Är S "de nya liberalerna" som inte längre hotar kapitalismen?

Är S "de nya liberalerna" som inte längre hotar kapitalismen?

Relevanta frågor: Vem eller vilka lider? Varför ? Vem tjänar på det? Vem har makten?
På Aftonbladet Kultur publicerade jourhavande prästen Mikael Löwegren den 19 juni en tänkvärd artikel Vilse i Folkhemmet . Framförallt vänder han sig mot beskrivningen av dagens samhälle såsom klasslöst och att vi alla tillhör medelklassen. ”Berättelsen om hur vi tillsammans stigit ifrån Fattigsverige upp mot ljuset fungerade som en kuliss som dolde något avgörande: att socialdemokratin sedan länge slutat att hota kapitalismen”. Han avslutar:”De politiska alternativen verkar sten¬döda i dag. Liksom i övriga Europa exploaterar högerpopulismen utanförskapet i stället. Ska vi kunna hitta någon annan väg behöver vi här och nu ställa nyckelfrågorna: Vem eller vilka lider? Varför? Vem tjänar på det? Vem har makten? Hur påverkar den förda politiken de svaga? Antingen kan man se detta klassamhälle för vad det är – eller så kan man det ¬inte.”

Tar S i dag striden mot de marknadsliberala krafterna och ”det nya arbetarpartiet”?
I min egen arbetarekommun har unga väckt frågan: varför är det ingen som tar en ideologisk debatt? Bakgrunden är ett resonemang om motioner till Partikongressen, där praktiska, ekonomiska, tillfälliga skäl tillåts bli de avgörande. Man saknar vad är våra bärande idéer i dag? De idéer som länge varit den olja i vilken kompassnålen lugnt vilar och visar en rimlig färdriktning!
Vad är svårigheten i valet mellan privat omsorg, där vinstintresset leder till besparingar, eller offentlig-driven, där man strävar efter att låta professionellt ansvar och medmänsklighet styra? Vad är svårigheten att välja mellan ett skolsystem med privata skolor, där man konkurerar med reklam och presenter till eleverna och samtidigt minskar personalen för att öka vinsten, och offentlig-drivna, där pedagogiken och elevernas behov av undervisning blir det bestämmande? Varför är det så svårt att förutse att en enhetligt driven offentlig-styrd järnväg faller sönder i sina olika bitar när man avreglerar och delar upp den samordnade organisationen på flera olika enheter, vissa av dessa privata? Är det möjligen så att vi stått/står utan ideologisk kompass och låtit/låter oss förledas till att bli vad Olle Svenning kallat ”de nya liberalerna”. Vem tar i dag egentligen striden mot de marknadsliberala krafterna och ”det nya arbetarpartiet”?

2012-08-11, 12:13 Permalink
Andra bloggar om: Socialdemokrati Ideologi Ideologisk debatt De nya liberalerna Kapitalism Det nya arbetarpartiet Klasslöst samhälle Bo widegren

Kommentar av Lars Flemström - 11 augusti 14:02, 2012

1) Jag tycker att du skönmålar de offentligt drivna verksamheterna. Vem föredrar inte en offentligt driven verksamhet, " där man strävar efter att låta professionellt ansvar och medmänsklighet styra" framför en privat driven verksamhet, "där vinstintresset leder till besparingar" och "man konkurerar med reklam och presenter till eleverna"? Det allvarliga är ju att marknadstänkandet har spridit sig även till de offentliga verksamheten, där t.ex Folktandvården vägrar ge fattiga patienter samma vård som rika patienter - även om de fattiga patienten erbjuder förskottsbetalning för den jämlika vården. Alltför många socialdemokrater tror inte att det är sant.

2) Du missar att järnvägens problem beror på att man har lag ner Banverket och låtit Vägverket (som bytt namn till Trafikverket) ta över Banverkets kvarvarande uppgifter, sedan ALLT banunderhåll har lagts ut på entreprenad.

3) Det är en enorm skillnad mellan "nyliberaler" och "nya liberaler". Nyliberalismen står för den låt-gå-politik, som bl.a. Bertil Ohlin kritiserade hårt under tiden som ordförande för fpu, men nu har återupptagits av den nuvarande regeringen. Ohlin stod då för en klart socialliberal linje, men drevs åt höger som ledare för det största oppositionspartiet (Fp) under 1950-talet. Han representerade ju då inte bara Fp utan i praktiken hela borgerligheten.

4) Problemet för socialdemokratin nu jämfört med för 80 - 100 år sedan, är att fattigdomen då var både känd och erkänd, även av de borgerliga väljarna. Nyfattigdomen börjarde breda ut sig redan under den socialdemokratiska regeringstiden. Men de självupplevda berättelserna från offren avfärdades mestadels av socialdemokrater, som själva tilhörde medleklassen med att det bara var borgerliga propaganda, vilket fick många nyfattiga att känna sig politiskt hemlösa.

