än så länge står världssamfundet ändå bredvid och tittar på. Ska vi få uppleva ett nytt Bosnien, Rwanda ...

Ställer Carl Bildt (M) några krav? Gör Sveriges regering konkreta framstötar med krav på handling? Förmår EU göra något konkret? Kan FN: s säkerhetsråd samla ihop sig till handling?

Just nu råder den förfärliga känslan att alla - inklusive världssamfundet - verkar stå och titta på tills det är för sent ...

Rolf L.

Rolf L.

Så verserat och omdömesgillt uttalar sig Stig Malm i mediaom beredningen av vem som ska bli partiledare i det parti som han skäms för. Konstruktiv kritik? Knappast.

Jag är glad för att inte tillhöra Solna arbetarekommun och därigenom vara medansvarig till att välja Stig Malm som ombud till den extra partikongress som ska mejsla ut kommande partiledning.

Stanna hemma, Stig Malm!

Rolf L.

Nu ska ju snart valberedningen berätta vem man föreslår. Förhoppningsvis bilr det då slut på baktalande och nedsättande kritik. Jag har, som alla andra, min uppfattning om vem jag skulle vilja se som partiordförande och det har jag skickat in via min partiförening. Jag avvaktar med stort förtroende valberedningens sammanvägda förslag.

Min enda kritik mot valberedningen är att man inte kunnat kommunicera med omvärlden hur processen ser ut på ett öppnare och mer tillmötesgående sätt. Då kanske inte media hade gått så fullständigt i spinn som nu. Och då kanske den interna debatten hade varit mer värdig och konstruktiv.

Rolf L.

Rolf L.

Sedan länge har det stått klart att Carlgren inte fått göra något på egen hand, utan att först fråga Fredrik, Mådan och kanske även Eskil.

Det totala fiaskot i Köpenhamn hade kanske kunnat mildrats om Sverige hade stått något friare i förhållande till USA och mer traditionellt lyssnande till utvecklingsländerna. Det stod ju klart för alla att Obama var bakbunden av sin kongress och Sverige hade kunnat vara myndigare i egenskap av EU-ordförande. Om nu Fredrik hade haft den kraften, förstås.

Carlgren har som ansvarig i regeringen för plan- och bygglagen lytt Maud Olofssons order att tumma på den urgamla rätten till lokalt inflytande när det gäller markanvändningen. Vindkraftanläggningar ska få tillstånd enligt särskild gräddfil, allt för att maskera Olofssons och centerns kärnkraftssvek, som ju bl.a. motiverades av satsningar på vindkraft. Vem tänker på att i princip hela Väddö skulle behöva fyllas med vindsnurror för att motsvara effekten från ett (1) aggregat i Forsmark.

När det gäller viltvården och vargjakten är det kanske främst landsbygdsminister Eskil Erlandsson som bestämmer, men Andreas Carlgren förefaller som villig underlydande ha fogat sig helt i vad jägarna menar är rätt och riktigt. Skjut först, fundera sedan. Hur många tror att nya utplacerade vargar i olika revir kommer att få leva i fred för jägare och lokalbefolkning?

Miljödepartementet under alliansregeringen har degraderats till ett följeslagardepartement. Andreas Carlgren mäktar inte att hålla rimlig integritet i förhållande till partiledare och övriga departement. Dags för Andreas Carlgren att kliva av med något av hedern i behåll.

Rolf L.

Men samtidigt vill man att medlemsvärvningen ska ske genom "ett nationellt callcenter" och inom ramen för detta pröva olika modeller för "fundraising". Härigenom hamnar "huvudansvaret för medlemsvärvning på nationell nivå", medan "den lokala och regionala nivån får ett tydligare ansvar för att ta emot nya medlemmar".

Man tackar för förtroendet: Kamraterna på Sveavägen ska via sitt callcenter dirigera nya medlemmar till de distrikt, arbetarekommuner och lokala s-föreningar (?) som får till uppdrag att ta emot medlemsansökan och personer där man centralt anser att de hör hemma.

Är det fler än jag som ser en konflikt mellan "lusten och rätten att på verka" lokalt och motivationen att i sin omgivning ("den lokala och regioala nivån") intressera människor att bli medlemmar?

Visst kan vi bli bättre lokalt att ta hand om och intressera nya medlemmar för det politiska arbetet, men det kan knappast vara god politik att föra över ansvaret för medlemsvärning till Stockholm. Gärna centralt stöd, men inte centralt ansvarsövertagande!