Vad göra när faktaunderlaget ändras? Under den stora depressionen på 1930-talet fick ekonomen John Maynard Keynes kritik för att ha bytt ståndpunkt om penningpolitiken. Keynes replik blev klassisk: ”När mitt faktaunderlag förändras anpassar jag mina slutsatser. Vad gör ni..?” Samma fråga skulle kunna ställas till dagens beslutsfattare runt om i Europa, som ansvarar för de senaste årens åtstramningspolitik. Naturligtvis till Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Men ochså Stefan Löfvén och Magdalena Andersson är oss svaret skyldig. Det går inte att stövla på med Moderaterna! Vi måste ”anpassa oss till faktaunderlaget” med Keynes annars sviker vi de fattiga i Europa och Sverige. Det finns inga heliga budgetregler utan bara ett ansvar att på ett ekonomiskt rimligt sätt minimera arbetslöshet och öka välstånd för flertalet.
Peter Wolodarski: Ett fredspris som ringar in krisen. För ungefär 3/4 år sedan svängde DNs ledarredaktion, bl.a. med citat av ekonomiprostagaren Paul Krugman som också regelbundet skriver ekonomiska krönikor i New York Times. Framförallt är det Peter Wolodarskis förtjänst med siffror och med stöd av mertalet framstående ekonomer anges att den nuvarande åtstramningspolitiken ... för tankarna till en läkare som ordinerar fortsatt bantning till en svårt undernärd patient. Vem skulle ta den doktorn på allvar? Inom ekonomisk politik har dock strategin fått stöd. Den drivs målmedvetet av Tyskland och vår egen finansminister Anders Borg... trots de senaste årens förfärande ekonomiska konsekvenser. Statistiken är tydlig: ju större besparingar ett europeiskt land vidtagit, desto sämre har dess ekonomi utvecklats... länderna sugits ned i en destruktiv spiral som de inte kontrollerar. Omvärlden ställer krav på besparingar för att uppnå vissa mål. Regeringarna ser sig nödgade att följa direktiven men målen missas, eftersom ekonomin utvecklas sämre än väntat. Då kommer krav på ännu större åtstramningar, men målen missas återigen därför att BNP faller. Så fortsätter denna plågsamma process... Och vad gör vi Socialdemokrater? Det vore nog bra med en bankunion!? Mumlar något om att vi skall ha ett ansvarsfullt budgetarbete! Naturligtvis men vad innebär ansvarsfullhet i dag? Att spä på lågkonjunktur och recession? Skall vi på ett sådant sätt överge folk i fattigdom och arbetslöshet?? Redan Mona Sahlins avsnoppande av Jonas Sjöstedt ifråga om ”budgetdiciplin” var ett amatörmässigt avvisande av en behövlig diskussion om anpassning till det ekonomiska faktaunderlaget. Nu är det faktisk dags för en Socialdemokratisk ekonomisk politik som innefattar en självständig analys till vänster om Moderaterna. Och det är er uppgift som våra Socialdemokratiska ledare, Stefan och Magdalen!
2012-10-14, 19:01 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokrati socialdemokratisk ekonomisk politik; stefan löfvén magdalena andersson anders borg budgetdiciplin eu finanskrisen grekland spanien peter wolodarski paul krugman bo widegren
På vilket sätt har fakta underlaget ändrats? Du hänvisar till 30-talet, vad har vi lärt oss av det mer än depressionen inte gick att häva förrän efter andra världskriget?
Självklart kan vi skapa mer pengar, hur många nollor vill du ha på dina sedlar? Hur du än vänder dig har du ändan bak. Det handlar inte om åtstramning eller inte utan hur. Du vill skapa den genom inflation. Det kan vara det bästa alternativet men jag tycker inte du på ett pedagogiskt sätt redovisar vad ditt alternativ innebär, vad är det vi ska ta ställning till? Minskande reallöner och många arbetslösa eller minskande reallöner och färre arbetslösa? Bo Widegren: Du verkar bedriva diskussionen på ett så lågt plan: "Hur du än vänder dig har du ändan bak" Men det tycks de facto inte gälla dig! Detta att beakta faktaunderlaget gäller inte vad du pratar om utan att använda de ekonomiska åtgärder som motverkar krisen och inte av - okunskap eller ignorans - sådana som underblåser den. Det gääller alltså att använda botemedel avpassade efter krisens art. Det handlar alltså inte om att trtycka mer nollor på fler sedlar uran vidta åtgärder som sätter igång hjulen och därmed får igång ekonomin. Jag har skrivit om detta på åtskilliga bloggar. Peter Wolodarski har skrivit en lång artikel som du tydligen inte ens orkat ögna igenom. Och ekonomipristagaren Paul Krugman har skrivit två böcker om EU-krisen och skriver regelbundet som krönikör i New York Times av vilka krönikor åtskilliga handlar om just Europalrisen. Du får urasäkta men man löser inte ekonomiska svårigheter med argument typ du har ändan bak utan du får ta dig några våningar upp och använda ditt intellekt och förstånd samt ta del av debatten. Och då kommer du fram till att det faktiskt inte går att spara sig ur den kris som förnäravarande pågår. Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg! |