Varför är allt så förenklat att ingen förstår?!
Johan Croneman skriver i dagens DNkultur en krönika Det går att göra journalistik så enkel att ingen förstår. Som exempel tar han alla hundratals inslag om konflikten i Syrien. Han söker stöd hos sin lokala handlare med familj och släkt i Syrien. Croneman vet att han är mycket bekymrad. Det grymmaste av krig, inbördeskriget. Med all respekt för dennes oro får man ta yttrandena om rebellerna: ”Idioter! Jag har aldrig stött Assads... men det som händer nu är vansinnigt. De är sunniter, allihopa, och de som vill ta makten är militanta islamister”. Croneman står handfallen men kritiserar media, särskilt SvT och TV4 (som om DN vore mer nyanserad – men man skall ju inte stöta sig med kolleger) för att inte ge en flersidig bild.
Dags att skärskåda den egna rapporteringen!
Jag håller helt med att medierna skall undersöka båda sidor i en konflikt för att ge god upplysning. Och visst måste inbördeskrig framstå för den enskilde medborgaren som vansinne. Kanske är dock just detta exempel litet olyckligt, när det gäller Cronemans kritik, eftersom det ju är något alldeles i särklass att beskjuta sina egna medborgare med artilleri, helikopterbombning och stridsvagnar. Men i alla fall vilka är de andra, frågar Croneman berättigat. Det får vi inte veta då ”medierna, och då särskilt televisionens nyheter, göra allt för att in absurdum förenkla konflikten. The good guys, and the bad guys.
Det är mainstreamjournalistikens förbannelse, det skall vara enkelt, så att alla förstår.. Journalister är inte sällan lata, eller säg lika lata som alla andra, och vill man nyanserat förklara konflikten/kriget i Syrien ställer det givetvis höga krav på att man både har tiden och kunskapen och ambitionen. Och få känner sig kallade. Om ens någon. Och inte sällan har man en redaktion emot sig: Det där blir för svårt för tittarna, de kommer inte fatta. Men det är inte för sent, får inte vara för sent. Är det dags att skärskåda den egna rapporteringen i SVT och TV 4? I högsta grad..”.
Johan vågar du gräva djupare?
Det är litet halvdant av en erfaren journalist som Johan Croneman med den goda tanken att granska det egna värvet att bara stöna litet om mainstream och antyda att det finns lata kolleger. Är man 73 år som jag, så har man varit med när tidningar och andra media noga penetrerade olika förhållanden. Det kunde man göra eftersom media hade egna korrespondenter litet varstans i världen. Tidningsspråket var dessutom inte så förenklat och grundlig undersökning och penetrerande texter gavs ordentligt utrymme. Många tidningar och TV gav nyheter och beskrivning av deras bakgrund både plats och ekonomi. Numera rekryteras ledningspersoner för media ofta bland ekonomiskolade personer utan mediabakgrund. Egentligen är det samma sak som frågan om vinst i skattefinansierad välfärd, nämligen frågan: Vad är huvudmålet att fullgöra uppgiften kvalitativt högstående eller ge en bra avkastning? Den politiska åsiktskoncentrationen i media med borgerlig kantring bidrar också till att media verkar ha ett enfrågeutbud med samma förutsägbara svar, en slags sjuk flockmentalitet. Huvudpoängen är emellertid följande. När det gäller media är det fullständigt klart att det är ekonomin som är huvudspåret, till vilket hela verksamheten – och de journalister som vill vara kvar i sin anställning – anpassas. Johan Croneman får alltså gräva djupare för komma till kärnan! Men skriver han om det så finns det nog någon som sågar av den gren han sitter på!
