De rikas arrogans - den som har skall få mer!

I Frankrike har man lyckats engagera det som kallas författningsrådet att döma ut en av president Hollandes förslag om en speciel rikemansskatt. Det skulle påstås det strida mot likabehandlingsprincipen att ta ut en proportionellt högre skatt av dem som har en årsinkomst på över en miljon euro, dvs i svenska kronor den fantastiska inkomsten på över 10 miljoner kronor. I Sverige har vi en Högerregering som under sin regeringstid sänkt skatterna för de mest bemedlade både genom sänkningar av fastighetsskatt, aktietransaktioner och dessutom genom en rad förtäckta rikesmanssänkningar genom rut- och rotavdrag samt genom privatiseringar och höjda avgifter. Vidare kan            övervältringen av statsutgifter på kommun ses som ett delmål av Centerkravet  på platt skatt. Allt under parollen:  den som har skall få mer. Det enda Alliansregeringen inte triangulerat är ordet solidaritet och vad som följer med det. Typexemplet på borgarnas omvända solidaritet är jobbskatteavdraget som medför att högre skatt tas ut av pensionärer, arbetslösa och sjuka. Till det behöver man bara antyda den arrogans och syn på medmänniskor som ligger i att storindustridirektörer anses skola ha en årslön som är drygt 40 gånger större än en vanlig industriarbetares eller 50-60 gånger större än en undersköterska och då är ändå bonusar och fallskärmar oräknade.   Allt detta är tecken på miljonärernas, arbetsgivarnas och Högerns arrogans.

Bankerna och finansinstitutens arrogans
Finansministern Anders Borg har upprepade gånger sagt ”låt mig vara tydlig..” men med samma resultat varje gång. Bankdirektörerna har fått högre löner och andra förmåner. Aktieägarna i de fyra storbankerna får ännu mera utdelning i vår. I år blir det utdelningsrekord med 29 miljarder – jo miljarder – och det innebär en höjning med 4 miljarder jämfört med förra årets rekord. Riktigt glufs-glufs alltså! En av anledningarna är att bankerna under förevändning av miljövinst, rånminimering och besparade samhällskostnader ökar korthanteringen  medan det reella skälet mörkas, nämligen att bankernas vurm för korten och betalning på nätet beror på att de ger miljardvinster till bankerna . Samtidigt kan det vara på sin plats att fundera över de svenska bankernas roll i den åtstramning som råder i de baltiska länderna . Man lär enkelt uttryckt lånepengar flöda med amortering och ränta i euro för att       sedan helt plötsligt strama åt när man såg varåt det bar, nämligen ett ohämmat flöde ut i en bubbla. Helt plötsligt stramades åt och Borg gick ut och försvarade bankernas vansinne och regeringarna ställdes inför faktum att skära ner i social välfärd, ja t.o.m. sjuk- och tandvård.  I Estland, Lettland och Litauen har befolkningarna fått dyrt betala för de svenska bankernas profithunger. I dag är situationen liknande i södra Europa inte minst beroende på liknande glufs-glufs av tyska men också franska banker. På samma sätt som Borg gjorde i Balticum har Merkel och övriga politiska ledare i norra Europa ställt sig på barrikaderna för att försvara bankernas och finansinstitutens profiter. I EU är nämligen kapitalets frihet och vinst viktigare än sociala hänsyn för folkflertalet. Frågan jag måste ställa: är detta är en rimlig ståndpunkt för en socialdemokrat? Skall jag ställa upp på de redan besuttnas arrogans?

De rikas arrogans blir än mer markerad när 1 på 4 går arbetslös
I Sverige ligger arbetslösheten på drygt 8 %, alltså högre än när Högerregeringen tillträdde på sin slogan om utanförskapet. Men kanske är det så att begreppet tappar sin politiska svikt när det gäller det egna sysslandet? Och ungdomsarbetslösheten är nu cirka 5 enheter högre, nämligen 25 %. Var fjärde ung person är arbetslös. Och den har ökat trots restaurantmomssänkning och coachning på högermanér! Arbetsförmedlingen spår att arbetslösheten ökar under nästa år med 33.000 personer till 413.000. Varselvågen tros fortsätta och svepa bort ca 25000 jobb, varav 16000 i industrin. De omfattande skattesänkningar särskilt för de som redan har kostar en del. En av Högerregeringens första besparingsåtgärder var att strypa den vidareutbildning som Socialdemokrater alltid månat om. Vidare      genomförde Alliansregringen en omfattande försämring av arbetslöshetskassan som resulterat i att en stor del av arbetskraften i dag står utan sådan. Vad Högerregeringen i klarspråk gjort är att rusta ner försvaret mot arbetslöshet samtidigt som siffrorna härför pekat uppåt, allt för att genomföra skattesänkningar för dem som redan har. Detta är en politisk arrogans av sällan skådat mått