Var svenskt NEJ till EMU ”kortsiktig och egoistisk”
När Mats Hallgren i senaste programmet skulle förklara att väl räntan att räntan bestämdes överstatligt av Europeiska centralbanken men att återstoden inte fungerade. Hallgrens förklaring, att EMU-nejet från den svenska väljarkåren var "kortsiktigt och rent egoistiskt" var bra för svensk ekonomi, var en värdering som inte har någonting med expertutlåtande att göra. Det var istället ett utslag av hans liering med etablissemanget i nämnda media och Svenskt Näringsliv. Vill man som EU-expert ge en bild av vad EMU är förutom detta att man har gemensam valuta så är ekonomiska fakta följande, nämligen att enskilda medlemsländer avhänt sig de penning- och finanspolitiska vapen en stat har mot ekonomiska svårigheter och finansturbulens.  EMU bakbinder alltså statsledningen och hänvisar regeringen till för medborgarna ofta katastrofala inskränkningar.  Ett svenskt Nej var alltså mycket välmotiverat eftersom EMU-bygget inte håller om man inte önskar en EU-stat med Brüssel som huvudstad.  Men det finns inga demokratiska beslut om något sådant.

Vad Plånbokens expert borde ha talat om
• Finansmarknaden har avreglerats och en av grundpelarna i EU är kapitalets frihet
• Genom gemensam valuta har man inte längre tillgång till devalvering
• Räntevapnet är centraliserat till Europeiska centralbanken
• Budgetpakten och centralstyrningen i samband med statliga stödlån utesluter statlig konsumtion, där sådan behövs för att stimulera ekonomisk tillväxt
• En central penning- och finanspolitik omöjliggör åtgärder att möta ekonomiska svårigheter lokalt betingade, såsom bl.a. den helt olika näringslivsstruikturen i olika medlemsländer.

Det är inte fel på enkilda medlemsstater utan på EMU

Det är alltså inte grekerna som är lata, italienarna korrumperade och svenskarna kortsiktigt egoistiska utan EMU som är en omöjlig fantasikonstruktion. Och då klarar man inte av att möta verklighetens ekonmiska svårigheter. Jo, det enda medlet är ökad skuldsättning och drastiska nedskärningar på alla områden. Barn i skolan får svimma av matbrist, pensionärer äta hundmat och tigga, läkare, sjuksköterskor och lärare avskedas, sjuka får inte vård och mediciner, arbetslöshet breder ut sig och ungdomar flyr landet. Men sådant förekommer inte i Mats Hallgrens skriverier, ty det saknar relevans för hans vanliga läsare. Frågan är om Plånboken skall ha samma inställning och om det är förenligt med SRs sändningstillstånd?