Hjälper insyn mot vinstmaximeringen?

I korthet är Rudins tes att det bör ”införas krav på att offentlighetsprincipen och offentliga revisorer ska gälla för de utförare som nyttjar skattemedel för sin verksamhet... På detta sätt kan frågan om vinster i välfärdssektorn föras över till en allmän granskning och därigenom skulle branchen självsaneras av alla de seriösa utövare som kommer eller som redan etablerat sig i välfärdssektorn.” Det är bara det att full insyn knappast leder till någon sanering. Jo, man kanske slutar väga kissblöjor. Man kanske drar sig att sätta döende framför tvn såsom enda sällskap. Kanske åstadkommer man bättre rutiner mot liggsår. Men hur många riskkapitalbolag har upphört med att ta ut jättevinster ur vårdföretag och skolor därför att tidningar skrivit om detta? Och på vilket sätt har personaltätheten ökat i omsorg och skolor därför de lägre personalsiffrorna påtalats i media? Tror Rudin verkligen själv på självsanering?

Rudin ger en variant på förra partikongressens blaha-lösning!
Vid förra partikongressen diskuterades frågan om vinstuttagningsförbud. Beslutet blev en kompromiss och stannade vid att inte införa något förbud, utan istället satsa på kvalitetsupphandling. De ställda kvalitetskraven skulle vara så höga att övervinster inte kunde uppstå. Detta har visat sig vara ett slag i luften bl.a. därför att specificerade kvalitetskrav är svåra att formulera och dessutom är svåra att kontrollera. Vidare är det svårt att göra gällande brister i verksamheten då relationen grundar sig på ingångna avtal. Därför har, precis som Rudin säger, den ”situationen... uppstått när riskkapitalet upptäckt hur lättförtjänta pengar kan strömma in via den skattefinansierade välfärden..”. Rudin har också klart formulerat insikten ”den produktivitet – läs vinsten (min anm.) - som kan vinnas i välfärdssektorn antingen måste tas ut med ökad produktion av tjänster per timme eller nedskärningar av personal. I båda fallen förlorar medborgarna eftersom skattemedlen från början var avsatta för att ge god omvårdnad av kunnig personal.” Att med dessa insikter föreslå ökad insyn som enda motåtgärd är säreget om man verkligen vill åstadkomma en förändring.

Är det effektivare med privat välfärd och omöjligt med offentlig välfärd?
Man kan också fråga sig om Rudin verkligen vill åstadkomma förändring eftersom de skäl han anför är så märkliga. Han åberopar att välfärdssektorn är i behov av effektiviseringar och man undrar om detta blir bättre genom privatisering. Rudin säger ju själv att i privat drift uppnås plus genom försämring av kvaliteten eller nedskärning av personalantalet eller deras löner Rudins andra skäl är att ett nej till vinstuttag i välfärden är ”svårt att genomföra med tanke på hur stor del av välfärdssektorn i Sverige som drivs med vinster som mål... det är helt enkelt inte trovärdigt...”. Är arbetslösheten så stor att vi skall ge upp? Är kriminaliteten så stor att vi bör skippa kriminalvården? Som tredje skäl talar Rudin – vad han nu avser med detta - om att offentlig välfärd skulle medföra större ”risk för korruption, maktmissbruk och misskötsel”! Härav lär framgå att detta bara är ytterligare ett förvirrat förslag för att dölja verkligheten, nämligen att ”utbildning och vård inte kan drivas efter samma principer som Volvo. Det finns inget beslut i Sveriges riksdag på att vi måste ha bilar i samhället. Det gör det däremot när det gäller utbildning, vård och omsorg. Allmännytta kan kännas som ett gammaldags ord. Men det är centralt i ett anständigt och pluralistiskt samhälle. Marknaden är bra på många sätt, men den bygger på en endimensionell bild av människan. Därför måste det finnas sektorer som styrs av andra drivkrafter, till exempel professionellt ansvar och medmänsklighet. (Henrik Berggren DN 2012-06-20)”

Rudins förslag verkningslöst och utmanande för en väljarmajoritet. Under ledning av Carin Jämtin arbetar en grupp med förslag på hur frågan om vinster i välfärden kan lösas. Det är ingen lätt uppgift eftersom utgångspunkterna för diskussionen är så olika. Visserligen skall naturligtvis inte populism få styra vår politik. Men det är ändå intressant att konstatera genom färska opinionsundersökningar bl.a. av Novus att 8 av 10 svenskar tycker att vinsten ska återinvesteras i välfärdsverksamheten och inte betalas ut till ägarna. Det är faktiskt så att det länge varit en majoritet för denna åsikt, ja tom bland borgerliga väljare. Oppositionsrådet är alltså i opposition inte bara mot flertalet i S utan även mot en överlägsen väljarmajoritet. Offentlighetsprincipen i kombination med meddelarskydd för anställda är nog bra. Men det är lika naivt - som förra gången med ”kvalitetsupphandling” – att förlita sig på att man genom dylik insyn skulle komma till rätta med problemen att företag med vinstmaximeringmål hanterar vård, omsorg och skolor. Rudins förslag måste, när man närmare tänker igenom saken, avvisas som verkningslöst och dessutom utmanande för en gedigen väljarmajoritet.