De senaste opinionsundersökningarna visar kraftig ökning för (S) och tydlig minskning för (M) och hela alliansen. Det gäller i nästan hela landet, inklusive Stockholms län. I Stockholms stad, däremot, har ännu inte dessa förändringar inträffat. Hur kommer det sig?

Här har ju, trots det stora behovet av bostäder för en starkt växande befolkning, moderaterna låtit ombilda stadens och stockholmarnas egna allmännyttiga hyreslägenheter till bostadsrätter. Detta trots att segregationen mellan stadsdelar och inkomstgrupper är utmanande.

I Stockholm har man också medverkat i att, vid sidan av alla överenskommelser, mellan Djurgården och NK bygga världens kanske dyraste spårvagnslinje, dessutom utan ökning av resandeantalet. Därav namnet NK-expressen i folkmun. Samtidigt verkar man vara på väg att begå det uppseendeväckande misstaget att accptera landstingsmoderaternas inriktning att inte satsa på en tunnelbanelinje till det nya prestigeområdet Hagastaden, trots starka invändningar från bl.a. företrädare för näringsliv och forskningsinstitutioner som kommer att vara verksamma i området.

Vidare famlar man i blindo när det gäller viktiga stadsbyggnadsfrågor: Slussen omformas och får en överdimensionerad bilbro in mot Skeppsbron samtidigt som alla busspendlare från NO-kommunerna verkar få inrikta sig mot ett kanske åttaårigt provisorium på pontoner, betydligt längre från T-banestationen än idag. Och inom alliansen pågår en uppslitande strid mellan dem som vill placera ut skyskrapor litet varstans (M m.fl.) och andra som inte verkar kunna tänka sig några alls (Fp). Resultatet blir otroligt kostsamma förgävesprojekt som kastas i papperskorgen.

När man summerar effekterna av den här typen av beslut, och som moderaterna har huvudansvaret för, och till detta lägger de skandaler i form av utförsäljning och realisation av olika slags vårdinrättningar (exempelvis förskolor och vårdcentralen Serafen) är det ett mysterium att  valvinden ännu inte har gått lika hårt åt (M) i Stockholm som  i övriga landet.

Rolf L.