Anstötligt att verka för att kakan delas litet mer rättvist!?
Detta har tydligen fått det att gå varmt i hjärncellerna hos Sydsvenskans ledarredaktion: Man påstår att partiet är revolutionärt, bl.a. därför att man vill att bankerna skall förstatligas och finansmarknaden genom börserna skall regleras. Något som de flesta ekonomer kan diskutera utan att komma upp i falcett i dagens finansoro. Inte heller är det särskilt revolutionärt att tala om ett stopp för privatisering och att staten bör ta över en del viktiga funktioner. Inte heller är det numera särskilt revolutionärt att hävda rätt till ockupation när hyresvärdar låter hyreshus stå tomma i spekulationssyfte eller att omge polis och militärverksamhet med demokratiska kontrollfunktioner. Men Sydsvenskan har fått ett utbrott om Lenin, kommunistiska och nazistiska ”illdåd”, ”massmord”, ”antiliberala, totalitära och oförlåtliga ideologier”, ”brott mot mäsnligheten” som är så osmakligt att man undrar vad den ideologiska drivkraften är för ledarskribenten. Naturligtvis förnekar ingen att övergrepp begåtts i kommunismens namn. Men vad har detta med Enhedslistan att göra? Är det så anstötligt att vilja verka för att kakan delas litet mer rättvist? Eller hittar man det verkliga motivet i tidningens historia?

Släpp ingen röd över bron!
Men hur skall man förstå dylika utbrott. Om man på motsvarande sätt som SDS beskriver vänsterrörelsen ger tidningens historia så började det med Snällposten 1848 och efter hopslagning Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1872. Tidningen ställde sig hela tiden på etablissemangets och de besuttnas sida i det socialt oroliga Malmö och sydskåne med en frambrytande arbetarrörelse. 1904 anslöt SDS sig formellt till den då bildade högerorganisationen Allmänna valmansförbundets ståndpunkter. Tidningen motsatte sig rösträtt och alla arbetares rättigheter, bl.a. strejkrätt. Man propagarede ogenerat för Högerns ståndpunkt i de flesta frågor och deltog i försvaret mot den ”röda revolutionen”. Först 1966 kom det till en brytning med Högerpartiet, varvid man började kalla tidningen ”oberoende liberal”. Detta menar många läsare i dag står för beroende nyliberal. En signifikant detalj för Sydsvenskans arroganta framtoning är att man inte som de flesta andra tidningar låter bloggar som behandlar artiklar flyta in med länk. Nej man vill garantera att ingen petar den skenheliga liberala glorian på sned. Varför ledarredaktionen så nära talar om totalitarism kan vara att man själva tillämpar något slags totalitärt idiom . Släpp ingen röd över bron man kan ju revoltera mot nyliberalismens diktatur!