I ”kassakollen” får du reda på om du har rätt till bidrag och vilka!
Försäkringskassan har gjort en omdiskuterad ”reklam” för bostadsbidrag. Försäkringskassans ”reklam” kallar de själva kassakollen och den omfattar förutom bostadsbidrag även Om du blir sjuk, Om du får barn, Vård om barn och Tandvårdsbidrag i olika kolumner. Du anger din inkomst och då kommer förutsättningarna för olika bidrag upp under olika förutsättningar som närmare anges om du går in på de olika kolumnerna. Detta är inte till för äldre pensionerär men god upplysning för datarvana medborgare. Är detta verkligen reklam? Det finns ett bidragssystem som bara används av de medvetna men inte av dem som kanske lika väl behöver hjälp. Är det inte snarare ett ganska modernt och smart sätt att upplysa om våra medborgerliga förmåner? Kassakollen har byggts ut med en reklamfilm . Detta har naturligtvis fått moderaten Hanif Bali att gå i taket som ”tycker det är allvarligt” att Försäkringskassan informerar medborgarna om sina rättigheter. Bali menar att kassan skall inte ”rekrytera bidragstagare” . Och Svds ledarredaktion retar sig naturligvis Bidrag hur enkelt som helst, hälsar Försäkringskassan .
Skall man hålla tyst om reglerna för att få färre bidragsansökningar?
På DN ifrågasätts tilltaget mer sofistikerat av Lena Andersson 2/11 i kolumnen Myndighet leker företag, i sammanfattning är denna reklam ”sinnebilden för samtidens idémässiga klyvnad”. Hon frågar sig: Förbereder vi oss nu även för myndigheternas privatisering? Övar sig Försäkringskassan genom den pågående tv- och nätreklamen: ”Se hur mycket du kan få i bostadsbidrag och ansök direkt.” ... Så sant som det är sagt. Myndigheter ska inte underkasta sig reklamens villkor och inte leka marknad, utan bara sakligt och effektivt informera om medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Att Försäkringskassan över huvud taget förfogar över en massa extramiljoner som kan läggas på en reklambyrå är obegripligt". Man kan visserligen ifrågasätta reklaminslagets påkostade utformning. Men är det inte säreget om reglerna utformats noga att man inte skulle få upplysa om dem så att inte bara en liten smart del av befolkningen söker bidragen. Det är säreget att man s.a.s. skulle avstå från upplysning för att minska antalet bidragssökande. Antalet bidragssökande skall naturligtvis bestämmas genom reglernas utformning inte om man talar om dem eller ej.
”Moderat anpasslighet till... idémässig schizofreni”
Lena Anderssons analys är att försäkringskassans litet glättiga upplysning om olika bidrag är ”symtomatisk för vår tids ideologiska förvirring och Nya moderaternas schizofreni när de försvarar något de i grunden är motståndare till, generell välfärd genom statliga bidrag. Det tankens sönderfall som följer på en sådan klyvning känner hela samhället av, och som konsekvens får vi en besynnerlig legering av saker som inte hör ihop och som inte någon längre tid kan sitta ihop eftersom de repellerar varandra”...”Ur alltsammans stiger en anda av lyckligt lättsinne och cynism inför det gemensamma och inför välfärdens omsorgsfullt uttänkta och genomförda principer. Hela reklamkampanjen är så chic och kälkborgerlig, så bourgeois, att den räcker för att visa var vi hamnat med moderat anpasslighet till vad makten kräver och idémässig schizofreni som följd”. Jo att moderaternas politik bygger på en idemässig schizofreni kan man ju hålla med om, när M påstår sig stå på de vanliga medborgarnas sida när man gynnar de rika. Men resten??
Problemet är egentligen att privata företag spelar myndighet, inte tvärtom
Det märkliga är att kritiken drabbar en modern upplysningskampanj för välfärden faktiska innehåll. Finns det något att kritisera när det gäller välfärden? Har Lena Andersson möjligen noterat att det faktiskt släpps in privatkapitalistiska företag genom vilka skattemedel som är avsatta för sjukvård, omsorg och undervisning resp förskola fråntas det allmänna, på sätt jag åtskilliga kritiserat på denna blogg, senast i Riskkapitalisternas hårt jobbande piga, f.d. radikalen Åsa Moberg. Det handlar alltså inte som i reklamfallet att Myndigheter spelar företag utan att privata företag övertar myndighetsutövning och spelar myndighet. Jag vill återigen påminna om DN-medarbetaren Henrik Berggren när han så väl skriver att ”utbildning och vård inte kan drivas efter samma principer som Volvo. Det finns inget beslut i Sveriges riksdag på att vi måste ha bilar i samhället. Det gör det däremot när det gäller utbildning, vård och omsorg. Allmännytta kan kännas som ett gammaldags ord. Men det är centralt i ett anständigt och pluralistiskt samhälle. Marknaden är bra på många sätt, men den bygger på en endimensionell bild av människan. Därför måste det finnas sektorer som styrs av andra drivkrafter, till exempel professionellt ansvar och medmänsklighet.”
Kommentar av Kjell Johansson - 5 november 16:06, 2012 