Nyfattigdomen har, liksom alla andra problem som fanns redan under s-regeringstiden, förvärrats avsevärt av den nuvarande regeringen, som uppenbarligen medvetet håller på att skapa en ny underklass av extremt fattiga. Men detta är inte mycket känt och erkänt utanför de drabbades egen skara. Visserligen ökar de snabbt i antal, men är fortfarande en minoritet - och det räcker inte med minoriternas röster för att vinna val.

Att både vinna nya väljare från den s.k. medelklassen och behålla de fattigklassväljare, som har ett desperat behov av ett regeringsskifte, är en svår balansgång för s-ledningen.

5) Du har skrivit mycket bra och tankväckande inlägg om nyfattigdomen i Grekland. Det är en upplysning som behövs för att fler ska förstå vad som håller på att hända i Sverige. Och för övrig hotas ju den svenska exporten av sänkt köpkraft utomlands.

Bo Widegren: Tack för din kommentar men jag tycker du är onödigt klåfingrig.
1) Vi kan träta om "skönmålning" men faktum är att kort beskrivning av privat vård är att de fungerar efter vinstmaximeringsprincip med offentlig vård har som huvudmål vård, omsorg eller pedagogik beroende på område.
2) Problemen med SJ började inte då utan när SJ delades upp på olika verksamheter.
3) Visst är det en skillnad men som framgår av min text så är det varken min eller Olle svennings poäng! Den har du visst missat!
4) Du talar om nyfattigdom och att vinna val och slår mig med det i huvudet när jag resonerar om ideologi, ideologisk kompass. Det du möjligen anknyter till är mina exempel medan du nonchalerar min huvudfråga ideolgisk debatt.
5) Tack för de positiva orden men nu handlade det om något annat!

Får jag föreslå att du läser innantill vad man skrivit innan du börjar din kommentar. Annars blir diskussionen ju ganska spretig!!

Kommentar av Henrik Vallgren - 14 augusti 12:57, 2012

Ett problem med offentlig vård/skola är att personalen bara har en arbetsgivare att välja på och därmed en usel (relativ) löneutveckling. Som ett resultat väljer begåvade elever i större utsträckning bort dessa yrken.

Av det följer t.ex. lärarbrist. För att kompensera har vi sänkt kraven på lärarstudenterna, vilket naturligtvis blir en katastrof för både elever och Sverige.

Bo Widegren: Men bäste Henrik, löneutvecklingen i alla friskolor är ju ingalunda bättre! Detta är alltså inget argument för det ena eller andra. Lärarbristen är för visso ett problem men ditt bidrag till lösningen är minst sagt bristfällig. Katastrofen för eleverna är att man inte längre har en sammanhållen skola, där privata aktörer kan ta ut skattepengar till egen fördel

Kommentar av Henrik Vallgren - 15 augusti 11:01, 2012

Det finns tyvärr både kommunala skolor och friskolor där ambitionen inte är i topp. Min bild från Uppdrag gransknings genomgång är att en del friskolekoncerner nöjer sig med att pressa priserna på materialinköp. Utöver det verkade det inte finnas några vidare ambitioner och det är ju fruktansvärt.

En närstående gjorde praktik på en av Malmös ökända kommunala skolor och där hade lärarkåren gett upp och bildat tipsbolag för att fördriva tiden. Min yngste sons (kommunala) fröken deklarerade i höstas att "ingen elev skall stå stilla under terminen". Ibland funderar jag över skolpliktens berättigande ... om nu inte ambitionerna är högre ställda.

Jag ser inte en generell lönehöjning för lärare som ett mål. Jag vill istället se duktiga lärare ta steg rejält framåt: säg 25% till kanske 10-20% av lärarkåren. Jag vet precis vilka lärare som var bra under min skolgång och förutsätter att du har liknande erfarenheter. Några var toppklass, andra medelmåttiga och en mindre grupp direkt olämpliga.

Bo Widegren: Du säger att man bara pressar priser på material. Fel man pressar på kuratorer, skolgårdar, gympasalar, skolsköterska och på lärartäthet.

Malmös kommunala skolor är inte generellt "ökända", vilket är en populär borgerlig vandringssägen, utan det finns enstaka skolor där det varit svårigheter. Enstaka detaljer borde rimligen inte få igång sådan reflexioner hos en tänkande människa.

Jo den där elitiseringen bland lärare är en annan populär tanke bland en del borgerliga politiker. Jag tror på en förbättrad pedagogisk utbildning och ett mentorsystem för läraraspiranter istället för att skapa a- och B-lag bland lärare.

Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!