Tål inte Socialdemokratin vänsterpolitik?
Liksom Hanne Kjöller brömmer Peter Wolodarski intevjun med Mona Sahlin. Men liksom Reinfeldt plockar han ut ”godbitarna” ur borgerlig synvinkel och tolkar dem på sitt eget sätt. Särskilt beröm får Mona Sahlin när hon anknyter till borgerlig propaganda,  där han ur sitt sammanhang drar följande ”Hon beklagade också att Socialdemokraterna gick till val på en politik som gjorde att man uppfattades som ett ”bidragsparti”. Wolo går nästan upp i falsett när han erinrar sig att Mona ersattes av ”en ordförande som erbjöd den radikala retorik som rörelsen längtat efter ända sedan krisåren på 1990-talet.. en socialdemokratisk traditionalist, en ”museivakt”... i sin eldande kritik av avregleringar, vinster och marknadstänkande.”. Så låter borgare när de helt plötsligt konfronteras med allternativet till vänster. Wolo påstår rent lögnaktigt att detta aldrig gillades av opinionen och att det ”redan före Juholts hyresskandal i september 2011 började det gå dåligt i mätningarna”. Detta är en direkt lögn, vilket framgår av bl.a. Svensk Opinion Nu, Sonu, som utger en sammanvägning av de största opinonsundersökningarna . Av dessa siffror framgår otvetydigt att opionssiffrorna vände uppåt i samband med Håkan Juholts tillträde som partiordförande och fortsatte att stiga – överglänste Moderaterna - till dess mediadrevet sattes igång i början av oktober samt sedan störtade nedåt. Wolo vill nämligen göra gällande att vänsterpolitik är något farligt för Socialdemokraterna. Och når man inte denna slutsats med sanna fakta så får man ju skarva litet – det är liksom Schlingmanns DN-smedjas privilegium.

DN.s uppdrag att måla fast Löfven och S i mitten (=nära Högerregeringen)
Som lök på ”borgerligt-light”-laxen tar Wolo fram S framgångar i opinionen efter att Stefan blev ordf, ”yviga gester ersätts av eftertänksamhet och stabilitet”. Enligt DN står Stefan för ”en pragmatisk mittenlinje, och det uppskattas av många väljare”. Wolo skälver nästan på stämman när han talar om att ”medan Juholt gick till storms mot marknadssamhället har Löfven talat väl om företagande och tagit avstånd från dem som vill förbjuda vinster inom välfärdssektorn”. Om Wolo idats läsa Juholts tal så var det inte tal om att förbjuda mindre privata aktörer typ non-profit och om han idats läsa vad Löfven sagt så vände han sig starkt mot vinster i exempelvis äldreomsorgen men att detta skulle åtgärdas med smartare regler om upphandling och kvalitetskrav. Två partiledare som alltså uttrycker samma sak men på olika sätt. Men DNs agenda är att ge sken av att Stefan Löfvem följer ”Monas recept” och måla fast honom för en ”pragmatiska mittenlinje”. Wolo skriver om en talande tystanad från vänsterdebattörer som Göran Greider, Daniel Suhonen och Lena Sommestad”. En alternativ tolkning är att DN:s mittenskriverier är ett rent hjärnspöke.

Nå, detta om ”vänsterfalangens nederlag”?
Jag har aldrig förstått varför borgare tycker det är så märkligt att det i socialdemokraterna finns olika åsikter, som man exempelvis kan tala ytligt om såsom åsikter till höger eller vänster. Eller är det så att Moderaternas toppstyrning, där allt kommer i färdiga paket från opionsanalytiker och av Näringslivet betalda tankesmedjor, blivit en sådan mall för all politisk analys att man inte kan tänka sig något annat? Som parti kanske vi inte alltid kör det smartaste politikspelet utan har att i demokratisk ordning anta våra riktlinjer vid partikongresserna. Vårt parti är inte särskilt splittrat men vi är vana vid en demokratisk metod att jämka ihop olika åsikter. Dessa kompromisser är kanske populistiskt sett inte de bästa men de är ett ärligt uttryck för medlemmarnas åsikter. Detta demokratiska förfaringssätt verkar DN och andra borgerliga media tycka vara anstötligt. En sådan åsikt säger egentligen ingenting om S men en hel del om den ideologi som härskar på den borgerliga sidan.