Ursäkta för att jag skällde på dig, Jonas!
Jag skrev brev och bråkade med Jonas Sjöstedt därför att han på sin blogg skrivit attS svajar om EU:s finanspakt . Jag skrev något om att vi minsann inte svajade och att det inte kommit något ändrat besked om partiets NEJ till pakten. Jag hade knappt hunnit får svar på mitt brev innan partiet publicerade ett pressmeddelande där Nejet blev inte bara ett NJA utan ett Ja med villkor . Villkoren var självklara: inga rättsliga förpliktelser, tillträde toppmöten, respekt för arbetsmarknadens avtal och att detta skall garanteras även om Finanspakten inflyter i fördraget. Men förlåt mig Jonas, du hade helt rätt!

Löftena inget värda när de tolkas av juristerna i EUdomstolen
Jag vill påstå att dessa villkor är sk.. förlåt vänslingsgödsel som inte har minsta bärighet. Hela pakten skall nämligen ytterst tolkas av juristerna i EU-domstolen som inte har något politiskt mandat men säregen överhöghet. Och vi såg ju vad politiska löften spelade för roll i Vaxholmsmålet med följdärenden. Där var ju läget det att inför EU-inträdet vi på direkt fråga fått oss försäkrat att den svenska modellen med avtalsreglerad arbetsmarknad inte skulle beröras. Som alla vet trollade juristerna        med sitt hieroglyfiska språk bort detta som om de politiska löftena aldrig existerat. Samma sak gäller naturligtvis för dessa förhandlingslöften. Det var också därför som de var så lätta för Merkel & Co att acceptera.

Ingenting om nödvändig tillväxt
Reinfeldt fick vad han ville att froteras med frau Merkel och vi fick något som inte betyder någonting i ekonomiska hänseende enligt SvTs Peter Ramel mer än att man tydligt fäster på pränt att man inte längre litar på varandra, medlemsländer emellan. . Även Jonas Sjöstedt tycker att Finanspakten är dålig  och det är flera som delar hans skepsis. T.o.m. EURO-kramaren DN är skeptisk och skriver Långt kvar till ljusning . Man talar om att det växer fram ett alternativt maktcentrum där andra medlemsländer – läs Tyskland och inte kommissionen – drar trilskande stater inför domstolen. Man talar också om det bedrövliga hemlighetsmakeriet som innebär att demokratin sätts ur spel. Slutligen innebär finanspakten ingenting för att stimulera tillväxt, något som är nödvändigt för att klara krisen.

Det värsta med Finanspakten är att det innebär fortsatta amsagor
Det är som om man tror sig kunna vifta bort fakta om EMU:
• Ett euroland får inte devalvera
• Ett euroland får inte höja räntan för att förhindra spekulativt inflöde av kapital
• Ett euroland får inte införa restriktioner på kapitalrörelser över gränserna
Det enda ett euroland kan göra är att sänka löner och utgifter, intern devalvering. Härigenom sjunker efterfrågan på varor och tjänster och tillväxten sänks. Vägen mot recession är anträdd. Därmed miskar möjligheterna sin tur för exempelvis Tyskland och Sverige att exportera varor. Man skulle kunna säga vid vackert väder i samtliga medlemsländer fungerar det bra. Men nu är det ju väldigt olika väder i olika delar av Europa och därför fungerar det inte. Det armod som f.n. breder ut sig i Grekland är katastrofalt med 900.000 arbetslösa varav bar 280.00 får viss stalig hjälp, pensionärer som fått sin pensioner reducerade till svältgräns och långa köer vid offentliga matkantiner i Athen. Vill vi som socialdemokrater medverka till denna utarmning?

Recession
Eftersom enda kvarvarande medicinen är sänkta löner, minskade utgifter och försäljning av offentlig egendom och detta leder till minska tillväxt så glider hela systemet mot recession. Italien, Portugal och Spanien är illa ute och till saken hör att i vart fall Spanien inte misskött sin ekonomi. Man kan se exempel på hur det verkar om man jämför med Island som stod utanför och eurolandet Irland. Island lät banker i  konkurs och införde restriktioner för kapitalrörelser medan Irland fick order   om att skydda bankerna eftersom det kunde smitta av sig på eurozonen. Island är i dag på god väg åter med en arbetslöshet på 6,7 procent medan Irland fortfarande dras med stora nedskärningar och har en arbetslöshet på 13,6. Man talar om att det för krisande länders medborgare återstår lönesänkningar eller emigration. I dag står välutbildade, unga greker och spanjorer på kö för arbete i Tyskland.  Finanspakten är en fantasilös, vanvettig produkt där kamrer Merkel gör fattiga ännu fattigare.  Är det i detta Merkels monopol spel vi vill som socialdemokrater delta?