Alla som pekar på EU-Titanic är ”olustiga”
Hela högergänget på DNs ledarredaktion har länge försökt skyla över bristerna i EU – demokratiska underskottet – och det vansinniga i EURO-pakten – varigenom medlemsländerna avsvär sig alla ekonomiskt/politiska försvarsmedel inom penning- och finanspolitik. Jag har kritiserat bl.a. DNs ledarredaktion, Annika Ström Melin och Richard Swartz för detta senast i Visst finanskris - men det är Eurons fel att vi inte kan försvara oss  . Plötsligt har Wolodarski upptäckt isbergen ”i dagens Europa har en ekonomisk kris framkallat en politisk och social kris som utlöst extrema krafter”. Ett symtom på Eurosamarbetets kris och oförmåga att ge alla EU-medborgare ens ett minimum av inkomster och social välfärd, nämligen fascisters frammarsch blir ett slagträ mot DNKULTUR-medarbetaren Kajsa Ekis Ekman jublande över det grekiska valresultatet ”Greklands parlamentariska demokrati har fötts på nytt” . Man tar sig för pannan och undrar hur Wolodarski har det med sitt eget demokratiska underskott.

Var är proportionerna och var är lösningen?
Nynazisterna Gyllene gryning fick i alla fall bara 7 %, vilket när gäller medborgarna i Grekland tyder på ett osedvanligt stark känsla för demokrati – det är ju ungefär vad våra egna nazister Sverigedemokraterna lyckats ta hem. Var är mästerlotsen Wolodarski när han säger: Demokratin är inget perfekt system och erbjuder inget absolut skydd mot sin egen undergång. En av 1900-talets viktigaste lärdomar är att djupa ekonomiska kriser är den bästa myllan för politisk fanatism, särskilt i länder med svag demokratisk tradition. Att extremister från höger till vänster gått starkt fram i flera europeiska val på sistone är obehagligt men knappast förvånande. Han bygger på med att citera Herbert Tingstens ”Demokratins seger och kris”från 1933 om hur kommunister, fascister och nazister perverterade      folkstyret. Jag vill påstå att detta är skitsnack. Jag skall förtydliga: Man kan tänka sig att bygga ett fint fartyg eller m.a.o. prisa hur bra det är om alla i Europa kan betala med samma pengar. Men man kan inte tänka sig att så olika ekonomier som EUs medlemsländer skall avhända sig alla penning- och finanspolitiska möjligheter att korrigera brister/svajningar i den egna ekonomin och bara ha detta med åtstramning som enda recept. Eftersom Wolodarski med Titanic-bilden då bortser både från isbergen, fartygets bristfälliga konstruktion och fartygsbefälets omedvetenhet om vad som fordras att framföra fartyg i farvattnet ifråga. Enligt min mening är en mästerlots som på detta sätt ”snurra bort” verkligheten en skenbild av en god lots.

Hur man än vänder sig så har man rumpan bak – eller ....?
På något konstigt sätt så börjar Wolodarski därefter att ta tillbaka vad han tidigare sagt: ”François Hollandes valseger i Frankrike uttrycker den dominerande känslan i åtskilliga krisländer: Det räcker nu.” Han t.o.m. nämner Keynes och talar t.o.m om att man måste ”skilja mellan kort och lång sikt. Det långsiktigt nödvändiga – att sanera skuldsatta ekonomier – är inte en klok strategi i ett akut läge...På kort sikt behövs dessvärre mer stimulanser och hjälp till banksystemet för att ekonomin ska kunna växa, även om denna politik kan uppmuntra dåligt beteende”. Vad blir det nu av det grekiska folket som gett Socialdemokraterna och Moderaternas motrsvarighet ordentligt på tafsen. Det var ju just dessa partier som gav efter för Bryssels omänskliga krav. Man helt enkelt röstade på en omförhandling, så enkelt var det. Det mest försmädliga för ledarredaktionen var väl att Kajsa Ekis Ekman på Kulturen begrep detta bättre än den politiska ledningen som tydligen saknar magkänsla för vad demokratin kräver för att inte leda till extremisternas framgångar. Saken blir inte bättre av att Wolodarski, som tydligen odlar skeppsbrott, apropå EUs ledning citerar Kapten Francesco Schettinos uppmaning till passagerarna ombord på kryssningsfartyget ”Costa Concordia” tidigare i år ”Var lugn, vi har situationen under kontroll”. Med Wolodarski och Eurofundamentalisterna på bryggan kan man inte annat än känna oro inför framtiden. Det går inte att se på verkligheten och kalla dess svårigheter för blindskär.