Chockdoktrin över EUs södra medlemsstater
2008 fick Paul Krugman det ekonomiska Nobelpriset. I sin bok KRISEN –orsaker, verkan, åtgärder nämner han orsaken till kriserna på 1990-talet i en grupp asiatiska ekonomier som en följd av avregleringar. Krugman spårade med rysningar en kuslig likhet med 30-talsdepressionen och insåg också att medicinen som gavs istället förstärkte krisen. Avregleringar ger marknaden ännu större frihet – en frihet som den uppenbarligen inte kan hantera ansvarsfullt därför att den bara har en grundtanke att utöka vinsten med vilka medel som helst. När krisen drabbar måste receptet skrivas ut med Keynes såsom stimulering och nytt kapital inom utsatta områden samt utbildning av arbetslös arbetskraft ske. Stramar man istället åt och låter en ”chockdoktrin” gå ut över landet tar marknaden ett ännu hårdare grepp och outsägligt lidande drabbar största delen av medborgarna. Det är det som skett i Irland. Det är det som sker i Grekland . Börjar ske i Itralien, Spanien och Portugal.
Slutsatser av Paul Krugmans ekonomiska tänkande
• Misstag införa euron – det var katastrofalt och förhastat
• Kommer att orsaka minst 10 års krisande och därmed ofattbart lidande för enskilda människor
• Det saknas helt enkelt förutsättningar att Eurosamarbete skall fungera i de 17 euroländerna
Orsakerna härtill är
- eurosystemet inte har en struktur som möjliggör motdrag mot
ekonomiska lokala kriser
- ekonomierna är inte integrerade
- utvecklingen i medlemsländernas näringsliv är mycket olika.
• Den nya europakten, som visserligen påstås syfta till ”budgetdiciplin”, är kontraproduktiv då åtstramningar i nuläget leder till recession .
• I nuläget är det dags att återigen plocka fram Keynes
EU är i vissa avseende bra men i andra katastrofala
Överhuvudtaget kan man fundera över vad vi socialdemokrater skall göra med vårt medlemsskap när vi vinner valet 2014. Naturkligtvis är EU ett faktum och ett i många avseenden bra faktum. Men vad gör vi med följande fundamentala problem:
• Eu fyller inte rimliga anspråk på demokrati i det att kommissionen och den underställda förvaltningen har grepp om imnitiativ och kan utfärda för medlemmarna bindande direktiv i olika hänseenden
• Förvaltningsprocessen att ta fram dessa direktiv och andra beslut är helt dold och under hand verkar utomparlamentariska lobbygrupper på förslagen
• All ”lagstiftning” inom EU tolkas av en domstol utan folkligt mandat och eftersom lagstiftningen saknar förarbeten kan lagtexternas ord tolkas mycket fritt av domstolen – med fog kan man säga att domstolen själv skriver den lag som man dömer efter. Ett illustrativt exempel är Vaxholmsmålet, vilket domslut ansågs helt ”omöjligt”. Och notera att domstolen kan överpröva alla politiska beslut inom EU och upphäva dem, medan domstolens beslut inte ens genom ny lagstiftning kan ändras.
• De fyra grundläggande friheterna, varav kapitalets frihet är en, utgör en kodifiering av ett system där marknadsliberalismen tillsammans med fullständig avreglering i princip är lagfäst redan i fördraget
• Även sociala rättigheter såsom kollektivavtal och fackliga rättigheter är sekundära till den omnämnda marknadsliberalismen och avregleringen
Inte minsta med tanke på dessa faktorer vore det katastrofalt att utöka EUs makt och påbörja vandringen mot en Europaunion. Därigenom skulle vi faktiskt konstituera en högerstat.
