Kära läsare, lägg av att läsa detta – jag är en kolerisk rättshaverist (som alla socialdemokrater med hjärtat på rätta stället)
Den senaste bloggen Borgerliga makthavare/journalister försöker ta bloggaren i örat har föranlett att jag börjat få anonyma mejl en del hotfulla, andra skäller mig för rättshaverist och råder mig söka psykiatrisk hjälp. Från signaturen Svensk Journalist får jag reda på att jag är en bloggare med få      läsare och att s-info är en portal mina partikamrater skäms för (att jag dessutom har en blogg på passagen med mer än tusen läsare per dag har undgått min anonyme vän). Trots att ”journalisten” egentligen har ett ”filter” för mina åsikter så vill han – motstridigt? - framföra att ”dina aggressiva haranger inte tas på allvar någonstans”. Så sluta nu att läsa detta!

Att trampa på ömma tår trots att man har tofflorna på
Från politiska chefredaktören på Sydsvenskan Heidi Avellan har i dag kommit inte mindre än två mejl med 7 minuters mellanrum:
Mejl nr 1: ...Och vare sig du eller Röde Orm fattar alltså poängen: Göran Greider kan som socialdemokrat inte bli politisk redaktör på Sydsvenskan - precis som jag som liberal inte kan bli det på Aftonbladet. För att nu inte tala om Dala-Demokraten. Eftersom den politiska redaktören ansvarar för opinionsbildningen. Men såväl Du som Röde Orm och Greider tycks tro att det har något med tidningens nyhetsrapportering att göra. Helt oavsett vad ni tycker om rapporteringen så har ni fel i detta antagande. Jag har under mina sex år på posten aldrig, säger aldrig, deltagit i ett nyhetsmöte eller påverkat nyhetrapporteringen. Vad ni tror och tycker ändrar inte på detta..... Konspirationsteorier och inte klädsamma, det är snyggare att skaffa fram fakta i målet.
Här har vi alltså en mycket intelligent kvinna som inte fattar poängen med Röde Orms historia. Redaktör blir man på Sydsvenskan naturligtvis bara om man är ”liberal” och därför kan Greider se sig i stjärnorna efter jobb på borgerliga tidningar. Tidningar som är så oberoende att man så gott som kan lägga karbon mellan de borgerliga tidningarnas åsikter och de hos hos Svenskt Näringsliv och Högerregeringen. Den allvarliga aspekten av denna ”lilla historia” är att de som skall granska makten sitter med samma facit som de nyssnämnda makthavarna. Tjafset om att Heidi Avellan inte har rutin att sitta med på nyhetsredaktionen – vilket aldrig påståtts – är försvarsrök för att dölja huvudfrågeställningen. Men när det gäller nyhetsurval, nyheternas presentation i text, rubrik och bilder är de borgerliga tidningarna grymt osakliga till förmån för Högerregeringen och till nackdel för oppositionen. Och det sker utan den politiska redaktörens inblandning. Detta handlar inte om tro eller att vi tycker något och några konspirationsteorier har då inte vi producerat.

Förlåt Heidi Avellan kan ersättas...
Mejl nr 2: Oersättlig? Var tog du det ifrån? Du tycker inte att sanning är korrekta citat är särskilt intressanta? Du tycker ta du har rätt att förvränga så länge det tjänar ditt "goda" syfte? Publicistisk hederlighet är inget du behöver bry sig om? Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.
I en rubrik i ovan nämnda blogg formulerade jag en felaktig rubrik och skrev att hon var oersättlig med tanke på detta med eventuell konkurrens med Göran Greider. Det var naturligtvis rubriksättarens förkortning av verkligheten  och (hemliga) önskan efter att ha upplevt sådan som Perte Ohlsson. Ursäkta, Heidi, du är som vi alla naturligtvis ersättbar – men får jag i alla fall uttrycka  att det vore en förlust för Sydsvenkan om du ersattes. Man kunde ju också tänka sig att även en borgerlig chefredaktör hade litet större vidsynthet än att beskylla andra för att förvränga och vara ohederliga  bara för att de politiskt har en annan uppfattning än motdebattören. Det finns elaka som antyder att sådana argument bottnar i att man sitter renons på sakargument.

Katastrof för mitt sätta kommunicera såvitt gäller Sydsvenskans journalister

Redan Perte Ohlsson slutade sin utskällning av mig  - efter det att jag sagt honom att han som var så elak i sina skriverier och borde kunna tåla motsägelse (det var Perte som kallade Juholt bl.a. för Fleksnes) - på följande sätt (något ironiskt beskrivet i bloggen april 2010): När jag började skratta av det komiska i situationen så avrundade Perte med salvan: Ja nu har jag sagt vad jag tycker om sådana lögnhalsar som dig ... Jag kommer aldrig mer att prata med dig och lägger nu på. Det avslutande klicket i telefonen gjorde mig naturligtvis ledsen eftersom jag alltid drömt om en ingående dialog med Per T. Ohlsson. En annan medarbetare på Sydsvenskans ledarredaktion har också sagt upp all kontakt med mig efter det att jag påpekat att vad han skrev hade brister i visst avseende, ja faktiskt var fördomsfullt. Och nu drabbas jag av ännu ett kommunikativt nederlag när det gäller Sydsvenskan: Dess politiske chefredaktör ger upp och konstaterar: ”Det var dumt att försöka resonera med dig. Lovar att aldrig försöka mig på det igen.”
Liksom tidigare gråter jag blod över dessa misslyckanden i en ganska enkel kommunikation. Är journalister kanske särskilt känsliga så att de antingen kör anonymt eller säger upp bekanstskapen vid minsta motsägelse.   Eller är jag det monster Svensk Journalist påstår?