Igår lyssnade jag på Fredrik Reinfeldt (M) och hans tal i Almedalen. Jag vinnlade mig verkligen att lyssna på vilka budskap han skulle lämna inför resten av mandatperioden.

Men jag blev besviken. Han redovisade litet tillbakalutat en sorts betraktelse över en massa saker som han hade "upptäckt" under sina resor landet runt. Det visade sig att det var observationer som var och en av oss med litet erfarenhet av svensk arbetsmarknad sedan länge har registrerat. Han mer eller mindre lovprisade det gamla (socialdemokratiska) välfärdssamhället och levererade mellan alla titten i manus några "spontana" skämt. För att illustrera hur modernt det moderata arbetarpartiet vill bli, passade han på att utnämna alla skiftjobbare till hjältar (man väntade bara på att få höra John Lennon om att en 'Working Class Hero is something to be' spelas samtidigt).

Den stora "nyheten" var något som han kallar jobbpakt, något som arbetsgivare och fack (bl.a. under Löfvens ordförandeskap) har tillämpat redan tidigare, men som nu eventuellt kan förhandlas fram till 2014.

Jag medger att jag är partisk när det gäller M:s politik generellt, men jag hade faktiskt väntat mig mer av Reinfeldt den kväller. Jag menar, han är ju ändå statsminister! Lite mer kan man väl ändå kräva av en politiker på den nivån. Det var inget bra tal.