...måste ha kunnat tänka sig som vänster och socialdemokrat..
Ifrågavarande krönika har underubriken ”Tio anteckningar till mig själv om jag hade tillfrågats av VU” med den avslutande summeringen ”Slutsats: Jag är inte lämplig”. Gestaltningen av det inre samtalet, summeringen av olika åsikter, måste ju förutsätta att på något sätt finns en ideologisk ”svaghet” för socialdemokratiska idéer annars blir ju själva formen ”tillfrågan av VU” ett fuskbygge. Nog kan man hålla med henne om att ”kollektivismen är ett verktyg, målet är individens frihet från sin bestämning” även om jag vill ersätta bestämning med begränsning, begränsning av mitt sociala ursprung. Men detta haltar senare i beskrivningen och hon bortser helt från att Socialdemokratin som politisk kraft hade ursprung i det cyniska utnyttjandet av arbetskraften som förekom både inom jordbruket och industrin. Man formade sig tillsammans solidariskt för att bryta kapitalisternas och överhetens förtryck mot arbetare. Allt detta kluddar Lena Andersson till på ett obegripligt sätt – verkligheten passar helt enkelt inte in i Lena Anderssons tankemodell. Frågan blir då skall vi blicka på verkligheten eller modellen?

Uppenbarligen finns det mycket Lena Andersson gillar hos S
Om man sållar litet i hennes existentiella språk så återfinner man bl.a.
• Skolan ska vara enhetlig och ge bildning åt överbrygga de klass- och kulturskillnader i familjer
• Socialdemokratin är en förnuftsrörelse grundad i anständighetens känsla.
• Fråga varför vissa behöver tio och hundra gånger mer pengar än andra. Fråga på vilket sätt dessa människor har gjort sig förtjänt av dem.
• Fråga Anders Borg vilket parti han skulle rösta på om han vore fattig. Beröm hans altruism om han svarar Moderaterna.
• Full sysselsättning och kollektivavtal är enda värnet mot arbetsgivares arrogans.
• Satsa på de fria konsterna, den fria forskningen och bildningsmöjligheterna.
• Få stopp på anpassningen till det moderata språket. Utanförskap = diskriminering, ofrivillig arbetslöshet, torftigt liv. Livspussel = de välavlönades svårigheter att organisera vardagslivet när de skaffat sig fler saker, aktiviteter och barn än de kan hantera.
• Valfrihet är rätten att välja från ett sortiment som andra tillhandahåller. Friheten däremot är oändlig. Friheten blir därför i god mening gemenskapsskapande. Den förutsätter hänsynstagande till andra. Friheten förutsätter också jämlikhet. Detta enligt Bengt Göransson.
• Privata sjukförsäkringar har den egenheten att den som behöver dem mest får betala mer för dem.
• Fördriv anti-intellektualismen men glöm aldrig hur det känns att vara i underläge. I eländet och skräcken faller tanken lätt i spillror. I elände och skräck skrumpnar också modet och skaparkraften.

Sensationell slutsats från en krönikör med i grunden borgerlig grundsyn
Efter denna uppräkning så kommer den ganska sensationella slutsatsen, där Lena Andersson talar om vad hennes uppgift som partiledare skulla vara
1. Att framställa samhällsskissen ovan som något majoriteten inte vill vara utan, att framställa beska som sötma.
2. Att döda drömmen om lottovinsten, överflödet och möjligheten att gå före i kön.
3. Att ersätta sockervadd med fibrer och bekväma öppettider med anställdas fackliga rättigheter.
Med dessa slutsatser är det bra att hon backar – ty jag skulle inte vilja ha henne.

Varför är Lena Andersson omöjlig?
Nog är det märkligt att kamp för de angivna punkterna i det föregående skulle innebära att (1) framställa det ”beska” som det söta, precis som om det skulle behövas någon slags översötning av en jämlik skola och bra omsorg och att detta skulla vara något i sig beskt. Och vad är det för fantasier (2) att vi socialdemokrater vill döda drömmen om lottovinst, även om om vi vill bredda vinnandet så att kakan fördelas något mer rättvist än vid borgerligt lotteri eller att vi inte vill öka överflödet för alla, visserligen inte begränsat till ett litet fåtal. Däremot är det naturligtvis så att samhällets insatser skall ges efter var och ens behov, så blir förhoppningsvis kösmitandet något som inte förekommer. Är (3) det ”fibrer” att jämka öppettiderna i affärerna efter rimliga fackliga rättigheter bl.a. krav på heltidsarbete. Är det ”sockervadd” att vissa anställda i huvudsakligen låglöneförbund, bl.a. affärsbiträden och lokalvårdare skall inrätta sina liv efter de som vill ha nattöppet och få kontoren städade när övriga löntagare är fria.
Nej det är nog bra att Lena Andersson stannar på borgerliga DN som krönikör och att vi får ha kvar vår Stefan Löfvén.

Marcus Johansson skriver intressant om Ideologi och Euron;

Göran Johansson om Los och partiets väg och Roger Jönsson om behovet av socialdemokrati